”Under det amerikanska inbördeskriget angavs ‘nostalgi’ som dödsorsak för 74 Nordstats-soldater”

Slutet av maj med vårgönska och skolavslutning är en tidpunkt på året som hos många väcker till liv känslor av olika slag. Känslorna är lätta att dela kollektivt – alla har vi ju gått i skola och kan därför känna igen oss i glädje, lättnad, förväntan och vemod, kanske även besvikelse. Lättast infinner sig för de flesta sannolikt den känsla av frihet som skolavslutningen väcker.

Men även – särskilt då ett stadium i skolgången avslutas – de ibland motstridiga känslorna av att lämna det trygga och invanda bakom sig och blicka vidare mot en okänd och osäker framtid. I sådana känsloladdade sammanhang ligger det nära till hands att bli en aning nostalgisk och tänka tillbaka på somrarna förr i tiden, som förfaller ha varit mycket längre och varmare. För att mota besvärliga invändningar kan vi slå fast att maj 2018 står för det undantag som bekräftar regeln.

Den känslohistoriska forskningen, som har vuxit fram under några årtionden och som under de senaste åren formligen har exploderat, bidrar med många tankeväckande inblickar i känslornas värld. Inom denna forskningsinriktning tillskrivs känslor betydelse som drivande krafter i samhället; människan är ingalunda en rationell varelse, utan det är ofta emotioner av olika slag – ambition, avund, aggression – som får individer och grupper att agera med syfte att förändra sina livsvillkor.

Känslohistorien har också påvisat att där vissa grundläggande känslor, som glädje, sorg, rädsla och ilska, har uttryckts och tolkats slående lika i olika tidsepoker och i olika kulturer, har andra typer av känslor tillskrivits betydelser som har varit starkt situationsbundna.

Den amerikanska historikern Susan J. Matts ger i sin läsvärda bok ”Homesickness: an American History” (2011) en inblick i nostalgin och de föränderliga betydelser som denna känsla har getts under olika tider. Själva ordet myntades i slutet av 1600-talet av den schweiziska studenten Johannes Hofer, som använde det som en beteckning på den längtan till hemorten som han menade att schweiziska legoknektar som tjänstgjorde i arméer i fjärran länder led av.

Etymologiskt härstammar ordet från grekiskans nóstos (hemkomst) och álgos (smärta), och kopplas alltså samman med en form av lidande som orsakas av hemlängtan.

Under stora delar av 1700-talet och 1800-talet uppfattades det ingalunda som ofarligt att drabbas av nostalgi. Tvärtom tolkades nostalgin som ett tillstånd av mental ohälsa som i värsta fall kunde leda till döden, och Europa drabbades under dessa århundraden tidvis av veritabla ”nostalgi-epidemier”.

Matts intresse för nostalgin bottnar i hennes personliga upplevelse av att inte identifiera sig med den myt som hävdar att det amerikanska folket kännetecknas av just avsaknad av nostalgi, en uppfattning som skapats och stärkts av historiska realiteter. Avsaknad av nostalgi är ett karaktärsdrag som logiskt kan överföras på den sammanhängande berättelsen om en nation som saknar en lång historia och som har formats av invandrare som uttryckligen har valt att lämna sitt ursprung.

Matt lyckades också hitta evidens för att amerikaner ingalunda har varit fullt immuna mot nostalgi som man har trott. Under det amerikanska inbördeskriget angavs exempelvis ”nostalgi” som dödsorsak för 74 Nordstats-soldater, och för att hindra nostalgin från att spridas förbjöds arméns musikkår att spela den populära låten ”Home, Sweet Home”.

Även om soldater som uppvisade sjukdomssymtom så långt fram i tiden som andra världskriget kunde få diagnosen ”nostalgi”, inleddes nostalgins kulturella transformation från ett potentiellt dödligt tillstånd till en till synes harmlös och i huvudsak positivt värdeladdad känsla redan i början av 1900-talet.

Helt harmlös är nostalgin ändå inte heller i dagens värld. När man vädjar till känslan i ideologiska sammanhang handlar det ofta om att ta avstånd från samtiden och rikta de politiska ambitionerna mot ett ”äkta” eller ”rent” idealsamhälle i det förflutna. Det ”äkta” syftar i dessa sammanhang på en etniskt enhetlig nation, fri från den dekadens och de problem som moderniteten med sin mobilitet och globalisering medfört.

Politiska rörelser som vädjar till nostalgin är till sin karaktär ofta konservativa eller rentav bakåtsträvande. Ett problem är bara att det inte längre finns någon återvändo till urtillstånd man eftersträvar. I själva verket har ett sådant aldrig ens existerat, utan är en skapelse av den nationella historieskrivningen som under 1800-talet tillskrevs uppgiften skapa en berättelse om den eviga och enhetliga nationen.

Allmänt är det i dag ändå inte särskilt skadligt att drabbas av nostalgi i små doser. Så länge känslan inte tillåts skymma sikten för nutiden och framtiden är det helt ofarligt att tala om ”de gamla goda tiderna” och att söka avbrott från en hektisk vardag i form av en enklare och mer ”äkta” tillvaro på sommarstugan. Eller att uttrycka en i grunden nostalgisk känsla genom att efter en resa förnöjt utropa: ”borta bra men hemma bäst!”

Johanna Wassholm
Forskare, Åbo Akademi

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*