Aura å blir isfri allt tidigare då klimatet värms upp – ÅA-forskare har grävt fram datumen för varje islossning sedan 1749
Tiotals människor följer med en vinterislossning vid förra sekelskiftet. @Åbo Akademis bildsamlingar/Björkman, Leo
Känns det som att vintrarna blir mildare för varje år? Säger magkänslan att isen i Aura å smälte senare om vårarna när du var yngre? I så fall är du varken den enda eller den första. Redan i ett nummer av ÅU från 1916 reagerade en krönikör på att isen verkade försvinna tidigare än förr.
– Mitt bestämda intryck är att vårt klimat blir mildare. Kontinuerligt. Håller det på detta sättet komma vi med tiden att få det helt tempererat, ja kanske någon gång rent av hett om öronen, skrev den anonyme krönikören.
Den här typen av tidningsurklipp är ÅA-forskaren Stefan Norrgård expert på. De senaste två åren har Norrgård plöjt igenom cirka 100 000 tidningssidor för att göra upp en tidslinje över när Aura å blivit isfri, för varje år mellan 1749 och nutid.
– Krönikören i ÅU 1916 kan inte ha vetat att klimatet faktiskt blir varmare, för den slutsatsen kan man inte dra utifrån egna upplevelser. Men det är väldigt intressant att han tycker sig märka en sån tendens.
De 10 vårar då ån varit isfri som tidigast och som senast.
Islossningen har blivit 16 dagar tidigare på hundra år
Den slutsatsen kan däremot Norrgård själv dra. Hans material visar att datumet för åns isfrihet har tidigarelagts med ungefär 16 dagar sedan början av 1900-talet.
– I år var ån officiellt helt isfri den 22 mars, vilket är den fjortonde tidigaste tidpunkten sedan man började mäta. 2008 frös ån inte alls, för första gången under mätperioden. Under 1700- och 1800-talet blev ån isfri först i maj ungefär vart tionde år, men det har inte hänt sedan 1880-talet.
Med ”helt isfri” menas att isen har smält ända från åmynningen till Hallisforsen.
Norrgård valde att forska i just islossningen i Aura på grund av att det är ett väldigt konkret sätt att mäta hur klimatet förändras. Korrelationen mellan höjd medeltemperatur och tidigare isfrihet är stark.
– Jag ville forska i hur man kan se klimatförändringen i Åbobornas vardag, ur ett historiskt perspektiv, förklarar Norrgård.
– Förutsättningarna i Finland är ypperliga för att jämföra just historiska klimatdata. Internationellt sett är nämligen åar som fryser varje år väldigt sällsynta. Ofta är det extremfallen som får uppmärksamhet, som att Themsen fryser till. Men det är egentligen mer intressant att jämföra medelvärden.
Stefan Norrgård. Foto: Fredrik Häggman
1919 är en vändpunkt
Av någon orsak är år 1919 en vändpunkt, då isarna började lossa allt tidigare. Samtidigt blev variationen allt större från år till år. Datumet överensstämmer med annan forskning om klimatförändring.
– Det är tydligt att kasten från år till år blir häftigare under senare delen av 1900-talet, vilket är precis vad man kunde förvänta sig av en klimatförändring.
Datamaterialet är komplett så när som på två år i slutet av 1700-talet. Det är den tredje mest omfattande kartläggningen av islossningens tidpunkt i världen. Mest omfattande är dokumentationen av islossningen i Torne älv, som sträcker sig ända till 1600-talet. På andra plats är en litauisk å.
Merparten av materialet har Norrgård samlat ihop genom att själv gå igenom och transkribera sida efter sida av gamla Åbotidningar. Aura å lämpar sig särskilt bra för den här sortens forskning, eftersom det var i Åbo som den första tidningen ”Tidningar utgivne af ett sällskap i Åbo” grundades år 1771.
– Förr spelade islossningen en väldigt stor roll för stadsborna, för sjömännen och köpmännen. Aura å var en viktig farled och isfriheten innebar att båtarna kunde börja anlöpa hamnen igen. Därför var det också väldigt många som var engagerade i att rapportera om isläget. I många tidningsnummer hittar man rapporter som skickats in av anonyma läsare, som följer med av eget intresse.
Islossning i Aura å 1882. @ÅABS/Johan Jakob Reinberg
Vetenskapsmän ville veta var svalorna övervintrade
Norrgård är inte den första som försökt dokumentera islossningen. Under 1800-talet och början av 1900-talet gjordes flera mindre omfattande försök, som nu har kunnat användas som värdefullt källmaterial.
En stor del av observationerna från 1700-talet har Norrgård tagit ur dagboksanteckningar gjorda av vetenskapsmän. Den första av dem är biologen Johan Leche, professor i medicin vid Kungliga Akademien i Åbo.
– Leche började följa med islossningen år 1749. Han anger ingen orsak till varför han gör det, men det är bara en av många sorters meteorologisk information som han är intresserad av, förklarar Norrgård och tillägger:
– En tänkbar orsak är att han, liksom många vetenskapsmän på 1700-talet, var intresserade av var svalorna övervintrade. Många, bland annat Carl von Linné trodde att svalorna övervintrade på havsbotten. Leche intygade i ett skede att han aldrig sett någon som fiskat upp svalor från havsbottnen, så det kan ha varit en orsak till att han följde med.
Den tidigaste belagda användningen av termen ”Hallis herrarna” som senare utvecklades till Hallisgubbarna. Ur Johan Leches dagbok. Foto: Stefan Norrgård.
Ett fenomen som är tätt förknippat med islossningen i Aura å är ”Hallisgubbarna”. Begreppet syftar på de isblock som kommer flytande från Hallisdammen efter att ån blivit isfri. Norrgård har hittat belägg för att begreppet har använts redan i mitten av 1700-talet.
– Leche nämner dem under namnet ”Hallisherrarna” år 1754. Det tyder på att begreppet sannolikt har använts i folkmun ännu tidigare än så. Men ursprunget är oklart. Liknande termer används om isblock i andra åar. Samtidigt som de var något man såg fram emot, så kunde de också förknippas med förödelse. Gubbarna kunde förstöra båtar och föra ut dem till åmynningen.
Under forskningens gång har Norrgård märkt att Hallisgubbarna lever kvar i den äldre befolkningens minne. Men med tiden har ordets betydelse till viss del förvanskats.
– Sanningen är att inga riktiga Hallisgubbar har kommit sedan 1972, då Hallisdammen höjdes. I något skede, kanske på grund av medierna, börjar man använda ordet som benämning på alla isblock.
Norrgård har i forskningen delat upp islossningen i tre skeden: 1) då isen börjar spricka, 2) då ån är helt isfri i centrum och 3) då Hallisgubbarna.
I tiderna samlades stora skaror stadsbor längs åstränderna för att bevittna islossningen om vårarna, samtidigt som tidningarna rapporterade om dem med hängivelse. Särskilt under 1800-talet var islossningen ett folknöje.
– Intresset började minska i medlet av 1900-talet. Samtidigt har Hallisgubbarna allt mer fallit i glömska. Staden har förändrats och vuxit, samtidigt som industrin har flyttat ut från centrum och ån förlorar sin betydelse.
Islossning vid Aurabron kring sekelskiftet. Mannen som hänger från bron har troligvis som uppgift att se till att isen inte stockas under bron. Under den här tiden var man rädd att hela bron skulle kunna åka med. @Åbo Akademis bildsamlingar/Leo Björkman
Hej Urban, ursäkta att svaret dröjt!
Det här är en nyhetsartikel och inte en krönika. Det är alltså Stefan Norrgård som undersökt islossningen och inte jag personligen. Om man vill fördjupa sig i ämnet kan man läsa forskningsrapporten: https://research.abo.fi/converis/portal/Publication/18793539?auxfun=&lang=sv_SE
Ingenstans i artikeln sägs det att klimatuppvärmningen är den enda signifikanta orsaken till att islossningen sker tidigare.
Det står att temperaturen korrelerar starkt med islossningstidpunkten och att medeltemperaturen har stigit sedan 1749. Det är per definition en klimatuppvärmning.
Artikeln tar inte ställning till vad förändringen i sin tur beror på.
H. Fredrik Häggman, reporter
Bra Urban, du uppfattade signalen! Jag har själv varit övertygad om att klimatet går i cykler allt sedan slutet av 1980-talet, då vi hade flera milda och så gott som snöfria vintrar i följd efter den rekordkalla vintern 1987.
Enligt hörsägen, bl.a. mina föräldrar m.fl., var det likadant på 1930-talet.
Sedan kom den svinkalla vinterkrigsvintern 1939-40, då bl.a. äppelträden dog
på grund av den hårda kölden. ”Ken elää, se näkee”…
Skriver ni era ”Krönikor” och glömmer bort dem eller? Skulle vara intresserad av om Fredrik räknat med bebyggelse/fabriker i hans så ”Världsomfattande” undersökningar. Tellus lever, vi har haft istider, vi har haft varma perioder. Allt går i cykler, vi är inne i en varmare period för tillfället, vänta bara, det vänder… Den här hysterin om klimatuppvärming börjar gå för långt. Som Paul skrev, allt nuförtiden beror på klimatförändringarna. Visst, klimatförändringar! Men inte om klimatuppvärming, ta det lite lugnt, om 50 år står ni där och säger att kölden i Finland beror på alla människors/bilars utsläpp…
Allt från jordbävningar till dammkvalster
beror nuförtiden på klimatförändringen…
Hur mycket har bebyggelsen och utsläpp inverkat på temperaturen i ån då? Som det skrivs så har industrin flyttats ut utanför centrum, kanske nån fabrik längre uppåt ån som fått vattentemperaturen att ändra, kanske t.om. 1919 då ”vändpunkten” inföll. Så kanske inte allt har med klimatförändringen att göra…