Närgångna frågor

Ibland är det en präst eller någon annan som förmedlar kontakten mellan en hjälpbehövande och mig som diakoniarbetare.

Steget att själv ta kontakt kan kännas svårt eller så är man inte säker på vem man borde tala med i just ett specifikt ärende.

Kontaktpersonen förmedlar då till den hjälpbehövande förhandsinformation om vad han eller hon kan vänta sig på diakonimottagningen, t.ex. vad han eller hon behöver ta med sig för papper.

Jag kan i min tur få litet förhandsinformation att utgå ifrån.

Orden ”Jag har inte goda erfarenheter av att träffa en socialarbetare” är den förhandsinformation jag fick senast då jag träffade en för mig ny människa.

Med de orden ringande i mina öron förbereder jag mig för besöket. Det är en kvinna som jag skall träffa och hon har haft det svårt de senaste åren.

Hon har varit tvungen att lämna sitt hem och sin trygga vardag. Nu kommer hon för att träffa mig som arbetar med kyrkans sociala arbete.

Jag reflekterar över mitt beteende i mötet med hjälpbehövande när jag träffar dem i sin nöd.

För att kunna hjälpa dem och reda ut sin situation behöver jag mycket information och har många frågor. Mina frågor kan vara närgångna och kännas inkräktande på det egna privatlivet.

Hur mycket har du i hyra? Hur stor brukar elräkningen vara? Har du hemförsäkring? Äter du några mediciner? Har du andra sjukvårdsutgifter?

Och sen alla frågor om inkomster och sociala stöd… jag vet ju i stort sett vilket stöd vi har rätt att söka och få från samhället och vill försäkra mig om att människan får det hon är berättigad till.

Till det här kommer frågor om familj och nätverk, med de frågorna kartlägger vi personens stödnätverk och försäkrar oss om om att han eller hon har någon i sin närhet och inte blir lämnad helt ensam med sina bekymmer när livet blir för svårt.

Allt det här behöver jag för att kunna leda den hjälpbehövande vidare och kanske bidra med något från församlingen.

Jag vill tro på allas berättelse men behöver också se papper, identitetshandlingar, beslut om bidrag och ibland hyresavtal och andra handlingar.

Hur skall jag göra för att det inte skall bli alltför tydligt att det är jag som har makt i vår relation? Hur skall jag göra för att mötet skall kännas bra och inte bli en tråkig erfarenhet?

Det är inte lätt alla gånger, men jag försöker få en omsorg om hennes väl att lysa igenom mina frågor. Jag börjar ofta med orden: Vad kan jag göra för dig?

Mitt mål med de möten jag har med hjälpbehövande är att de skall känna sig litet bättre till mods när de går än när de kom.

Lidandet och nöden kan jag inte ta ifrån någon men jag kan visa att han eller hon är viktig och värdefull. Jag kan försöka förstå och gå med en liten bit på vägen.

Jag vet att det finns många människor som har som sin yrkesuppgift att stöda människor i behov av hjälp. Vi arbetar alla med en önskan om att världen skulle vara sådan att det inte skulle behövas socialarbetare. Tills världens nöd är utplånad får vi fråga varandra: Vad vill du att jag skall göra för dig?

Carita Eklund
tf. ledande diakonitjänsteinnehavare Åbo svenska församling

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*