”Vuxna måste bli bättre internetförebilder för barnen”

Stina Forsberg och Tuula Kiviniemi. Foto: Timur Yilmaz.

I takt med att användningen av sociala medier har ökat, har nätmobbning och trakasserier på internet blivit allt mer väletablerade begrepp. Trakasserierna äger ofta rum på kanaler som de vuxna inte känner till, samtidigt som vuxna förebilder är mycket viktiga för barn och ungdomar. För att berätta om mobbning på nätet och om vilken hjälp som går att få ordnade Ungdomsakademin Luckan en informationsträff för unga i Åbo i tisdags.

– Det är ytterst viktigt att de unga har förebilder för hur man beter sig på nätet. I dagens läge finns det många unga som inte har det. Debattklimatet på sociala medier, både bland unga och gamla, är väldigt hätskt och det avspeglas i hur barn och ungdomar behandlar varandra på internet, säger Stina Forsberg, sakkunnig på Folkhälsan.

Forsberg var under tisdagskvällen inbjuden till träffen, tillsammans med Tuula Kiviniemi från brottsofferjouren och polisen. Forsberg var på plats för att berätta om hur mobbningen på nätet tar sig uttryck och vad man som vuxen kan göra för att upptäcka och förhindra den.

– Nätmobbning skiljer sig från traditionell mobbning på flera punkter, även om det i princip bara är en ny kanal för trakasserier. Skärmen avhumaniserar offret och gör det lättare att säga riktigt grova saker, i skolan ser du hur offret reagerar. Dessutom finns det en anonymitetsfaktor som spelar in. När ingen vet vem du är kan du säga vad som helst. Och för det tredje är det också svårare att hålla koll på nätmobbningen. I klassrummen har läraren ett hum om hur eleverna behandlar varandra, men på nätet är det mycket svårare att följa med.

Trakasserierna handlar ofta om utseende, till exempel genom elaka kommentarer på Instagram, Youtube och Snapchat. Forsberg pratar också om en spridnings- och kopieringseffekt, med vilket hon menar att det är svårt att veta hur många som ser det som läggs ut på webben. Materialet kan finnas kvar för alltid.

Måste man då som vuxen slaviskt följa alla appar och webbsidor som barnet använder? Det tycker åtminstone inte Forsberg. Däremot är det viktigt att föräldern börjar prata med barnet om nätbeteende i tid. Diskussionen bör tas i lågstadiet när barnet ännu vill lyssna. Om man försöker lägga sig i eller diskutera barnets nätvanor först i tonåren kan det vara för sent, menar Forsberg. Hon förklarar att det är A&O att man som vuxen funderar över vilken sorts förebild man själv är på nätet.

– Man ska vara nyfiken och tillgänglig. Om man börjar diskutera såna här frågor i tid så skapar man också förtroende. Det är mycket viktigt att man inte skuldbelägger eller dömer offret. Det finns många som har den attityden att man får skylla sig själv om något händer på internet. Så är det absolut inte, ett offer är ett offer.

Brottsofferjouren hjälper utsatta

Brottsofferjouren stöder personer som blivit för utsatta för brott, vittnen och offrens närstående under brottsprocessen. Unga människor kan kontakta brottsofferjouren om de blivit offer för till exempel nättrakasserier eller sexuellt våld. Många av de unga brottsoffren känner skam för att ha blivit utsatta.

– Vi får ofta information av polisen eller sjukvården då någon misstänks ha blivit utsatt för brott, och på så vis får vi kontakt med dem. Vi stöder offren genom hela processen och de får en stödperson som kan hjälpa till med praktiska saker, eller som de kan prata med. Nästan alla tar emot stöd. Om man är 15-16 år är självkänslan kanske inte på topp, och särskilt då det gäller sexuella brott finns det ofta en rädsla att förövaren hämnas, säger Tuula Kiviniemi från Brottsofferjouren.

Det hänger ofta på att kompisar, föräldrar eller lärare reagerar för att unga nätbrottsoffer ska komma till Brottsofferjouren. Kiviniemi påpekar att då måste det också finnas föräldrar och kompisar som bryr sig. Barnen tar sällan själva kontakt, och vet inte alltid själva om att de har blivit utsatta för brott. Inte heller förövarna förstår hur allvarliga, och kränkande deras brott är.

– De yngsta kan inte få fängelse, men är ändå skadeståndsskyldiga. Det kan handla om till exempel spridda nakenbilder, att fel person har fått tag i bilderna och spritt dem på webben. Det är hemskt, de kan ju finnas kvar på internet för alltid. I den situationen kan det vara för tufft för ett offer att själv ta kontakt, så då får vi veta om saken först när föräldrarna har märkt att barnet mår dåligt, att hen inte vill gå till skolan och så vidare.

Vad kan man göra för att få barn och ungdomar att hitta till Brottsofferjouren snabbare?

– Det är viktigt att både vuxna och unga känner till oss. Vad vi kan göra är att synas i skolorna, så att ungdomarna och lärarna vet att vi finns, vad vi gör och hur man når oss. Tydligen är det vanligt att inte ens skolorna själva vet att vi finns och vad vi gör, har vi märkt. Man kan ta kontakt med oss anonymt via vår online-chatt eller per telefon. Vi försöker ha en så låg tröskel för kontakt som möjligt.

Högstadieelever på S:t Olofsskolan: Avsiktliga elakheter inte så vanliga

Anders Norrgrann, Anders Karlsson, Ed Österås, Felix Nordqvist och Daryan Ahlbäck. foto: Timur Yilmaz.

Högstadieeleverna Anton Norrgrann, Anton Karlsson, Ed Österås, Danijar Ahlbäck och Felix Nordqvist känner sig i allmänhet trygga på nätet.

– Men på Instagram har jag sett att det finns en del anonym mobbning. När en kompis till mig lade ut en bild där fick han elaka kommentarer om sitt utseende, av en helt okänd person, berättar Danijar Ahlbäck.

På det stora hela tycker pojkarna ändå inte det att det är så vanligt med avsiktliga elakheter, varken på webben eller i skolan. Men när man skojar med varandra finns det alltid en risk att folk går över gränsen, menar Ed Österås. Han tror också att den gränsen korsas lättare på nätet.

– På nätet känner man inte dåligt samvete på samma sätt på grund av att man kan vara anonym. Därför kan folk säkert säga värre saker, speciellt åt såna man inte känner.

Pojkarna är överens om att föräldrarna ändå är välkomna på de sociala medier som de själva använder. Men det kan vara svårt att veta exakt på vilken webbsida eller app mobbningen äger rum, och att upptäcka det i tid. De är inte helt ense om hur mycket kontroll man som förälder ska utöva över barnens nätanvändning. Men de kan samsas om att det åtminstone är viktigt att föräldrarna bryr sig i hur sina barn använder sociala medier och webb.

– Om man kan stoppa mobbning genom att hålla koll på vad ens barn gör på nätet så ska man ju göra det. Men barnet måste ändå få leva sitt eget liv, tycker Felix Nordqvist.

Fredrik Häggman

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*