Var stolt över Åbo Pride!

ÅU:s logo har fått regnbågsfärger i dag.
Åbo stad hissar regnbågsflaggor vid muséer och broar i dag.
Biblioteksbron lyser i regnbågens färger i dag.
Och staden marscherar. Under banderollen”The (B)oldest city in Finland” går stadsdirektör Minna Arve som har uppmanat såväl arbetskamrater som Åbobor att komma med (banderollen på svenska blir ungefär: Den äldsta och modigaste staden i Finland) .

Åbo Pride är en parad som visar sitt stöd för sexuella minoriteter och könsminoriteter. Se det som en parad för friheten att älska vem du vill, vara vem du vill; homosexuell, lesbisk, bi-, trans-, inter-, a-, hetero-sexuell…
Paraden i Åbo går från Lönnrotsskvären, via åstranden, Kristine-, Universitets- och Humlegårdsgatan till Puolalaparken. I parken blir det fest där Arve håller tal.

I Åbos vänort S:t Petersburg ska det också bli en prideparad i dag.
När Kerstin Kronvall i Yle i går intervjuade en av arrangörerna ville han varken säga var eller när paraden skulle starta. Intervjun gjordes över telefon och arrangören sa att samtalet garanterat är avlyssnat.

Arrangörerna måste hålla inne med informationen till sista stund, eftersom de är rädda för repressalier och de utgår ifrån att polisen griper någon under paraden. Trots flera alternativa ansökningar om paradrutt har nämligen samtliga fått avslag av myndigheter; där passar det inte för den gatan ska repareras, där passar det inte på grund av trafiken…
”Det finns fördomar och problem också hos er, men de är inte strukturella och de orsakas inte av lagar eller myndigheter”, säger Aleksej Nazarov i Kronvalls intervju.

Två vänorter i två grannländer, och skillnaden är inte enbart geografiskt milsvid.
De ryska sexuella minoriteterna har fått det värre, inte bättre, under de senaste decenniet. Inte bara lagens väktare utan också allehanda homofober tar stöd av lagen, hatretoriken och föraktet kan när som helst möta den som öppet lever i sin könsminoritet.

Också vår lagstiftning har brister, och attitydklimatet varierar stort. Att Åbo flaggar i regnbågsfärger, eller att hela 100 000 människor deltog i Helsinki Pride i juni, betyder alltså inte att allt är väl här.
Efter Helsinki Pride twittrade Eva Dahlgren: ”Ja, ja, jaaaaa! Finland!”
Och ja, Finland tog ett steg framåt. Fler är av nöden. För skulle ingen håna, förakta eller tysta ned den som upplevs avvika från heteronormen – då skulle ju inte manifestationer som Helsinki eller Åbo Pride behövas.
De behövs. Oj, oj så de behövs.

I mars applåderade vi i den här spalten hockey-TPS vars reklamkampanj med regnbågsränder i stället för lagets vanliga svartvita hade utsetts till Årets reklam och fick representera Finland i en träff för reklamfolk i Cannes.
Under vintern hade HC TPS fått också annat än applåder, nämligen hånfulla gliringar, uppsagda säsongkort, hatretorik på sociala medier. Men – vilket är värt att understryka – responsen var mer positiv än negativ. Många fler hyllade än hånade.
Värdet av den attitydfostran HC TPS gjorde betonar vi gärna igen. Hockeykretsarna är en maskulin värld och fördomarna om den machokulturen är seg, uppenbarligen av orsak.

I Aftonbladet (1.8) ingår en intervju och ett filmklipp med svensken, NHL-proffset Anders Nilsson som var den första i NHL som satte en regnbågsdekal på sin hjälm (i november 2016) och tre månader senare hade skapat historia då NHL utlyste februari som officiell hbtq-månad i ligan och de nordamerikanska hockeylagen börjar bära regnbågsfärgade uppvärmningströjor.
I filmklippet säger Nilsson: ”Skulle jag ha varit homosexuell hade jag lagt av. Det sägs att ingen homosexuell överlever i ett ishockeyomklädningsrum. Jag tror att det är sant”.
Nilssons budskap är att det ”måste vara ett slut på den här skiten nu”, hockeyns framtid kräver det säger han, nästa Crosby kan ju vara homosexuell.

Det Anders Nilsson som professionell, heterosexuell ishockeyspelare gör är enormt, och det TPS har gjort är stort.
Det Eva Dahlgren och Mark Lewengood med flera har gjort är också lovvärt. Populära artister kan fungera som ögonöppnare, de ” är ju som alla andra, de råkar bara tillhöra en minoritet när det gäller sexuell läggning”.
Men andra ögonpar fortsätter att blunda, att förneka, att håna, att inte ge samma mänskliga rättigheter till alla. Och modet att vara sig själv är därför inte alla förunnat.

I dag är också Åbo stad en synlig föregångare. Att stadens alla arbetssamfund skulle vara lika fördomsfria som stadens direktör är inte alls sagt, men frontfigurens inställning stakar ut en riktning.
Sen återstår det att se om staden också vill eller har modet att ta upp frågan med sin vänort.

Varannat år ordnas ett vänortsevenemang, ifjol hölls det i Åbo, nästa år i S:t Petersburg. Åbo kan inte påverka den ryska lagstiftningen, men Åbo kunde ha modet att ta också det här temat till tals.
Kanske i samband med nästa svarsvisit bjuda in S:t Petersburgledningen till Åbo Pride?
Det skulle ge Åboborna ännu en anledning att vara stolta över sin stad.

Pride betyder stolthet och varje människa har rätt att vara stolt över sig själv och kunna vara sig själv.
Svårare än så är det inte.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*