Vårdreformen glömmer svenskan
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I torsdags överlämnade regeringen det omarbetade förslaget till valfrihetslag till riksdagen. Lagen har redan länge debatterats och kritiserats för dess omfattande fel och brister. De mål som sattes upp då man började med reformen – en mer jämlik vård, bättre integration av vårdtjänster och ekonomiska besparingar – har kritiserats av otaliga experter och det råder en bred opinion om att detta inte kommer att uppnås.
Genom lagförslaget har regeringen också bevisat att man inte förstår den egentliga innebörden av att få service på svenska. I lagförslaget finns det nog fina skrivningar om språkliga rättigheter, men i praktiken garanterar det väldigt lite. De serviceproducenter som ska ge service inom ramen för kundsedlar och personlig budget är inte skyldiga att ge service på både finska och svenska. Landskapet ska ”så långt det är möjligt” se till att service produceras på båda språken. Den här skrivningen duger inte. Den försätter människor med olika modersmål i en ojämlik situation. Möjligheterna till valfrihet kan alltså begränsas på grund av att service på svenska inte garanteras. Det här måste ses som att det står i strid både med grundlagen och med språklagen.
Om man inte sätter ribban högre än så här, kan man inte förvänta sig att resultatet blir att det i praktiken finns likvärdiga möjligheter till service både på finska och på svenska. Okunskapen om vad vård på det egna modersmålet i praktiken innebär är uppenbar när det kommer till vår regering. Det allvarliga är att den här ignoransen och oförståelsen leder till begränsad service och i värsta fall också hälsovådliga situationer bara för att man behöver vård på svenska.
Sandra Bergqvist
Vice ordförande, SFP
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.