Svar till Tomas Björkroth

Jag vill kommentera Tomas Björkroths svar (ÅU 24.10.18) till min skrivelse angående en allt hållbarare användning av skogar i offentlig ägo (ÅU 23.10.18).

Jag är mycket förvånad över att Tomas Björkroth som har utbildning i biologi i sin skrivelse nästan helt förbiser de miljöpåverkningar som ett starkt skogsbruk och de ökade avverkningarna utgör.

Den finska skogsnaturens mångfald försvagas hela tiden. Cirka 70 % av skogsnaturens biotoper är hotade vilket motsvarar cirka hälften av vårt lands areal. I våra skogar lever cirka 2 000 arter som finns på den så kallade röda listan. För naturens mångfald är utvecklingen för tillfället mera negativ än positiv.

Skogsbruket är i storleksklass nästan jämförbart med jordbruket när det gäller belastning av vattendrag. Kväveutsläppen i vattendragen har ökat cirka 15 gånger, fosfor 8,5 gånger och fasta ämnen över 3 gånger jämfört med vad tidigare rapporteras. Det här beror närmast på dikesrensning, som fortfarande får statsunderstöd.

I samband med att skogsbruket effektiveras försnabbas avverkningscyklerna, skogarnas kolsänkor minskar och tillväxten av kolförråd minskar. Som en följd av kalhuggningar minskar förutsättningarna att utveckla naturturismen. T.ex. i Kajana är det redan uppenbara utmaningar att samordna intensivskogsbrukets och den växande naturturismens behov.

Jag vill också understryka att min insändare behandlade uttryckligen allt hållbarare behandlingsmetoder för offentligt ägda skogar. Min avsikt var alltså inte att kategoriskt ifrågasätta den finska skogsindustrins existens vilken responsgivaren starkt verkar vilja försvara. Skogsindustrin i Norden är i många avseenden på hållbarare grund än t.ex. i tropikerna.

Slutligen vill jag fästa speciell uppmärksamhet vid hur finskt trä utnyttjas för tillfället. Regeringens planerade värdeökning för tilläggshygge kommer att bli liten för nationalekonomin ifall den finska skogsindustrin koncentrerar sig på att producera huvudsakligen massacellulosa för marknaden i Asien. Jag anser att finskt trä är som sådant en så värdefull resurs att det på sätt och vis alltid är en liten förlust då det hamnar i cellulosapannan.

Helena Särkijärvi

Fil.mag., pol.kand.

2 Kommentarer

  1. Mitt centrala budskap är att vi inte kan bortse från en också ekonomisk hållbarhet i vårt skogsbruk.

    Mycket arbete pågår för att göra skogsbruket än mer ekologiskt och miljömässigt hållbart än det är idag. Mängden biomassa, mängden död ved och skogarnas genomsnittliga ålder är bevis på att utvecklingen går i rätt riktning. Därför anser jag att är det vårt samhälleliga ansvar att också beakta de möjligheter till inkomster och utveckling som skogen kan ge.

    Jag förespråkar varmt en mångformig användning av våra skogar som baserar sig på en helhetsplan över hur skogarna används var. Absolut skall t ex besöksnäringens förutsättningar och möjligheten att tillvarata naturprodukter beaktas i planeringen. En ohuggen skogsparcell vid havsstranden skall värderas på andra grunder än ett stycke ekonomiskog inne i landet – det är dessa skillnader som behöver beaktas i (helhets-) planeringen.

    De finska skogarna rymmer många användningsområden där användning och skydd inte behöver vara varandras motpoler.

    Skogsindustrins utveckling tyder på att vi i framtiden kommer att framställa mycket mer än cellulosa från våra skogar. Vi måste ändå komma ihåg att många längre förädlade produkter som redan produceras har sitt ursprung i cellulosaprocessen. Den forskning och utveckling som leder till (ytterligare) nya produkter måste också finansieras och då ligger det nära till hands att det är just skogarna som ger resurserna också till det arbetet.

  2. Det är sant att våra skogsbiotoper är hotade enligt vetenskaplig undersökning, men det är också sant att enligt t. ex. Miljöministeriet, resultatet skulle inte användas så som Helena Särkijärvi gör. Enligt undersökningen i frågan, ”hela” biotopen är granskat som hotad om den är hotad på bara en plats i Finland. Alltså, det menar att det inte är mycket förnuftigt att på den här grunden kalkylera biotopens hela areal samman och säga att alla av dessa biotoper, t. ex. 70 %, är hotade, menar ministeriet. Det är också sant att 2000 skogsarter är på röda listan, men det menar inte att de är alla hotade. Beträffande hotade skogsarter, deras andel av undersökta arter var exakt det samma i röda listor av 2000 och 2010. Alltså, om utvecklingen av dem var negativ i 2000, hade den vänt sig positiv innan 2010, enligt den här parametern.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*