Åbo har ett tomrum — saknar lyx

Det rapporteras om utmanande tider. Den vardagliga verkligheten är för tillfället borta och frågan är om den någonsin kommer att återgå till det vi var vana vid. Kanske det ändå kunde vara en bra sak att söka långsiktiga lösningar utanför den sedvanliga kompassens fält?

De flesta jag känner tycker att Åbo är en vacker stad med sin skärgård och atmosfär längs med ån. Varje stad har sin unika prägel som till största del är satt av det historiska, invånarnas livsstil och arkitektur.

Min personliga erfarenhet är att nivån på stadens grandezza fastställs i första hand på basen av dess mest extravaganta hotell och vilka gäster som har för vana att frekventera.

Det återkommande klientelet förväntar sig ett brett utbud av väl utvalda och personliga tjänster, där hotellpersonalen kommer utrustad med en alldeles särskild iakttagelseförmåga samt stadens nycklar. Kort sagt, gästerna har specialönskemål. Denna symbios sätter standarden för resten av stadens aktörer och gynnar alla nivåer i det lokala näringslivet såväl bonden, entreprenören som större sammanslutningar.

Kraft och rörelse, tröghet och acceleration – dessa grundprinciper dikterar till vilken grad Åbo ska bibehålla sin relevans i framtiden. I en holistisk infrastruktur som möjliggör ordning och variation finns det definitivt utrymme för fem stjärnor.

Det krävs inte mycket för att förstå vad motsatsen ’helpension’ leder till. Invånarna står längs med gatorna och säljer fabrikstillverkade plastartiklar från Fjärran Östern. I stadens hjärta hittas massproducerade textiler och västerländska snabbmatskedjor. Vi kan bättre än så.

Vi brygger vår egen brygd, erbjuder vår version av haute couture och tar gästerna med på en seglats.

Upplevelsen som definierar en femstjärnig samlingspunkt bör utöver rummen också ha element av ett unikt utbud av högklassig kulturell underhållning, kulinarisk mångfald och verka som en ambassad för ’där allt fixar sig’.

Att uppnå motsvarande attraktionskraft som Saint-Barthélemy krävs det koordinerade insatser och gärna bra väder. Samförstånd från stadsförvaltningen skulle heller inte skada. En början kunde vara ett tyst erkännande av att förgången utvecklingsstrategi visat sig vara högst fyrstjärnig.

Det minsta man kunde önska är förståelse för att besöket till Åbo börjar redan i resenärens hemland och att våra ankomstterminaler måste leva upp till en internationell standard.

”Som man ropar i skogen får man svar”, men hur är det med Åboborna själva? Är vi villiga att göra vad som krävs för att konkurrera ut övriga globala destinationer eller är graden av självbelåtenhet förlamande?

För att tala klarspråk, meningen är inte att fnysa åt tidigare lokalpolitiska beslut utan påtala en skildring av verkligheten – opartiskt och rent marknadsekonomiskt. Vad har Åbo i dagsläget att erbjuda någon av Madonnas kaliber? Inte Mv Baltic Madonna byggd 1994 utan artisten, ikonen, drottningen. Vilket rum skulle hon få, var shoppar hon, vad äter hon, varför skulle hon vilja besöka Åbo igen?

Åbo med omnejd har utmärkta faciliteter, det är mera frågan om att faciliteterna måste leva upp till det estetiska intryck de avger genom ett kunnigt och motiverat bemötande.

Detta kunde man hitta bland annat i Verdandihuset på det forna 5th Floor, tack vare dess eminenta Brigade de Cuisine. Jag är oerhört tacksam för att ha fått ta del av upplevelsen.

Det råder för tillfället ett tomrum i Åbo. Winston Churchill sade: ”Ödsla aldrig en bra kris.” Vad är det som krävs för att en aktör som Marriott International, Mandarin Oriental eller motsvarande ska se potential i Åbo?

Ingen kreativitet utan risktagande.

Joachim Hesthammer

Vd för Nordic Strategies

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*