Vi är alla skyldiga till att Erstan smustas ned

Känner att jag bara måste kommentera Martti Kaurimos inlägg (ÅU 15.8) om Erstan. Mycket av vad du skriver är säkert gångbart, men…

Det känns lite som “inte på min trappa”. Återblicken mot tider då vattnet var klart och fiskarna lekte på synligt botten är inte ett minne som försvunnit bara på Erstan.

Sandbottnen har i stor mängd försvunnit också långt ut i skärgården. Ute i den åländska skärgården stöter man på precis samma problem utan att man ser skymten av muddring. Dessa ”mudderstussar” förekommer även här och är egentligen en form av tång som frodas i våra övergödda och grunda vikar. Deras kretslopp kan beskådas under varma sommardagar då de flyter upp från bottnen påbackade av ett litet metanutsläpp. Dessa tångflak är nog inte orsakade av muddringen i Erstan utan av dig och mig Martti! Vår livsstil sätter Östersjön, och övriga hav, på prov. Ett prov som de inte mäktar med utan att vi drastiskt ändrar på vår livsstil!

Vi måste sluta hitta syndabockar att peka ut och istället ta en djup koll i spegeln och fråga oss – “Vad kan jag göra”? Och det finns massor! Matbutiken ger otaliga möjligheter, fortskaffningsmedel, resor ja listan kan göras hur lång som helst. Sanningen är dock den att Östersjön blir inte renare om vi skyller på andra och deras misstag, det är de egna vi bör bearbeta först!

Så käre Martti, börja med att ta cykeln eller promenera nästa gång du skall till butiken. Det är dom små stegen som blir stora om vi är flere som gör lika!

Och ja, barnen förtjänar ett rent hav!

Jan Enkvist

Miljöförstörare, Pargas

Läs också Tom Gardbergs insändare i ÅU 17.8 där han kommenterar Jan Enkvists inlägg.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*