Vargen kommer alltför nära! Befolkningens oro måste tas på allvar

Samhällets uppgift är att erbjuda trygghet åt invånarna. Trygghet handlar förstås om fungerande vård och äldreomsorg, tillgång till dagvård och rätt till god utbildning, men trygghet handlar också om mera än de tjänster som vi erbjuds. Det handlar om rätten att kunna röra sig utan rädsla. Barn ska ha rätt att leka utomhus och människor måste kunna låta sina djur vistas ute utan fara.
Alla som följt debatten den senaste tiden vet att vargobservationerna nära befolkningen har varit många denna vårvinter och vargen har rubbat trygghetskänslan på många håll i landet. Vargarna är orädda och rör sig i områden där de inte tidigare varit synliga. På bland annat på Kimitoön har man observerat två vargar hittills. Det är möjligt att läget blir ett annat om det är frågan om ett vargpar som får ungar.

Gällande övriga Svenskfinland kan vi konstatera att det finns åtminstone en bofast vargflock norr om Vasa, två bofasta flockar i södra svenska Österbotten och en bofast flock i västra Nyland. I Österbotten börjar situationen vara akut. Vargar har rört sig på människors gårdar.
Farmrävar har dödats. Det senaste exemplet är en hund som för någon dag sedan blev ihjälriven på sin egen gård i Oravais, inte långt från ett daghem. Människorna är mycket oroade. Det är fullt förståeligt. Situationen är så allvarlig att det nu krävs omedelbara åtgärder av regeringen.
Vargen hör hemma i Finland men vi ska vi inte behöva gå runt och vara rädda för att det allra värsta kan hända på grund av en varg som blivit orädd och kommit för nära bosättningen.

Vargen rör sig för tillfället på ett sätt som vi inte sett tidigare i modern tid och därför måste myndigheterna och regeringen reagera. De lokala och regionala vargproblemen ska tas på största allvar. Nu behövs konkreta åtgärder för att råda bot på situationen. Så här kan det inte fortsätta.
Svenska Folkpartiet har lyft frågan på många olika sätt för att väcka regeringen. För en tid sedan ställde vi med hela riksdagsgruppen ett skriftligt spörsmål till jord- och skogsbruksminister Jari Leppä, om vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att hålla vargstammen under kontroll och öka medborgarnas säkerhet. Även i övrigt har SFP aktivt tagit upp frågan i olika sammanhang t.ex. nyligen på riksdagens frågetimme samt vid olika lokala diskussionstillfällen.
SFP:s arbete har börjat ge resultat. Enligt uppgifter i offentligheten (VBL 5.4) har minister Leppä fört inledande diskussioner med sina ministerkolleger i Frankrike och Sverige om att EU medlemsländerna borde ges friare händer med tanke på vargarna. Jag är glad att minister Leppä nu börjat ta lyra på våra förslag.

Det är inte bara vargen som rubbar trivseln och tryggheten i vårt samhälle, utan också andra djur i vår närmiljö kräver politiska beslut. Skarven orsakar stor skada i skärgården och ställer till det för både yrkesfisket, turismen och invånarna. Det här problemet är fortfarande olöst.
Den nationella skarvarbetsgruppen jag ledde kom i sin slutrapport i april 2016 fram med en rad förslag för att ta itu med skarvfrågan, men de ansvariga myndigheterna har inte levt upp till förväntningarna. En konkret åtgärd skulle till exempel vara att uppdatera den nuvarande förvaltningsplanen för skarv. Den senaste planen gjordes för 12 år sedan då antalet häckande skarvpar uppgick till 3 000 mot nuvarande 25 000. Idag talar vi alltså om långt över 100 000 fågelindivider. Också gällande skarven fortsätter SFP att aktivt agera gentemot regeringen.

Vad har då vargen och skarven gemensamt? Jo, tyvärr har bägge skapat en minskad tilltro till myndigheterna. Och det igen handlar om känslan av att inte bli tagen på allvar. Det i sig borde väcka myndigheterna, och i sista hand regeringen.
Känslan av att ingen lyssnar på en leder i värsta fall till uppgivenhet hos de som berörs och tilltron till myndigheters förmåga att lösa problemen minskar. Oron måste därför tas på allvar.
Att hitta en lösning på problemet med både varg och skarv som alla kan vara nöjda med borde inte vara omöjligt.

Tack och lov har vi också solskenshistorier där ”djurpolitiken” gått i rätt riktning. Det är inte alltid storleken på djuret som är avgörande för vilken skada den kan åstadkomma och fästingarna är ett exempel på det. Förra året kom det glädjande beskedet att Pargasbor och fritidsboende som vistas i staden minst fyra veckor ska få TBE-vaccinet avgiftsfritt.
SFP med riksdagsledamot Stefan Wallin i spetsen har länge jobbat för att fästingvaccinet ska utvidgas till att gälla också befolkningen i Pargas. Vi kommer definitivt att fortsätta påminna regeringen om att sätta människors trivsel och trygghet i fokus i det politiska beslutsfattandet.

Anna-Maja Henriksson

Partiordförande, riksdagsledamot , SFP

En kommentar

  1. Kan man överhuvudtaget tänka sig en kraftlösare politik eller slöare och envisare byråkrati än vad de finländska fastlandsväljarna fått beskåda i skarv- och vargfrågan?

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*