Synvinkeln: Tidens tand i rummet

När du går in i ett rum, hitta fem, sju eller nio saker som du lägger märke till, har jag hört mig själv säga ganska nyligen på en skrivkurs. Jag har talat om rummets funktion i skrivandet. Rummets funktion och tidens, de hör ihop i rumtid, i tidrum. För hur skapas rum och tid i text? Hur skapas de i verkligheten?
Rummet är ett visst utrymme där något utspelar sig, och i rummet har tiden lämnat sina spår.

Tänk dig en toalett.
Damtoalett med tre bås, lavoarer mot väggen, pappershanddukar. En skoltoa, högstadiet. På toaletten finns en tjej. Hon har precis kissat och ska gå ut i skolkorridoren utanför. När hon öppnar dörren kommer tre killar emot henne och buffar in henne igen.

Se den där toaletten. Sliten som skoltoaletter är. Tags på toalettdörrarna, pappershanddukar har inte träffat papperskorgen och det luktar unket (troligen mögel) och just nu luktar det både tonårskille och tjejångest.
Den grå dörren mot korridoren är stängd och tjejen vet att det är tio minuter tills det ringer in igen. Mycket hinner hända på tio minuter när de segar sig fram för den som är instängd på en toalett.
Toalettscenen finns i min första roman, Martrådar. Och det jag visste när jag skrev den var ungefär: toalett på högstadiet och vad som kan hända på tio minuter.

Edgar Allen Poe menade att den bästa miljön för att skriva skrämmande är en isolerad, begränsande plats. Lås in folk på något vis. Lås in dem i deras huvud till exempel. Använd det slutna rummet där valmöjligheterna försvinner. Att känna sig fångad är en effektiv känsla. Fångad i en rutin, i en tid, i sig själv — det är så svårt att ta sig ut.
Det krävs inte mycket för att måla upp en scen heller. Fem, sju eller nio saker i ett rum. Som i toalettscenen jag hoppas målas upp genom antal bås, pappershanddukar, en stängd dörr. Efter det får läsaren själv lägga till lysrören, kaklet och hur tiden, slitaget ser ut, en spricka i lavoaren. Rätt detaljer bara, och tillräckligt många för att visa var något händer.

Plats är alltid mer än plats. Rummet är också tiden. Hur tidens tand och tiden är ur led ger avtryck i rummet. Regler för hur man får dela rum för att få bostadsbidrag, hur mögelproblem utreds, i vilken sorts rum folk placeras då de flytt hit (och omplaceras eller kastas ut ). Tiden ger rummet dess betydelse.
Tid och rum hör ihop, det är atmosfären i en berättelse, det är stämningen på toaletten. Rumtid är stämningen i så många rum, både fiktivt och i verkligheten, en känsla som går att ta på, skära med kniv i. Tänk på det när du vistas i rum, att platser lever. Se dig omkring, se rummet, se tidrum, se rumtid och hitta tre, fem, sju eller nio saker. Varför udda antal kan man undra? För tal är magiska och udda tal är starkare. Tro mig, lek inte med talmagin, tre, fem, sju eller nio ska det vara för stämning och slutna rum är på riktigt.

Mia Franck

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*