Allt fler vill bo i charmiga Martinsbacken — bostadspriserna stiger snabbt och invånarna prisar lugnet och närheten till centrum och skola

höghus
Höghusen i sju våningar byggdes i början av 50-talet på Betaniagatan vid Idrottsparken. Foto: Emma Strömberg

Martinsbornas vardagsrum, kvarterskrogen Hugo, är en naturlig startpunkt för en rundtur i Martinsbacken. Halv fem en tisdagseftermiddag är krogen nästan full.

Flera sällskap äter Hugos hamburgare och andra middagsalternativ i större och mindre sällskap.
Anne Virtanen och sonen Ville sitter och väntar på sin mat vid ett fönsterbord. Familjen kommer ofta hit, men för det mesta för att äta på restaurangen Pippurimylly på övre våningen som drivs av samma krögare. Men i dag var det fullt på Pippurimylly så de fick slå sig ner i krogen på gatuplan istället.

två personer vid ett bord
Anne Virtanen och Ville är stammisar. Foto: Emma Strömberg

Familjen bor i höghusområdet från 50-talet bredvid Idrottsparken, bara ett stenkast från Hugo. De har bott där i sju år och trivs bra.

– Det är nära till skolan och Idrottsparken där det är trevligt att vara med barnen, säger Anne.
Skolan, som nu är Luostarivuoren koulus enhet i Martinsbacken, började byggas i början av 1900-talet.

Den ligger omringad av höghusen från 50-talet.
– Det känns som att vara i en egen stad här, men samtidigt är det nära till centrum, säger Anne.

Jag går vidare upp för backen till Betaniagatan där de 10 sjuvåningshöghusen som byggdes åren 1953–1954 står på rad. När man går mellan de enhetliga höghusen från 50-talet är det som att komma till en egen värld.

fyra barn spelar schack vid ett trädgårdsbord
Elmer Laine har fått sällskap i schackspelandet av Iia, Aia och Joona på 50-talshusets gemensamma gård. Foto: Emma Strömberg

De gräsbeklädda gårdsplanerna fixades upp för några år sedan och har nu utemöbler som passar in i 50-talsstuket.  Vid ett bord sitter fyra barn och spelar schack. Syskonen Haikia, Jooa, Aia och Iia från Rovaniemi hälsar på i Åbo och har hittat Elmer Laine, 7 år, på gården. Jooa berättar att han var oslagbar på schack i förskolan.

Men i dag fick han se sig besegrad av Elmer. Elmers mormor Melita Tulikoura upplyser om att Elmer har blivit fjärde i finska mästerskapen i schack för barn under 8 år. Melita njuter på den grönskande gården ovanför Martinsgatan.
– Det är underbart här.

En granne som bott här i 30 år kommer och pratar med oss och säger att hon inte tänker flytta någonstans innan ålderdomshemmet.

tre personer står och pratar på en parkeringsplats
Emmi Väyrynen, Mikko Jortikka och Harja von Schantz stör sig ibland på oljud från Idrottsparken. Foto: Emma Strömberg

Emmi Väyrynen, Mikko Jortikka och Harja von Schantz pratar med varandra på parkeringsplatsen. Harja har bott i 50-talshöghusen i 14 år, medan Emmi och Harja bara har bott här i tre år.

– Det finns både bra och dåliga sidor med att bo här, konstaterar Harja.

Det var nära till skola när dottern ännu var i skolåldern, men Harja kan störa sig på alla evenemang som ordnas i närheten och allt oljud det förorsakar.

Också Emmi och Mikko stör sig på oväsendet från mopedungdomar som hänger på skolgården och från annat liv i Idrottsparken.

karta
Stadsdelsgränserna är flytande och i folkmun brukar ofta ett större område kallas Martinsbacken än det som faller innanför den officiella stadsdelsgränsen. Grafik: Emma Strömberg

Bästa stadsdelen med stigande bostadspriser

Martinsbacken har röstats fram till den trevligaste stadsdelen i Åbo i tidningen Turkulainen år 2017, och slog då den andra favoriten, trähusstadsdelen Port Arthur.

Bostadspriserna stiger snabbt i Martinsbacken. På ett år har kvadratmeterpriset stigit med hela 19 procent och bara under de tre första månaderna i år steg priserna med över fem procent. Prisökningen är kraftigare än i Åbo i genomsnitt.*

Jag rör mig bort från höghusen från 50-talet och går mot de äldre trähuslängorna som gör att Martins kan konkurrera med Port Arthur om att vara den mysigaste trähusstadsdelen i Åbo.

Leena Hohtari leker på trähusens gemensamma innergård med barnbarnet Emma Amanda. Foto: Emma Strömberg

På en lummig innergård leker Leena Hohtari med sina barnbarn. De är också och hälsar på henne. Leena har bott här i 30 år. Också hon nämner lugnet och närheten till centrum och skola som positiva saker med att bo i Martinsbacken. Hon tycker om trähusen och konstaterar att hon nog inte skulle trivas i höghus. Hon är glad över att trähusområdet är skyddat.

Leena Krankka sitter vid trädgårdsbordet utanför familjens trappa och vaggar sin några månader gamla baby i vagnen. De har bott fyra år i Martinsbacken men trebarnsfamiljen flyttade till trähuslägenheten för drygt ett år sedan.

– Vi har trivts väldigt bra. Det är väldigt exceptionellt med de gamla idylliska trähusen så nära centrum.

Deras vinthund Eddie kommer och hälsar. Han får gå fritt på den gemensamma innergården.

hund
Vinthunden Eddie får gå lös. Foto: Emma Strömberg

Tillbaka till kvarterskrogen Hugo. Janne och Satu Kantonen tar ett glas på uteserveringen. De har hämtat ett paket från R-kiosken i samma byggnad och slagit sig ner på barens uteservering på hemvägen.

De har bott sex år i grannskapet och trivs väldigt bra i stadsdelen.
– Här är väldigt fint och lugnt och nära till centrum, och trevliga människor, säger Janne.
Grannarna håller ihop och ser efter varandra, tillägger han.

Satu och Janne Kantonen tar ett glas på Hugos uteservering. Foto: Emma Strömberg

LÄS OCKSÅ: De nya trähusen bombades under kriget, men på 50-talet fick Martinsbackens höghus de senaste bekvämligheterna

 

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*