Tvillingar med högt ställda mål

Resan har bara börjat. Handbollstvillingarna Henrik och Christian Nieminen har flyttat till Sverige för att se hur bra de kan bli. Foto: Mats Lundberg

”Schemat blir ganska inrutat med skola, läxor, handboll och sömn. Men så måste det vara.”

HANDBOLL

2008 vann den förra Spartaspelaren Katja Nyberg OS-guld i Peking med norska landslaget. Hon är det yppersta exemplet på att man som finländsk handbollsspelare kan nå hur långt som helst.

Åbo IFK-fostrade tvillingbröderna Henrik och Christian Nieminen har också valt att testa sina vingar utomlands. Till att börja med genom att kombinera handboll med studier i Partille idrottsgymnasium utanför Göteborg.

Partille är hemvist för världens största handbollsklubb IK Sävehof. Till en början var det tänkt att pojkarna skulle spela i ett av föreningens många juniorlag, men efter olika turer blev det i stället spel med Önnereds HK som herrjuniorer i Göteborgsserien.

– Vi var över och tränade tre veckor med Sävehof och var egentligen lovade var sin plats i deras lag. Men beskedet från klubben uteblev och då läsåret skulle starta tyckte sportchefen att det med tanke på vår utveckling var bäst att vi gjorde det i en annan klubb där vi skulle få mera speltid, säger Christian.

Önnered och IK Baltichov visade båda intresse för bröderna och då det var dags att välja singlade de slant om alternativen.

– Båda klubbarna är hemma från Västra Göteborg och då skolan ligger på östra sidan visste vi ändå att pendlingsavståndet skulle bli ganska långt. Det tog en vecka innan vi vant oss vid de nya rutinerna, berättar Henrik.

Under hösten har de blivit hemmastadda i Sverige och trivs utmärkt med tillvaron borta hemifrån. De hyr en lägenhet i anslutning till skolan och delar broderligt på hushållssysslorna.

– Arbetsfördelingen är att Christian lagar varmrätten och diskar medan jag står för desserten och bykar. Städningen hjälps vi åt med.

En vanlig dag i 17-åringarnas liv inleds med ett morgonpass som kör i gång klockan tio före åtta. Först efter träningen som pågår uppemot en och en halv timme duschar de och äter frukost. 10.20 startar den första lektionen som följs av lunch och ytterligare en eller två lektioner.

– Efter skoldagen gör vi undan läxorna och äter innan det är dags att åka i väg till träningen med laget. Vi tar bussen till centralen och fortsätter till Västra Frölunda med spårvagn.

En enkelresa tar ungefär 50 minuter. Efter träningen mellan halv sju och åtta blir det samma resa hem igen. Framme vid lägenheten är de först lite före tio på kvällen.

– Schemat blir ganska inrutat med skola, läxor, handboll och sömn. Men så måste det vara. Henrik vill alltid att vi ska vara ute i god tid medan jag inte har fullt så bråttom som han. Men till kvällspasset fyra gånger i veckan tar vi oss förstås alltid tillsammans.

Skolan skiljer sig en del från Katedralskolan i Åbo där pojkarna i fjol tillbringade sitt första gymnasieår. I Partille delar de vardagen med andra elever som till största delen består av idrottare. Rätt många av dem satsar också på handboll.

– Att Sverige är betydligt mer mångkulturellt än Finland märker man. Flera av våra klasskamrater har en annan etnisk bakgrund än den svenska. Då vi kommer från ett annat land har det gått lätt för oss att komma in i kretsen.

Även lektionerna skiljer sig från rutinerna Christian och Henrik är vana vid hemifrån.

– I Sverige är undervisningen mera aktiv än i Finland. Man arbetar mer i grupp och kommunikationen lyfts fram mycket mer än hemma. Eftersom vi går på den nationella idrottsutbildningen NIU är det vanligare med olika inlämningsarbeten, hemtenter och redovisningar än egentliga prov.

Minst lika mycket som skolarbetet ligger brödernas fokus på handboll. De vill se hur långt de kan gå och siktar på att en dag leva på sin sport.

– Man vet ju inte hur ödets lotter faller men jag tycker det skulle vara kul att spela i Ungern eller Tyskland. Att spela i någon av de bästa ligorna är en dröm som jag vill försöka uppfylla, säger Christian som trivs bäst på högerbackplatsen.

Henriks naturliga position är till vänster i rollen som ytter. Även om det i Sverige hittills mest blivit spel på högerkanten.

– Jag jobbar för att försörja mig utomlands som proffs. Norge, Frankrike och den rumänska ligan lockar mest. Men nog kan jag också tänka mig att spela i Tyskland, Danmark eller den östeuropiska SEHA-ligan.

Finländsk handboll är på beklagligt låg nivå internationellt. Det är också huvudskälet till att tvillingarna sökt sig utomlands för att uppnå sina höga mål. De finska ungdomslandslagen har de kategoriskt tackat nej till. Drömmen är i stället att likt Katja Nyberg spela för en annan nation.

– Om man nån gång vill spela EM, VM eller OS är Finland inget alternativ. Inte som ambitionen där är just nu i alla fall. Vilket annat nordiskt landslag som helst erbjuder en större möjlighet att nå dit vi strävar.

– Vi vet förstås inte om talangen och träningsfliten för oss dit vi vill. Men genom att flytta till Sverige ger vi åtminstone oss själva en ärlig chans.

Christian Nieminen

Smeknamn: Chrisse, Mumin.
Lyssnar på: Haloo Helsinki!
Senaste bok: ”Misery” av Stephen King.
Senaste film: Okänd soldat.
På fritiden: Handboll, läser, lyssnar på musik, umgås.
Jag själv med tre ord: Respektfull, hjälpsam, motiverad.
Favoritidrottare: Anita Görbicz, Serena Williams.

Henrik Nieminen

Smeknamn: Henkka, Henke, Mumin.
Lyssnar på: Beyoncé och mycket annat.
Senaste bok: ”Animal Farm” (Djurfarmen) av George Orwell.
Senaste film: Okänd soldat.
På fritiden: Handboll, vänner och mat.
Jag själv med tre ord: Sportig, ödmjuk, rolig.
Favoritidrottare: Nora Mørk, Kaisa Mäkäräinen.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*