ÅU:s Emma Strömberg reste från Åbo till södra Frankrike med tåg – en upplevelse hon rekommenderar

20.15. I Hamburg. Efter nästan 12 timmars resa med start i Stockholm stiger jag av i Tyskland. Foto: Emma Strömberg

På måndag kväll kliver jag på färjan till Stockholm.

Båten anlöper Värtahamnen klockan sex på morgonen. Nästa destination är Stockholms centralstation.
Jag äter min medhavda frukost i den stora vänthallen och beundrar arkitekturen. Stationen färdigställdes i början av 1870-talet och jag tänker på hur folk i över ett århundrade har tagit sig till Europa via denna tågstation.

En tågstationshall
Stockholms centralstation. Foto: Emma Strömberg

Jag har en biljett som tar mig ända från Stockholm till Hamburg med byte i Köpenhamn. Jag har köpt nästan alla biljetter från en svensk tågresetjänst. På den utprintade biljetten står det bara Deutsche Bahn, men på stationen inser jag att det måste vara det svenska SJ-tåget med samma avgångstid som på min biljett. Men lite nervös blir jag. Ska min biljett där allt står bara på tyska, och som jag har köpt från en för mig helt okänd onlineresetjänst, verkligen fungera?

Men allt går bra – naturligtvis finns det ingenting att noja över och jag kan slappna av och njuta av att tågresan har startat.

Tågstation
Hovedbanegården i Köpenhamn. Foto: Emma Strömberg

Snabbtåget till Köpenhamn tar fem timmar. Där har jag två timmars väntetid tills tåget till Hamburg avgår. Jag köper en vattenflaska på ett kafé och går sedan en liten promenad genom några centrumkvarter.

Resan till Hamburg bjuder på en överraskning. Plötsligt kör tåget in på en färja och alla måste stiga av tåget under den cirka en timme långa båtfärden från Danmark till Tyskland. Att se solnedgången på däck är en extra bonus på resan.

Allt efter timmarna går, med böckerna och landskapet som flyger förbi som enda sällskap, infinner sig en annan tidskänsla. Resandet blir ett sätt att vara på. Resan blir verkligen målet (trots att det är en klyscha).

En promenad i Hamburg. Foto: Emma Strömberg

Jag anländer till Hamburg klockan 20.15. Här har jag över två timmars paus tills tåget till Köln avgår. Jag köper min middag från en snabbmatskiosk specialiserad på potatis med olika tillbehör, och beger mig sedan ut i staden. Det är ganska tyst på gatorna. Hemlösa har redan stationerat sig framför portgångar eller på andra ställen under tak.

Plötsligt öppnar sig en flod framför mig. Här finns mera liv. Människor hänger på trappor vid floden och sitter ute på terrasser i oktoberkvällen.

Inga köer med tåg

En halv timme innan tåget till Köln ska avgå är jag tillbaka på stationen och tar ut mitt bagage från förvaringsboxen. Under resans gång slås jag gång på gång av hur enkelt och bekvämt det är att åka tåg. Man behöver inte köa någonstans och även stora tågstationer är små och lätta att överblicka jämfört med internationella flygplatser. Och under en eller två timmars tågbyte hinner man se en glimt av staden.

En negativ överraskning när jag planerade resan var avsaknaden av nattåg, vilket gjorde att jag fick beräkna mera tid för resandet än jag hade tänkt.

Jag har en vän som bor i Bryssel och bestämde mig för att försöka ta mig direkt till henne i stället för att hitta inkvartering i Hamburg.

Det blev ett tåg klockan 22.30 som skulle anlända till Köln tre på morgonen. Tursamt, för mig, var tåget en timme försenat så jag behövde bara vänta två timmar på Kölns centralstation i stället för tre innan första morgontåget till Bryssel avgick. Resan från Köln till Bryssel gick på under två timmar.

Överraskningsbesök i Marseille

Efter sammanlagt tre timmars nattsömn och ett helt dygn på offentliga platser bakom mig var det skönt att komma till ett privat rum utan andra människor omkring sig – och få sova i en mjuk säng.
Det bästa med Belgien – ölet – hann jag också avnjuta på kvällen.

På torsdag morgon reste jag och kompisen tillsammans ner från Bryssel till Nice i södra Frankrike. Resan skulle sammanlagt ta åtta timmar.

Men en halv timmes försening gjorde att vi missade bytet i Paris och vi fick ta en annan tågförbindelse, vilket gjorde att vi kom fram till Nice fyra timmar senare.

Utsikten när man stiger ut från Marseilles tågstation. Foto: Emma Strömberg

Men på det här sättet fick jag en till resebonus – ett knappt två timmars byte i Marseille, som var en ny bekantskap för mig. Och vi möttes av sol och över 20 graders värme.

Jag tänkte på den svenska författaren Birgitta Stenberg som, liksom andra författare och bohemer på 50-talet, reste med tåg till Frankrike och till Medelhavet.

Nu hade jag tagit mig från kalla norden till medelhavets sol med tåg!
En magi som inte infinner sig med flyg direkt till Nice.

Marseilles hamn. Foto: Emma Strömberg

Efter fem nätter med vänner i Provence såg jag framemot att vara på resande fot igen, tillbaka till tåget – som hade blivit min trygga plats.

Hemvägen bjöd på nya överraskningar, fast jag åkte samma rutt tillbaka.

När jag anlände till Köln dagtid tornade Kölnerdomen med sina 157 meter höga torn upp sig över tågspåret – vilket jag inte hade märkt på resan ner nattetid. Trots ett byte på under en timme hann jag beundra den gotiska katedralen både utifrån och inifrån.

Fastän resan med tåg blev dubbelt så dyrt som flyg, plus förlorade inkomster på grund av lediga dagar från jobbet, är beslutet att resa med tåg genom Europa det bästa valet jag gjort på länge.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*