Vem skulle skaffa barn?

I Finland fortsätter antalet födda barn sjunka redan för sjunde året i rad. Antalet barn i familjer minskar och andelen familjer helt utan barn ökar. Majoriteten av de barnlösa familjerna skulle emellertid enligt studierna ha önskat barn.
Om den här befolkningsutvecklingen inte förändras, måste man under 2050-talet höja pensionsavgifterna med flera procentenheter och välfärdssamhällets framtid äventyras.

Osäkerhet i livet och i framtiden verkar vara de viktigaste orsakerna till att så många finländare skjuter upp skaffandet av barn. Sysselsättningssituationen är dålig, många arbetar deltid eller får bara tillfälliga arbeten i stället för en fast anställning. Man upplever att barnafödandet försämrar unga kvinnors situation på arbetsmarknaden. Dessutom försvårar det deras möjligheter att få ett fast jobb eller så kan det bidra till att deras anställning inte fortsätter efter babynyheterna.
Många anser också att det är svårt att kombinera familj och arbetsliv. Arbetslivet är hektiskt och bara få har skyddsnät, till exempel närstående föräldrar, som kan hjälpa till.

Ekonomisk knapphet är en av orsakerna. I Finland lever idag redan 110 000 barn i fattiga familjer. Man vill inte medvetet ha ett barn i fattiga förhållanden. Man klarar sig med ett enda barn, men upplever att fler barn skulle orsaka för stora ekonomiska svårigheter.
Befolkningsförbundets familjebarometer visar att arbetslösa, de lägst utbildade och låginkomsttagarne har justerat nedåt sin uppfattning om vad ett lämpligt antal barn skulle vara.

Sysselsättningsgraden bland män i åldern 25–34 år har försämrats i samma takt med nedgången i födelsetalen. Unga mäns svagare utbildning leder till sämre sysselsättning och därmed låga inkomster. Antalet unga män med låga inkomster har tredubblats under 2000-talet.
En stor mängd av unga män marginaliseras när det är dags att bilda familj. När det inte finns framtidsutsikter och när det är svårt att hitta rätt maka, förblir barn ofta bara en dröm.

Det finns också sociala skäl. Vår familjeledighetsmodell är inte flexibel och tar inte hänsyn till familjers olika situationer, men reformer låter vänta på sig. Under den här regeringsperioden har rätten till småbarnspedagogik begränsats och gruppstorlekarna på daghem ökats. Nivån på barnbidrag sänks så småningom eftersom dess indexering avskaffades. Också skatteavdraget för barn avlägsnades av denna regering.
Regeringen framhöll nyligen att personer under 30 år kunde anställas på tillfälliga kontrakt efter tre månaders arbetslöshet. Dessa beslut medför en osäker framtid för dem som drömmer om att bilda familj. Det är också en signal om man inte vill utveckla familjepolitiken. Nu är det är dags att ändra politikens inriktning. Barn är en investering för framtiden.

Eeva-Johanna Eloranta

Riksdagsledamot, SDP

Lokala riksdagsledamöter som skriver kolumner i ÅU med jämna mellanrum är Stefan Wallin (SFP), Eeva-Johanna Eloranta (SDP), Li Andersson (VF), Ville Niinistö (De gröna) och Saara-Sofia Sirén (Saml.)

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*