Att följa lagens bokstav

För en tid sedan läste jag en bok med titeln ”The year of living biblically”, eller i fri översättning ”Att leva ett år enligt bibeln”. Boken är skriven av en sekulariserad judisk författare, A.J Jacobs, som ville testa att leva exakt enligt bibelns föreskrifter.

Ett centralt tema i boken är författarens vilja att bekanta sig med sina egna judiska rötter och undersöka vad religion och tro kan vara. Men än mer givande för mig som läsare är den genomgående humorn och de dråpliga situationer som den bokstavsföljande Jacobs råkar ut för.

En händelse som fastnat i mitt minne gäller ett bud om fåglar och fågelungar från 5. Mos 22:6-7: ”Om du får syn på ett fågelbo där du går, i ett träd eller på marken, med ungar eller ägg som modern ligger på, får du inte ta både modern och ungarna. Ta ungarna, men låt modern flyga. Då går det dig väl, och du får leva länge.” Författaren blir kontaktad av en vän som frågar om han vill ha en chans att uppfylla detta bud. Vännen har ett duvbo utanför sitt fönster – enkom för ändamålet – och författaren åker dit, jagar bort duvmamman och plockar upp ägget, nöjd med att ha följt budet om att inte ta både modern och ungarna ur boet.

Regler leder till dilemman. Den religiösa insikten konkretiseras i olika regler som ska hjälpa lärjungarna att komma närmare Gud, men reglerna kan i stället få för stor betydelse eller övertolkas. Traditionella ”syndakataloger” är fulla med exempel på hur medel blir till självändamål.

Ett ytterligare perspektiv på att följa regler man uppfattar som gudomliga kommer fram i en anekdot i Jacobs bok. Vännen med duvan är också expert på ett annat bud, att inte blanda olika textilfiber i samma plagg – särskilt inte ylle och linne. Han kommer hem till författaren och går igenom plagg med mikroskop, vissa godkänns medan andra ratas. När Jacobs frågar varför det inte är tillåtet att blanda textilfibrer svarar hans vän att vi inte vet, men eftersom det är Guds lag måste vi lite på att det är för vårt eget bästa.

Att följa regler är att visa tillit. Det är ett absurt men också på något sätt sympatiskt sätt att lita på Gud att göra det genom åtskiljandet av olika fibrer i textil. Den starka tilliten till Gud bygger på föreställningen om Gud som något helt annorlunda. Den kan på så vis bli en påminnelse om att inte på samma sätt lita på eller lyda alla världsliga auktoriteter utan i högre grad ifrågasätta dem.

Andreas Häger
Akademilektor i sociologi

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*