Trång arbetsmiljö skapar tystnadskultur till sjöss

Styrman. Åbobon Johanna Djupsjöbacka säger att det var en självklarhet för henne att stöda #lättaankar-uppropet. Hon har själv upplevt en hel del osakligheter till sjöss. Sin nuvarande arbetsplats trivs hon bra på. Foto: Annina Suominen

Kampanjen #lättaankar, sjöfartens #metoo i huvudsak för svenskar, har samlat in en mängd berättelser och tusen underskrifter.

Åbobon Johanna Djupsjöbacka, som jobbat för olika arbetsgivare till och från på sjön i cirka 14 år, hör till dem som skrivit under.

Hon har sett osakligt beteende till sjöss och ser det som en självklarhet att stöda #lättaankar. Hon har själv fått osakliga kommentarer.
– Min dåvarande förman sade att min bak ser bra ut i arbetsbyxor. Och det har ju inte någonting med jobbet att göra.

En annan gång insinuerade samma förman att det garanterat kommer att ”hända något mellan dem” om de super ihop.

– Som kvinna får man genom hela livet kommentarer, ”komplimanger”, eller blir kallad hora, ofta om man inte är intresserad. Eller sedan om man är för intresserad. Det är inte specifikt för sjöfarten. Det problematiska ligger i att man jobbar och bor tillsammans, säger Djupsjöbacka.

Dels eftersom det kan vara svårt att påtala problem instängd på en båt, dels eftersom man aldrig lyckas vara helt isolerad. En del av arbetstagarna i högre positioner har nycklar till alla hytter av säkerhetsskäl.
Djupsjöbacka har ändå aldrig hört talas om att det varit ett problem att andra anställda kan låsa upp ens hytt.

För några år sedan jobbade hon på ett fartyg där en man i 40-årsåldern kontinuerligt betedde sig osakligt.

Flera anställda kände till hans verbala trakasserier och tafsande, som också drabbade unga sommarjobbare. Men ärendet nådde såvitt hon vet aldrig ledningen.

Tills mannen en dag betedde sig osakligt mot en kvinnlig anställd i en hytt och kvinnan fick nog och gräl uppstod. Det ledde till att mannen blev arg och anmälde kvinnan och ville stämma henne för bråket.

Efter det började mannens beteende nystas upp och ledningen kontaktades.

Djupsjöbacka blev positivt överraskad över hur bra ledningen skötte och redde ut ärendet. Personalen förhördes och mannen sades upp.
– Men det är sorgligt att saken inte togs på allvar redan tidigare även om man visste om problemet. Det sopades bara under mattan vilket säkert är ganska vanligt. Man tänker bara att ”inte är det nu så farligt” och ”han är ju bara sådan”.

Personalhierarkin är stark.
– Det är i grunden bra och det behövs, tycker Djupsjöbacka.

Men den kan också vara problematisk och innebära maktmissbruk.
Som styrman har hon inte upplevt något dåligt. Men yngre kvinnor eller kvinnor som just börjat jobba i branschen är ett lättare villebråd för sexuella trakasserier och märkliga kommentarer.
– Alla osakliga kommentarer jag fått har varit av förmän.

Men hon påpekar också att hon en gång då hon var ny i branschen jobbade i ett litet arbetsteam som den enda kvinnan, och att det då aldrig uppstod några problem.
Hon har också varit med om att en chef stött på henne.

Hennes reaktion var till största delen att skämmas. Hon kände att hon inte ville vara ohövlig och att hon nästan ville be om ursäkt för att hon inte besvarade chefens flirt.
– Men det är inget som den som utsätts ska skämmas över, bara förövaren.

Det har till exempel hänt att någon har sagt att min bak ser bra ut i arbetsbyxor. Och det har ju inte någonting med jobbet att göra.

Djupsjöbacka uppfattar inte att personer inom sjöfarten skulle vara mer utsatta för sexuella trakasserier än personer i andra yrkesgrupper.

Men när kryssningsfartygens gäster dricker och släpper alla spärrar på kryssningsfartygen finns det risk för övertramp mot bar- och restaurangpersonalen.
– Jag uppfattar att man överlag är mera utsatt inom serviceyrken, också på land. Men att man är alkoholpåverkad är såklart ingen ursäkt, säger Djupsjöbacka.

När #metoo-kampanjen satte fart i fjol höstas blev hon förvånad över hur mycket grova sexuella övergrepp som skett.

– Jag tror att kommentarer och tafsande är något som alla kvinnor i något skede blir utsatta för och därför är det så vanligt. Därför tycker jag att #metoo är så bra, man sätter äntligen fingret på något som pågått hur länge som helst. Det är inte okej med alla osakliga kommentarer, tafsande och övergrepp. Och nej, alla män gör inte sådant, men alla kvinnor blir någon gång utsatta. Män blir också utsatta men inte lika systematiskt.

#lättaankar har inte nått lika stor genomslagskraft som till exempel finlandssvenska #dammenbrister.

Begränsat rörelseutrymme. Det är inte specifikt för sjöfarten att bli trakasserad som kvinna. Men det förekommer, vittnar kampanjen #lättaankar om. – Det problematiska ligger i att man jobbar och bor tillsammans, säger Åbobon Johanna Djupsjöbacka som jobbat inom sjöfarten många år. Fartyget på bilden har ingenting med artikeln att göra. Foto: Pixabay

En orsak till det tror Djupsjöbacka kan vara att den finlandssvenska sjöfarten är en liten krets där alla känner alla.
– Och att man kanske anser att det krävs skinn på näsan, att lite ska man väl tåla om man ska jobba till sjöss. Jag tror att en viss sorts människor söker sig till sjön och har man inte skinn på näsan från början så får man det eller så slutar man. Sedan är det ju en stor skillnad på att skämta och att vara osaklig eller sexistisk eller att trakassera någon. Om man inte vet skillnaden kanske man ska låta bli det där skämtet eller den där kramen.

Djupsjöbacka inledde sin karriär till sjöss år 2003 då hon jobbade på restaurang på en båt.

Några år senare började hon studera sjöfart vid Novia i Åbo och började så småningom jobba som däcksare. I dag är hon alltså styrman, men just nu föräldraledig.
Hon funderade ett bra tag innan hon fattade beslutet att ställa upp på intervjun.

– Men efter att jag har fått barn är jag modigare och inte så rädd längre. Jag tänker att det där måste jag kunna prata om. Vad har jag att skämmas för? Om ingen försöker sätta stopp för det här så tar det aldrig slut.

Hon vill inte att någon avskräcks från att börja jobba till sjöss och poängterar att hon trivs med sina nuvarande kollegor och arbetsplats.

Sedan är det ju en stor skillnad på att skämta och att vara osaklig eller sexistisk eller att trakassera någon. Om man inte vet skillnaden kanske man ska låta bli det där skämtet eller den där kramen.

Gemensamma riktlinjer ska stävja ”negativ jargong”

År 2015 tog branschorganisationen Rederierna i Finland efter sin europeiska paraplyorganisation, ECSA:s kampanj: ”Eliminating workplace harassment and bullying”. På så vis ville man visa att man inte godkänner trakasserier eller kränkande behandling ombord på sina medlemsfartyg.
Tillsammans ville man stävja en ”negativ jargong” genom att utfärda skriftliga anvisningar till fartygen, berättar Olof Widén, senior adviser på Rederierna i Finland.
”Likvärdig behandling ombord på finländska handels- och skolfartyg” är undertecknat av Rederierna i Finland, Sjöfartens praktikvarn, skolorna och fackförbunden.

I dokumentet står bland annat att arbetet mot kränkande behandling, trakasserier och diskriminering ska effektiveras. Misstänkta fall ska följas upp och vid behov anmälas till polisen och att anmäla ett brott ska inte leda till att det blir svårare att få jobb i framtiden.
Widén kommenterar inte #lättaankar specifikt eftersom majoriteten av de som undertecknat uppropet är svenskar och de ålänningar som undertecknat seglar under svensk flagg.
– För vår del skulle det vara helt förmätet eller till och med blåögt att garantera att det inte förekommit olika former av trakasserier även på finskflaggade fartyg. Det som vi gjort är att försöka eliminera detta genom att redan för tre år sedan utarbeta anvisningar för hur vi förväntar oss att besättningarna skall bete sig ombord samt hur var och en kan gå till väga om personen utsätts för diskriminering, trakasserier eller kränkande särbehandling ombord, säger han.

Rederiet Viking Lines kommunikationschef Eleonora Hansi tycker att det är viktigt att skapa en arbetsmiljö där alla vågar anmäla brott.
– Viking Line som arbetsgivare tar bestämt avstånd från alla former av trakasserier och arbetar förebyggande för att minimera förekomsten av sådant. Det finns en handlingsplan med riktlinjer och tydliga anvisningar om hur organisationen ska säkerställa en trygg och säker arbetsmiljö för alla medarbetare.
Enligt henne finns det en tydlig ordning för hur förmän ska agera om någon anmäler att hen har utsatts för någon typ av osakligt bemötande.
Rederiet har cirka 3000 anställda och enligt Hansi är förekomsten av trakasserier generellt låg.
– Men rederiet kan endast utreda de fall som anmäls, så det viktiga, som vi alla arbetar för, är att skapa en sådan arbetsmiljö att den som upplever sig vara utsatt för oegentligheter också väljer att berätta detta för arbetsgivaren.

Jan Laurell, chef för sjöpersonalen på rederiet Finnlines, berättar att man även där uppmuntrar att alla som blir utsatta eller känner till någon form av störande beteende inom personalen ska göra en anmälan.
– Vi har anvisningar för hur man går till väga och vem man kan tala med i vår handbok. Man ska berätta för sin förman, och om det är förmannen som trakasserar till den förmannens förman. Vidare ska man anmäla till arbetarskyddet eller till sjöpersonalavdelningen.
– Vi har också videomaterial för utbildning där vi förklarar vad som inte tillåts och hur till exempel sexuella trakasserier kan se ut.
Enligt hans uppgifter har störande beteende förekommit ”mycket sällan”. Sexuella trakasserier ligger inom samma kategori och är enligt Laurell mycket sällsynt.

Läs också: Svenskfinland har slutat tiga om sexuella trakasserier

ÅA-psykolog: Inget tvivel om att vanliga män är problemet

”Det finns ett stort behov av förändring”

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*