Vädjan för att behålla Almahemmet i offentlig regi

ÄLDREOMSORG. Almahemmet fungerar som ett tryggt sista hem för 32 äldre, som behöver vård och omsorg, och som arbetsplats för många Kimitoöbor. Under hela det senaste året har den välfungerande arbetsplatsens stämning överskuggats av en osäkerhet kring arbetsplatserna, vilket också har återspeglats i klienternas sinnesstämning.
Ett stort antal vårdare har bytts ut. Förra året bytte sju anställda arbetsplats på grund av att de var rädda för att mista sitt jobb om kommundirektörens planer att lägga ner Almahemmet och utkontraktera äldreservicen förverkligas. Almahemmet har bytt direktör tre gånger under de senaste åren.

Almahemmet är inte i dåligt skick och inte heller för kostsamt, även om de kommunala beslutsfattare som är för privatisering gör sitt allt för att påskina det motsatta. Almahemmet renoverades på 80-talet för att motsvara den tidens behov. Servicehemmet är fortfarande ljust och trivsamt, och med vissa reparationer uppfyller det också nutida krav. Om kommunen vill upprätthålla sina fastigheter, måste fastigheterna också hållas i skick.
Almahemmet har plats för 32 klienter, och serviceboendet har tre avdelningar: Lyckostigen, Blåmusslan och Vitsippan. Av de som bor på hemmet är en del i säng, medan en del är i bättre fysisk kondition. Avdelningen för minnessjuka har tolv platser och på den vårdas patienter som kan förflytta sig (det vill säga inga sängpatienter). För tillfället har kommunens äldreservice två klienter, som härstammar från en annan ort.
Vårdpersonaldimensioneringen är 0,7 anställda per klient. På vardagsmorgnar är sex till sju personer på jobb, på vardagskvällar fyra och på vardagsnätter tre. Under veckosluten består personalen av fem människor på morgonen, fyra på kvällen och tre på natten.

Serviceboendet har 22,7 anställda (vårdpersonalen), en förmanstjänst samt 1,85 anställningar för anstaltsbiträden. Utav vårdpersonalen arbetar två personer som sjukskötare. För tillfället inväntas montering av sprinklersystem, varefter endast två nattvårdare behövs i byggnaden.
Den ombyggnad som är nödvändig med tanke på vårdarbetet är att göra toalettdörrarna bredare. Alla toaletter är vid behov av renovering, eftersom de är små och saknar egen dusch. Annars är serviceboendets utrymmen fullständigt funktionella, det behövs bara lite förbättringar här och där.

Att bevara Almahemmet är en viljefråga. Unga beslutsfattare förstår sannolikt inte vilket värde den känsla av trygghet, som en bekant miljö, bekanta bybor och skötare skapar, har inom vårdmiljöns vardag. De äldre på serviceboendet har en lång gemensam historia: de kan ha gått i samma skola eller varit arbetskamrater eller grannar. Vårdarna från Kimitoön är ofta barn till någon bekant, och anhöriga som kommer på besök är också de en del av samfundet, det sociala nätverket. Det sociala sammanhanget skapar trygghet och kontinuitet. Redan tanken att upplösa det här trygga nätverket och flytta åldringarna till en ny miljö, kanske till en främmande ort där service på åldringens modersmål inte är tillgänglig, är skrämmande. Vårdarna vill i allmänhet inte att de anställs hos ett börsbolag, utan de skulle i stället söka sig till arbetsplatser i andra kommuner.
Det verkliga måttet på en kommuns värde är hur väl kommunen behandlar sina äldre. Om Kimitoön vårdade sina åldringar som gamla och värdefulla människor, prioriterade deras behov och följde lagen om äldreomsorg samt Kommunförbundets nya kvalitetsrekommendationer, kunde kommunen locka nya, unga inflyttare till ön – Almahemmet sysselsätter många.

Till skillnad från det som börsbolagens marknadsförare försöker skrämma oss med gäller följande:
1) Förändringsledare Antti Parpo, som förbereder Egentliga Finlands social- och hälsovårdsreform, har påmint om att existerande enheter i huvudsak kommer att fortsätta på samma plats även efter reformen.
2) Parpo har dessutom sagt att lokala social- och hälsovårdscentrum och serviceboende för äldre på samma ort naturligtvis befinner sig nära varandra. Omvänt kan man fråga vad som händer med lokala social- och hälsovårdscentrum, om företag som Attendo och Esperi först tar över serviceboendet och sedan flyttar det annanstans.
3) Parpos meddelande till kommunens beslutsfattare är att fortsätta leva som vanligt, inte börja lägga ut servicen på entreprenad och sälja fastigheter och verksamhet till andra.
4) Enligt min uppfattning kommer den hyra, som följer lagar och förordningsskisser och som landskapet betalar för en social- och hälsovårdsfastighet, att ligga på en god nivå, vilket möjliggör restaurering av byggnader och annat dylikt.
5) Landskapsförvaltningen kommer inte att förklara lokalerna bristfälliga, eftersom landskapet inte över huvud taget har egna äldreomsorgsenheter eller motsvarande. De utrymmen som finns kommer att användas.
Ärade kommunala beslutsfattare. Överväg allvarligt i vilken riktning ni för den här öns framtid. Visa aktning för dessa gamla människor och behandla dem med respekt, så som ni skulle vilja att era egna föräldrar behandlades.

Kepa Tromp
Åldring

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*