Beslut med invånarna, inte för invånarna, ger bättre resultat

Planläggningen och markanvändningen är ett område av politiken där delaktigheten är relativt starkt lagstadgad.

Under tiden jag varit ordförande för först byggnämnden och nu stadsmiljönämnden har jag suttit på många plankvällar och andra delaktighetsmöten med Åbobor.

Största delen har varit givande.

Planläggning är också något som nästan alltid väcker starka känslor.

Jag har tyvärr också deltagit i evenemang där människor beter sig osakligt och initiativtagarna i projektet inte ger bra svar på frågorna.

Slutresultaten är inget vidare.

Alla blir sura och sakerna framskrider inte.

För ett tag sedan bjöd en granne in mig för att diskutera ett planläggningsprojekt.

Det officiella delaktighetsmötet hade inte gått så bra, fick jag höra.

Då jag kom på plats var hälften av grannskapet där.

Grannarna hade själv planerat, organiserat och lett allt.

Man började med att säga att nu ska vi vara konstruktiva.

Vi diskuterade i lugn och ro och jag fick känslan att vi kom till ett resultat som alla var ungefär nöjda med.

Problemet med delaktigheten är att det inte räcker att enbart göra det formella som lagen säger.

Man måste på riktigt vilja höra, lyssna och fatta besluten tillsammans – ge en äkta chans för folk att påverka.

Tajmingen måste vara rätt.

Man måste också ha kunnande i delaktighet.

För tillfället har Åbo stad inga delaktighetsplanerare.

Helsingfors stad har tre.

Det leder till att delaktigheten är ordentligt planerad samt genomförd.

Att den sker i ett tillräckligt tidigt skede är en väsentlig del av beslutsfattandet.

Och det behövs faktiskt.

Forskning och erfarenheterna i vardagen visar nämligen att människornas förtroende för politikerna är relativt svagt.

Färre än en av tio medborgare tror på vad beslutsfattarna säger.

Ändå skulle människor aktivt vilja påverka den omedelbara närmiljön, tjänsterna och vardagslivet.

Enbart partipolitiken och personvalsystemet är därför inte längre tillräckligt: Vi måste utveckla nya metoder för inflytande.

Vi behöver öppet beslutsfattande, nya idéer och införande av de bästa idéerna samt direktare demokrati.

Man måste lätt kunna påverka i alla faser av beslutsfattandet.

Genom delaktighet kan invånarnas kunnande utnyttjas.

Redan i planeringsskedet behövs det flexibla kanaler för initiativ, respons och delaktighet.

Att informera om frågor som är under arbete spelar en viktig roll.

Delaktighetsmöjligheterna och diskussionerna bland annat om föredragningarna på internet skulle vara enkla sätt att delta.

Vi kan bygga ny deltagande demokrati exempelvis med deltagandebudgetering, stadsdelsnämnder eller tjänstpaneler samt med hjälp av elektroniskt hörande.

För specialgrupper, som unga, måste vi ha egna kanaler för inflytande.

Medel för deltagande och diskuterande demokrati skulle till exempel vara invånarjurys och konsensuskonferenser.

Människorna förtjänar också reell makt och möjligheter att fatta beslut.

Demokrati behövs även mellan valen.

Man måste öka på användandet av folkomröstningar: det vore bäst om resultaten skulle behandlas som bindande.

När de faktiska besluten har fattats måste invånarna även kunna delta i bedömningen av besluten.

Samhället måste aktivt informera om sina beslut.

Nämnd- och utskottsmöten borde vara öppnare för invånarna.

På så sätt kan invånarna följa med det beslutsfattande som gäller dem och hur deras ledamöter har agerat.

Genom en atmosfär av öppenhet bygger man bättre demokrati.

Om demokrati tillämpas brett garanteras bättre beslut av högre kvalitet, och på det sättet godkänner även invånarna besluten bättre.

Mer deltagandedemokrati och öppenhet leder även till bättre livsmiljö, bättre tjänster och bättre ekonomi.

Vi beslutsfattare måste lita på invånarna och orka förklara bakgrunden till olika saker.

På samma sätt måste invånarna kunna sätta sig in i beslutsfattarens ställning och komma ihåg att vi också är helt vanliga människor.

Därtill behövs det helt enkelt kunnande i delaktighet, deltagande och demokrati.

En proffsig facilitator får ut det bästa av människorna.

Då man kan sätta sig in i den andras situation och få en annan synvinkel blir delaktigheten givande för alla.

När man får delta i besluten som berör en själv blir man enligt forskningen lyckligare.

Som bonus får man bättre beslut.

Saara Ilvessalo

De gröna, fullmäktigeledamot i Åbo

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*