Syrier i Lundo återsåg sin hustru efter 640 dagar – och sonen för första gången
En trygg tillvaro. Ahmad Saleh kunde efter en lång väntan återförenas med hustrun Budur Alhays och sonen Muhammed. I Lundo, en knapp halvtimme nordöst om Åbo, vill de leva ett normalt familjeliv. Foto: Dan Lolax
Han heter Muhammed men alla kallar honom Mido.
Han är ett år och nio månader gammal och gillar bilar, godis och att ge high fives.
I början av sommaren träffade han sin pappa för första gången.
– Han var blyg till en början, säger Ahmad Saleh, pappan.
Men när jag träffar Saleh i familjens lägenhet i Lundo vill Mido inte lämna hans famn.
Om han gör det är det för att krypa upp i Budur Alhays, mammans, famn.
Mido är trots allt ett energiknippe som gillar att leka ute, säger Saleh.
– Här i Lundo, när vi säger att vi ska gå ut, så vet han att vi menar det. I Damaskus var situationen en annan.
Tacksamt nog verkar Mido inte komma ihåg mycket av tiden i Damaskus, säger båda föräldrarna.
ÅU skrev om Ahmad Saleh för första gången i juni i fjol, strax efter att han hade beviljats uppehållstillstånd.
Vi har i flera repriser återkommit till hans kamp för att få familjen från Damaskus i Syrien till Finland och Lundo.
Problemet har i korthet varit följande: för att kunna inleda en familjeåterföreningsprocess behövde Budur Alhays och Mido ta sig från Damaskus till Finlands ambassad i Ankara, Turkiet, för en intervju och med nödvändiga dokument.
Den resan skulle vara prövande nog i sig eftersom det inte går flyg mellan Syrien och Turkiet, men Alhays kom inte ens så långt eftersom de turkiska myndigheterna inte beviljade henne och Mido visum.
Upprepade gånger försökte hon ansöka om visum på Turkiets ambassad i Beirut i Libanon, men de turkiska tjänstemännen lät henne inte ens komma in i byggnaden.
Det var hemskt att tvingas återvända till Damaskus utan visum, säger Alhays.
– Jag grät. Jag trodde aldrig att jag skulle se Ahmad igen.
Oro hade hon känt ända sedan Saleh lämnade Syrien för Finland den 13 september 2015.
Hon var gravid, Damaskus en farlig stad och Salehs resa mot Finland likaså.
De höll kontakt när det var möjligt under resans gång – från Turkiet, Serbien och Tyskland.
Inte heller efter att Saleh kom till Finland och Åbo var kontakten daglig. Elektriciteten och nätuppkopplingen i Damaskus är inte att lita på.
Som framkommit i ÅU:s artiklar var Utrikesministeriet och Migrationsverket medvetna om Turkiets agerande i visumfrågan, även om ministeriets uppskattning av hur många som berördes begränsades till ett tiotal personer.
Vänskapsföreningen Finland-Syrien räknade att det handlade om tiotals familjer.
Officiellt meddelade de finländska myndigheterna att man inväntade Turkiets svar på de frågor man ställt om syrier som vägrats visum, trots att ambassaden i Ankara gått i god för dem.
Inofficiellt agerade man på egen hand. I början av året fick en rad syriska familjer, som inte kunde ta sig in i Turkiet, reda på att de skulle infinna sig i ett femstjärnigt hotell i Beirut.
Där hade ambassaden i Ankara upprättat en tillfällig mottagning. Intervjuer genomfördes och dokument överlämnades.
Alhays säger att det hopp som övergav henne när Turkiet vägrade henne och Mido visum nu återvände.
– Det kändes som ett steg i rätt riktning, mot en återförening.
Den 14 juni togs det steget fullt ut. Efter 640 dagar lång separation återsåg Saleh och Alhays varandra igen, på flygplatsen i Helsingfors.
Far och son såg varandra för första gången i verkliga livet.
– Jag var nervös innan, säger Saleh. När jag såg dem började jag gråta. Sedan tänkte jag att det är en glädjens dag, att jag inte ska gråta. Men det var mycket känslor.
Alhays säger att återseendet kändes som början på ett normalt liv.
– Nu kan vi leva som en vanlig familj och ta hand om Mido i en trygg miljö.
De har också mål utöver det. Saleh, som talar en god finska, börjar studera på folkhögskolan Paasikivi-opisto i höst. Efter det ska han söka studieplats vid en yrkeshögskola.
Alhays hoppas kunna ta en kurs i finska så fort som möjligt (det är ont om studieplatser i Åboregionen just nu) och vill utbilda sig till ett yrke, till exempel närvårdare.
Mido går i daghem ett stenkast från familjens lägenhet.
– Han kommer att bli en finländare, säger Saleh.
De stortrivs i Lundo och tvekar inte att kalla Finland för sitt hem. Landet har överraskat dem positivt.
– Innan jag kom hit varnade mina vänner mig för att det är ett kallt, glesbefolkat land där människor inte pratar med varandra, säger Alhays. Nu berättar jag för dem att det är tvärtom.
Finländarna är vänliga och hjälpsamma.
Saleh och Alhays har familj och släktingar kvar i Syrien – i Damaskus, Aleppo och al-Hasakah.
De hoppas kunna återse dem och hemlandet igen, men bara om det blir fred.
Den freden ligger ännu långt borta, säger Saleh.
– Situationen i Syrien är väldigt svår.
Positiv vändning för syriska familjer
Situationen för de syriska familjer som vill återförenas i Finland är betydligt bättre nu än den var för ett år sedan.
Det säger Mania Alkhatib, ordförande för vänskapsföreningen Finland-Syrien.
Bakom den positiva vändningen ligger mycket hårt arbete.
Har jobbat hårt. Mania Alkhatib, ordförande för vänskapsföreningen Finland-Syrien, säger att de finländska myndigheterna visat flexibilitet i familjeåterföreningsfrågan. Foto: privat
Under fjolåret började föreningen kartlägga var i Mellanöstern de syrier – främst kvinnor och barn – som behöver hjälp finns.
Man grundade också en övervakningsgrupp som följde med hur enskilda fall utvecklades och försökte hitta lösningar.
Seminarier ordnades men ännu i det skedet var Utrikesministeriets tjänstemän ovilliga att delta.
I november gavs de asylsökande möjligheten att inleda den första delen av familjeåterföreningsprocessen elektroniskt, det vill säga på distans.
Det här löste trots allt inte hela problemet, eftersom familjemedlemmar fortfarande behövde åka till Turkiet och Ankara för en intervju på den finländska ambassaden.
Turkiets visumstopp för åtminstone en del syrier omöjliggjorde det här.
– Det var när vi inledde en kampanj tillsammans med Flyktinghjälpen som saker och ting började hända, säger Alkhatib. Flyktinghjälpen har ett bredare kontaktnät än oss.
Enligt henne visade de finländska myndigheterna sin flexibilitet när ambassaden i Ankara i januari sände en delegation till ett hotell i Beirut för att där intervjua syriska familjemedlemmar.
Den verksamheten, att under en knapp veckas tid intervjua så många asylsökande som möjligt, har upprepats och fortsätter ännu.
Till sin glädje kan Alkhatib konstatera att nästan alla akuta fall som föreningen känner till har fått en lösning.
– Det finns ett fall med en syrisk man som för tillfället befinner sig i Rovaniemi, och vars familj är i norra Syrien nära Turkiets gräns, som oroar. Familjen har alla dokument utom pass vilket gör att de inte kommer över gränsen till Turkiet, och att åka genom Syrien till Libanon är livsfarligt.
Också i det här fallet önskar hon att de finländska myndigheterna anstränger sig, som de gjort i många av de enskilda fall som vänskapsföreningen informerat dem om.
Ministeriet planerar flera resor
Pasi Tuominen, chef för allmänhetstjänster vid Utrikesministeriet, är också av åsikten att förutsättningarna för syriska familjeåterföreningar är bättre nu än i fjol.
Ministeriet har under året genomfört två resor till Beirut för att intervjua syriska familjemedlemmar. En tredje resa genomförs under hösten.
Hur länge det här arrangemanget fortgår är trots allt omöjligt att säga, menar Tuominen.
Lösningen i Beirut gäller inte alla syrier. Endast de som uppfyller kriterierna för en personlig inbjudan av ambassaden i Ankara.
– Man måste kunna bevisa att man försökt komma till Ankara. Det räcker inte att påstå att det är omöjligt.
Betyder det att det är möjligt för syrier att få turkiskt visum?
– Det har aldrig varit omöjligt för alla syrier. Ambassaden i Ankara har haft syriska kunder.
Tuominen vet inte varför Turkiet nekar vissa syrier visum och vill heller inte spekulera.
Ministeriet har bett de turkiska myndigheterna utreda ärendet.
- 148
Så många syriska medborgare återförenades under 2016 med en familjemedlem som beviljats uppehållstillstånd i Finland. Under samma period förkastades fem ansökningar.- 198
Så många syriska medborgare har under årets sex första månader återförenats med en familjemedlem som beviljats uppehållstillstånd i Finland. Antal förkastade ansökningar: åtta.
LÄS MERA:
Efter asylbeslutet börjar kampen för familjen
Syrier i Åbo: Turkiet hindrar min familj från att nå Finland
Församling i Åbo kämpar för syrier och mot likgiltighet
Hans hustru beviljas visum, men inte tvillingbarnen
En strimma hopp för syrier i Åbo
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.