”Vi led, gnällde och förbannade”

Snart dags igen…sådana här morgnar minns vi väl alla?

Om man trodde att man var ensam om att få ångest varje höst då blommorna dör och de första frostnätterna kommer – naturligtvis följda av sådant som är långt värre – ja, då tröstar det att läsa om Vinterhatarklubben.

I Karlstad, Sverige startades den för trettio år sedan.
”Snödrivorna var meterhöga. Isen på Klarälven var metertjock. Kylan förlamande. Det var rent helvetiskt – värre än någonsin, och vi var några kvinnor som led, gnällde och förbannade. När vinterhelvetet bara fortsatte och fortsatte skrev jag den 4 mars 1987 det första brevet till mina vinterhatande systrar”. Så beskrivs klubbens tillkomst av ordförande Gunvor Sand Edwall som säger att hon lider av ”vinterkränksjuka”.

Stadgarna får också den mest frusna att tina upp i ett stort leende: En medlem måste hata vintern (där ingår vintersportförbud, inte ylle närmast kroppen, inga fjällresor utom i nödfall till exempel vid inbjudan till fest eller fara för skilsmässa), ska tycka om mat, vin och god litteratur, vara kvinna över 20 år samt soldyrkare.

Män accepterades bara som ekonomiskt stödande medlemmar. Att endast damer var välkomna, och högst 15 sådana, ledde till förtvivlade kommentarer. Men många tyckte att redan det var en lättnad att se hur många andra vinterhatare som det finns.
– Vintern är fel och det var ett kraftigt misstag som några förvirrade människor gjorde när de vandrade genom Europa och råkade stanna kvar på denna breddgrad, skrev någon.
Det stämmer precis med vad en god vän här på Kimitoön säger i sina argaste stunder, nämligen att hon inte kan förstå varför hennes förfäder kom hit när de kunde ha hållit sig långt söderöver.

Att vintern numera är mest mörker, regn och halka gör inte saken så värst mycket bättre.
Visserligen är det alltid lika otrevligt att fastna med bilen i en snövall (särskilt ensam i skogen i minus 28 grader), eller att halka ner från ett ladugårdstak som man försöker befria från ett drygt metertjockt snötäcke, eller att ha så mycket snö på gårdsplanen att man inte längre vet var man ska göra av den.
Så det är svårt att välja – regn/elände eller snö/elände.

Men – i rättvisans namn – så kan det ju någon enstaka gång komma absolut underbara vinterdagar. I allra bästa fall är det mars (vintern snart förbi) och skare (man kan gå överallt) med häftiga iskristaller som återspeglar allt ljus. Mörkblåa skuggor då dagen lider.

Så man kanske överlever ändå – men om någon startar en Vinterhatarklubb här är jag absolut med!

Sådana här vinterdagar har förstås också någon gång funnits. De båda bilderna är tagna från samma ställe.

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*