Att hästen går till tandläkaren är i ryttarens intresse
Undersöker munnen. Veterinären Elina Kummala är specialiserad på hästsjukdomar och ger här tandvård åt stoet Pareksa. Munstegen heter apparaten som håller hästens mun öppen. Foto: Anja Kuusisto
När hästarna går till tandläkaren finns det många faktorer som påminner om människans tandvård men mycket är förstås också hästspecifikt. För det första är det i normalfall doktorn som kommer till patienten och inte tvärtom.
Man talar om att hästens tänder raspas, det vill säga slipas. Raspningen görs på grund av att hästens tänder fortsätter växa kontinuerligt, och de kan då orsaka vassa piggar.
– Att regelbundet raspa hästens tänder är viktigt, man rekommenderar minst tandvård en gång i året, säger hästveterinären Elina Kummala.
Hon jobbar vid den ena av de stora hästklinikerna i Åbotrakten, nämligen Hippomedi som finns i Pikis.
Den här morgonen har Kummala kommit till Hoggais Västergård i Pargas där två hästar ska få tandvård.
Veterinären Kummala fick specialiseringskompetensen i hästsjukdomar klar 2011 och har speciellt inriktat sig på hästars senskador, ryggsjukdomar och tandvård. I höst har hon dessutom inlett en utbildning i Tyskland, i kiropraktik för hästar.
Nu plockar hon fram raspningsverktygen och stetoskopet. Hon börjar med att kontrollera hästens puls.
Här frågar man inte patienten om den vill ha bedövning eller inte; ska du köra en elektrisk apparat, raspen, in i hästen mun måste den lugnas ner. Hästen mår ok så hon ger den en lugnande spruta för att kunna ta i tu med tandvården.
– Medicinskt har det hänt massor i hästarnas tandvård de senaste fem åren, forskningen har gått framåt med stormsteg och vi kan sköta sådant vi inte kunde tidigare.
Hon plockar fram det som kunde motsvara tandläkarstolen, ett stativ som är ett stöd för hästens huvud så att det hålls uppe och något så när på plats.
– Jag börjar med att titta in munnen och kollar slemhinnor, om det syns några skador som betslet har orsakat, eller skador av tändernas piggar.
Betslet eller bettet som hästen har i munnen under ridningen är avgörande för ridningen. En duktig ryttare upprätthåller via mycket små tygelrörelser en kontakt till hästen via bettet.
Efter att tittat in munnen, känt på slemhinnor och tunga, fäster Kummala munstegen på hästen.
Munstegen är en grimma med en speciell anordning i metall som låser munnen i en öppen ställning så att veterinären kan jobba.
I den fäster Kummala sedan också en liten batteridriven lampa så att munnen blir upplyst; hästen står där nu och gapar och för människan går tankarna till känslan då man sitter i en tandläkarstol och gapar.
Med hjälp av en vattenspruta sköljer hon hästens mun.
– Undersökningen är viktig. Hästarna kan få karies, tänder kan spricka och de kan lite i samma stil som mänskan uppleva ilningar i tänderna. Speciellt smärtsamt kan hästarna få om det uppstår en ficka mellan två tänder dit maten samlas. Det kan leda till en inflammation i tandköttet.
– Skador kan också orsakas av att man använder fel slags bett. Om hästen ideligen biter på bettet och upplever det obekvämt i munnen kan det vara ett tecken på att bettet inte är lämpligt, eller att något annat är på tok i munnen.
Raspning pågår. Eldrivna raspverktyget är som en jätteslip med vilken piggar i hästens tänder slipas ner. Veterinären Elina Kummala tv och hästägaren Kirsi Väisänen th.
Efter undersökningen är det dags för raspningen eller slipningen. Verktyget ser i jämförelse med tandhygienistens fil ut som en jätteslip.
Det är eldrivet och Kummala fäster ett stödbälte runt midjan för att lättare hantera elraspen. Med den filar hon ner uppstickande piggar eller ojämnheter i hästens tandrad.
Den ena av de två hästar hon behandlar i Hoggais verkar ha en frisk mun, den andra har ett problem med en ficka mellan två tänder där mat samlas.
Ägaren får direktiv om vattensköljning och en kontroll ska göras om två månader.
– Vi får väl börjar öva med vattenspruta nu då, eller se till att hon dricker tillräckligt och sköljer mun, säger Kirsi Väisänen vars dotter Laura är hästens huvudsakliga ryttare.
Estniska Räni, kallad Pii, är ett 11-årigt sto som de köpte ifjol. Pii är 13-åriga Lauras första egna häst.
– Vi har hunnit prova oss fram med flera olika bett till tränset, så något bekymmer är det, konstaterar de.
Hästägandet är sällan bekymmersfritt, på finska finns ett uttryck som säger ”förr hade vi tid och pengar, nu har vi häst”.
En halv timmes sejour med tandvård för en häst, inklusive veterinärens resekostnader kostar cirka 120–150 euro.
Diskuterar bettet. Estniska Pii har haft problem med bettet. Veterinären Elina Kummala diskuterar med ägaren Kirsi Väisänen th.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.