Förflytta dig till innehållet

Åboland ett minne blott


Åboland finns egentligen bara på svenska. På finska talar man om Åbo skärgård. För många är konstruktionen Åboland helt okänd, både mentalt och i praktiken. Det är också svårt att klart säga vad Åboland är. I forna tider var Åboland en ekonomisk region i landskapet Egentliga Finland. Numera består Åboland av området Pargas stad och Kimitoöns kommun. Åbos roll i sammanhanget är långt ifrån klar.
Åboland har som begrepp representerat de svenskspråkiga intressena i Egentliga Finland, ibland med hjälp av Åbo, men oftast utan Åbos stöd. Inför den största reformen genom tiderna verkar Åboland vara mera splittrat än någonsin. Det här kan få rent av katastrofala följder. Det man verkligen undrar är om någon tänkt på detta?
Att behålla begreppet Åboland eller att återuppväcka, alternativt skapa, någon ny åboländsk organisation är inte nödvändigt. Däremot är det viktigare än någonsin att kommunerna skulle ha en gemensam syn på framtiden. Aktörerna är Pargas stad, Kimitoöns kommun, Åbo stad och Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt.
Ju fler kockar, desto sämre soppa, brukar man säga. I Egentliga Finland har den svenskspråkiga dimensionen varit saltet i soppan. Nu kan det i värsta fall gå så att vi får en soppa som helt saknar salt. Det här eftersom aktörerna som representerar det svenska har helt olika syn på saken. Har man ens ägnat en tanke åt hur en svenskspråkig enhet i ett landskap kunde se ut?
För att skapa en svenskspråkig organisationsdel i det nya landskapet, behövs precis varenda en svenskspråkig aktör och komponent. Då får man nätt och jämnt en volym som kanske räcker till. Faller någon del bort, så förfaller hela tanken om svenskspråkig service i framtiden. Pratar inte en del av organisationen svenska, så blir det i slutändan inte heller någon service på svenska. Tanken på ett svenskspråkigt vårdbolag i Åboland är sannolikt orealistisk, men att sikta på en stark svensk enhet i landskapet borde vara en minimimålsättning.
Största risken för svenskan verkar för tillfället vara Kimitoön. Kimitoön håller på med en helt egen vårdreform, helt frikopplad från den egentliga vårdreformen, verkligheten och övriga aktörer i vårt landskap. Man kan undra vad det är som driver Kimitoön? Med utomstående ögon sett är situationen närmast obegriplig. Det ser ut som om man hade bråttom någonstans, men vet någon vart man ska springa och varför? Beredningen som sköts av politiker, vilket i sig är exceptionellt, verkar vara närapå sekretessbelagd.
Drivkraften i Kimitoöns egen vårdreform är svår att uppfatta, men handlar det delvis om ett perspektivfel? Har Kimitoön märkt att det nya perspektivet inom social- och hälsovården är landskap, inte byarna på Kimitoön? Vidare nämns det i olika sammanhang att fastigheterna är i dåligt skick, vilket nog mera blivit en förklaring, än en egentlig orsak. Dalsbruk förekommer också i de flesta kommentarerna. Ingen kan riktigt exakt definiera vad Dalsbruk skulle behöva, men något måste dit, för annars är det liksom inte rättvist.
Politikerna på Kimitoön verkar också drömma om privata social- och hälsovårdsaktörer som räddar Kimitoön. Man motiverar detta med bland annat att företagsamhet ska stödas samt att allt måste bolagiseras på grund av vårdreformen. Det nya landskapet kommer att upprätthålla offentlig produktion av social- och hälsovård, precis som kommunerna nu har gjort, men enligt ett annat grundkoncept. Gör man ingenting nu, så kommer det att fortsätta som tidigare efter reformen, dock så att efterfrågan på vård avgör i vilken riktning servicen utvecklas.
Om man på Kimitoön tror att privata aktörer, som ska maximera sin vinstutdelning till sina ägare, kommer att prioritera svenskan framom pengar, så är det nog som att tro att julgubben finns. Den absolut största tragedin med att Kimitoön sannolikt går in för sin hemgjorda vårdreform, är att man kraftigt försämrar svenskans ställning i landskapet och försvagar den organisation som borde producera service på svenska i framtiden. Risken finns att man signalerar och markerar att en svenskspråkig offentlig vårdproduktion är onödig i det nya landskapet.
Historieskrivarna kommer att förundra sig över Sfp i Kimitoön, som i slutet av 2010-talet valde kapitalplacerarnas intressen, i stället för att vara med och bygga upp en fungerande vård på två språk i det nya landskapet.
Det finns större orsak än någonsin att ställa sig frågan om Åboland snart är ett minne blott eller klarar man av att tillsammans planera en stark svensk enhet och helhet i det nya landskapet. Planen behövs, eftersom behovet av större enheter inom social- och hälsovården inte kommer att försvinna någonstans, fast reformen inte nu skulle bli av. En bra plan kan till valda delar användas också för kommande regeringars vårdreformer.
Åboland har alltid hittat lösningar, även år 2009, då sammanslagningar gjordes. Är tiden då politikerna i Åboland kunde prata ihop sig förbi. Om svaret är ja, så är den svenska servicen i vårt landskap verkligen på ruinens brant.

Dela artikeln

5 kommentarer: “Åboland ett minne blott

  1. Satu Zwerver skrev

    Bästa Ingmar, tiderna förändras. På mitt område – vattenskydd – har till exempel en aktör omformat sig från en förening till en kombination förening + samhälleligt företag (KVVY Tutkimus Oy). För många, speciellt unga, är det viktigare att ha ett meningsfullt liv än att ha massa pengar. Speciellt inom vården kan man tänka sig att medmänskligheten är en viktig del av verksamheten.
    I Åboland Ab finns en stor möjlighet för en ny, samhällelig aktör. Om aktören kan sin sak (= vården + företagsamheten) skulle jag tro, att sånt företag har mera chanser att bli samarbetspartner med kommunerna än ett gammaldags egen vinst -styrd företag.

  2. Ingmar Forne skrev

    Bästa Satu Zverver. I och med att alla kommunala vårdbolag – åtminstone enligt hittillsvarande lagförslag – skall vara sådana att den privata aktören – bolaget – skall ha aktiemajoriteten, så tror jag att det i praktiken kommer att vara rätt så svårt – för att inte säga omöjligt – att få till stånd en bolagsordning där något annat än vinsten kommer att vara det viktigaste. Den som aktiemajoritetet – de privata vinstintressena – ser nog säkert till det.
    Ingmar Forne

  3. Satu Zwerver skrev

    Helt rätt, Ingmar, vad gäller styrelsemedlemmarnas ansvar. Men när det gäller ett bolag som ännu skall bli, kan man noga tänka vad man vill att det skall stå i stadgarna. Ett bolags primära uppgift behöver inte vara att skapa vinst. I Aktiebolagslagen står det ”5 § Verksamhetens syfte
    Syftet med bolagets verksamhet är att bereda vinst åt aktieägarna, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen.” Et Vårdbolag kunde vara ett samhälleligt företag: ”Ett samhälleligt företag driver affärsverksamhet som bidrar till att lösa samhälleliga problem eller miljöproblem. Dessa företag använder största delen av sina vinstintäkter till att främja samhälleliga mål.” Det här sku ju passa!
    Se mera: https://suomalainentyo.fi/sv/tjanster/ett-samhalleligt-foretag/

  4. Ingmar Forne skrev

    Bästa Ghita Edmark. I ett vårdbolag kommer kommunens egentliga inflytande att vara i stort sett lika med noll. Enligt kommunallagen skall en kommunal beslutsfattare verka för kommunens och kommuninvånarnas bästa. Påföljden om man inte verkar för kommuninvånarnas bästa blir i värsta fall att man faller ut i följande val. I ett (aktie) bolag ligger saken lite annorlunda till. Enligt Aktiebolagslagen (624/2006) skall bolagets ledning främja bolagets intressen. I ett aktiebolag kan ”En styrelseledamot, en förvaltningsrådsledamot och verkställande direktören skall ersätta skada som de i sitt uppdrag, i strid med den omsorgsplikt som föreskrivs i 1 kap. 8 §, uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat bolaget.” Det kan bli betydligt värre det, än att bli utröstad i följande kommunalval. Sitter en kommunal beslutsfattare som styrelsemedlem i ett aktiebolag är hen skyldig att befrämja bolagets intressen. Det ser ut att vara en allmänt utbredd missuppfattning bland kommunala beslutsfattare att man i bolag kan driva andra intressen – främst då kommuninvånarnas och kommunens – än bolagets. Det har nämligen kommit emot förut i andra sammanhang. Det är möjligt förstås så länge intressena sammanfaller. Men inte då intressena går åt olika håll. Och ett bolags primära uppgift är att skapa vinst. Den offentliga vården har ingen sådan uppgift. — Ingmar Forne
    mvh
    Ingmar Forne

  5. Ghita Edmark skrev

    Kommentarer med anledning av Tom Simolas ledare 26/5 2018
    Tom Simola tror inte på ett gemensamt svenskspråkigt vårdbolag i Åboland.
    Simola menar att det sannolikt är orealistiskt och att man istället borde sikta på att bygga en stark svensk enhet i landskapet. Jag hoppas att han har fel. Min uppfattning är att arbetet med ett gemensamt tvåspråkigt vårdbolag som till stora delar utgörs av Kimitoön, Pargas och Åbo fortfarande är synnerligen livskraftigt, på många olika nivåer. Kanske vi till och med i slutändan får se ett tvåspråkigt vårdbolag som omfattar inte bara Åboland utan hela Svenskfinland? För att klara konkurrensen med de stora vårdaktörerna behövs både volym och erfarenhet av högklassig tjänsteproduktion, därför behöver det gemensamma bolaget byggas upp tillsammans med aktörer från den privata sektorn, detta har varit klart från början.
    Simolas tilltro till den offentliga sektorns förmåga att producera konkurrenskraftig social- och hälsovård på svenska är stor. Simola vill uppenbarligen att vården enbart ska drivas av de offentliga och verkar tro att en privat vårdgivare skulle ge sina kunder sämre vård och sämre service.
    Simola säger vidare att gör man ingenting nu så kommer allt att fortsätta som tidigare efter reformen. Riktigt så är det nog inte. Han tillägger som tur är ”Dock så att efterfrågan på vård avgör i vilken riktning servicen utvecklas”. Ett viktigt tillägg, eftersom reformen, via servicesedlar och personlig budget ger människor ett större inflytande över sin vård genom rätten att själva välja var och av vem de vill bli vårdade (inte inom specialsjukvård).
    När alla ges möjlighet, att för samma peng, välja vårdgivare så kanske också andra än de som har gott om pengar, en försäkring eller som genom sitt arbete har privat företagshälsovård föredrar att pröva på olika alternativ som till exempel att välja att vårdas av ett tvåspråkigt vårdbolag.
    Säga vad man vill om vårdreformen, den har säkert sina brister som ifall den träder ikraft måste justeras över tid. Att en stor reform skulle vara fullständig från början är knappast möjligt eller ens önskvärt. Någonstans måste man börja och skaffa sig erfarenhet av hur allt fungerar i praktiken så att man på ett bra sätt kan utveckla och förbättra innehållet.
    Men trots eventuella brister och även om reformen aldrig skulle träda i kraft så har den mer eller mindre tvingat kommunerna att se över sin verksamhet och fundera på vad man kan och bör göra för att trygga en god social- och hälsovård i framtiden. Min uppfattning är att det är det vi håller på med i Kimitoöns kommun. Vi tror inte att allt ska bli som det alltid har varit. Vi väntar inte och låter andra bestämma hur vi ska ha det. Vi vill påverka framtiden så gott vi kan, så länge vi kan.
    Drivkraften, bästa Tom Simola, är att på lång sikt, kanske till och med genom obekväma beslut, trygga en god vård och omsorg för alla som bor i Kimitoöns kommun, på sitt modersmål, så nära hemmet som möjligt och gärna också möjligheten att själva kunna välja sin vårdgivare. Vi ser kommunen som en helhet och strävar efter att upprätthålla en god service i hela kommunen där även Dalsbruk och skärgården ingår.
    Utmaningarna är många, oavsett vårdreformen. Befolkningen minskar, antalet äldre ökar, delar av vårdfastigheternas underhåll är eftersatt, hemvård och hemsjukvård behöver utvecklas, moderna vårdtekniska lösningar måste prövas och bristen på läkare och annan utbildad vårdpersonal är gigantisk. Vi måste bli större och det kan vi bli till exempel genom att bygga upp olika samarbetsformer med andra där också privata bolag och stiftelser kan ingå i samarbetet.
    I ett gemensamt bolag kommer vårt inflytande, om vi är kreativa och konstruktiva, att vara större än de inflytande vi får i landskapet där vi i bästa fall får fem av 79 ledamöter i landskapsfullmäktige.
    Ghita Edmark, sfp
    Ledamot i kommunstyrelse och omsorgsnämnd

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter