Varg eller inte varg, det är frågan

VARGAR. I vargdebatten missar man helt huvudfrågan: Varför skall vi ha varg? Redaktör Lolax konstaterar (ÅU 13.4) helt riktigt att det inte funnits varg i Finland under en tid på över hundra år. Vad hade vi då för problem?
Utom rädsla och andra olägenheter tillkommer nu kostnader: ersättning för rivna djur, vargstängsel, skolskjutsar, övervakning av vargstammens utveckling. Ja, hela vargbyråkratin, som föder ett antal tjänstemän och emellanåt också belastar polisens knappa personal, tar resurser i anspråk, som kunde användas till något bättre.
För vad är nyttan med att ha varg? Frågan kan även ställas gällande skarven och sälen. Råttor och möss bekämpar vi ju där de inte hör hemma. Vargen kan inte reglera antalet älgar och hjortar – för det skulle det behövas sjufalt flera vargar – utan det sköter vi om genom jakt.

Den euroasiatiska vargen är inte utrotningshotad eftersom den förekommer i stort antal på norra halvklotet. Vargens och över huvud taget vissa däggdjurs betydelse för den så kallade naturliga balansen är dessutom grovt överskattad. För övrigt finns det inte, och har aldrig funnits, en bestående balans i djurvärlden. Arter har dött ut och vissa nya har brett ut sig, oberoende av mänskliga åtgärder.
Naturen klarar sig alltid i en eller annan form har det ju visat sig. Detta trots att människan har brett ut sig, röjt åkrar, börjat sköta skogar för att maximera avkastningen, dämt upp vattendrag och trots att urbaniseringen och samfärdseln har lagt under sig stora landområden. Vi bör dock, för vår egen skull, alltid tänka efter hur vi gör. Men om vi börjar sätta naturen före människan så borde ju allt vad människan skapat återställas i ursprungligt skick.

Mänskligheten står inför enorma utmaningar; överbefolkning, brist på vissa råvaror, den allmänna miljöförstöringen genom erosion, nedskräpning, spridning av giftiga substanser och klimatförändringen hotar till slut människan själv. Att i detta sammanhang ivra för varg i våra kulturbygder tyder på både ekologiskt och ekonomiskt oförstånd av stora mått.
Det var inte utan orsak som Senaten på 1800-talet beslöt att vargen skulle utrotas. Det var ett klokt beslut!
Varför vargen nu har fredats är obegripligt, kanske ett utslag av naturromantik. Vad gäller vargskötselplanen så har man ju tydligen missat målet gruvligt, för nu har vargen brett ut sig till områden där den absolut inte hör hemma. Och byråkratin gör det mycket svårt att mota vargen i grind. Det är det som gör människor frustrerade.

Som jag ser det är samexistens mellan varg och människa i våra kulturbygder en omöjlighet. Hela Svenskfinland är kulturbygd. Upplysning påverkar ju inte vargens beteende och effektiva skyddsåtgärder kostar mycket och inverkar negativt på människors liv och leverne.
Hänvisa inte till EU beslut! Det är våra egna tjänstemän som verkställer besluten i eget intresse och har orsakat dagens konfliktsituation. Och av människor stiftade lagar och förordningar är inga naturlagar utan kan och bör ändras, om det visar sig nödvändigt.

Jan-Erik Ingvall

3 Kommentarer

  1. Ser inget varghat i Ingvalls inlägg. Tvärtom ett mycket sakligt och tankeväckande inlägg som gärna berörda myndigheter kunde ta del av.

  2. Har lite svårt att förstå varg-hatet som människor har. Ingvalls inlägg är bra skrivet men har sina små problem. Inte lyckas vi sköta ärendena med jakt på hjort och älg, som äter upp allt som planteras, som det påstås i inlägget.
    Själv välkomnar jag balans i naturen, där rovdjur som lo,räv o varg tar bort harar, hjortar och älgar på ett naturligt sätt. Människan lyckas oftast bara rubba balansen i naturen. Resultatet är sällan lyckat.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*