ÅU 27.10.2018 04:33

I samband med ett akademiforum fick jag framföra en välkomsthälsning. Då sade jag ungefär så här.
Här i Academill i Vasa huserar till vardags energiteknik, statskunskap, vårdvetenskap, socialvetenskap, slöjdvetenskap, hushållsvetenskap och pedagogiska vetenskaper med olika inriktningar.
Men i kväll talar vi litteratur och författarskap över temat Sprickor i livet.
Mitt område, modersmålets didaktik dvs. svenska och litteratur med didaktiskt intresse hör till de pedagogiska vetenskaperna.
Jag och mina kolleger är intresserade bland annat av hur man kan inspirera barn och unga till läsning med en kritisk, tolkande läskunnighet som mål.
Inte bara avkodningsläsning alltså, utan en djupare läsning som går mellan och bortom raderna.
Fiktionsförståelse är ett begrepp som vi tycker om.
Med det avses helt enkelt att vi genom fiktionen kommer i kontakt med sådant vi inte annars hade kommit i kontakt med.
Att läsa skönlitteratur betyder konkret att man står på någon annans axlar och ser hur världen då ser ut.
Via fiktionen kryper vi in under skinnet på den fiktiva karaktären som kan vara en mördare, psykopat, ung, gammal, man, kvinna ja något helt annat än man själv är.
Fiktionen kan vara annat än skönlitteratur.
Det finns forskning som visar att till exempel datorspel kan bidra till fiktionsförståelse.
Bland annat därför tycker jag att det är tråkigt att skärmanvändning och den långsamma läsningen ofta sätts emot varandra då man talar om ungdomars sviktande läsintresse i medier.
Ett är dock säkert.
För att fiktionsförståelse ska utvecklas och en tolkande reflekterande läsning ske, behövs texter med tomrum.
Receptionsforskarna brukar säga att författaren gör halva jobbet och läsaren andra halvan.
Snart samlas vi igen till akademiforum, denna gång med Lars Sund som inledare.
Dessa möten är i mitt tycke fina exempel på vårt universitet i samverkan.
Härligt att folk vill samverka med oss.
Ria Heilä-Ylikallio
Professor i modersmålets didaktik
Åbo Akademi

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln