Stockholms Spårvägar vill lägga bud på spårvagnstrafiken i Åbo

Marknadschef. Om Åbo går in för spårvägar vill Stockholms Spårvägar sköta trafiken, säger Thomas Lange. Foto: Dan Lolax

Kollektivtrafikoperatören Stockholms Spårvägar (SS) är beredd att lägga ett bud på spårvagnstrafiken i Åbo, om fullmäktige går in för det alternativet.

Det säger marknadschefen Thomas Lange, som är i Åbo på inbjudan av Mikko Laaksonen, grön politiker som forskat i och skrivit spårvagnshistorik.

SS har redan verksamhet i danska Odense och norska Bergen. Dessutom har man etablerat kontakt med Tammerfors som står i beråd att bygga spårväg.

Så fort spårvagnstrafiken i Tammerfors upphandlas kommer SS att vara med, försäkrar Lange. Det samma gäller för Åbo.

Men Lange vill att fullmäktige först tar ställning till alternativen, det vill säga spårvagnar eller eldrivna dubbelledade bussar.

Att ställa buss mot spårvagn i upphandlingsskedet är inte vettigt, säger han, eftersom det handlar om två alternativ som är väldigt svåra att jämföra, bland annat på grund av att spårvägsalternativet är investeringstungt i början men mer ekonomiskt på sikt än vad bussalternativet är.

Spårvägarna har gjort comeback i Stockholm efter att de lades ner 1967, i samband med att vänstertrafik blev högertrafik och gatorna veks åt privatbilismen.

I den här comebacken fungerade den museala spårvagnslinjen till Djurgården som en sorts trojansk häst, säger Lange.

Djurgårdslinjen öppnade 1991 och den ideella föreningen Svenska Spårvägssällskapet fick ansvaret för driften och fick behålla inkomsterna från linjen.

Föreningen äger Stockholms spårvägar, och har alltså på knappt tre årtionden gått från ideell verksamhet till att vara en spårvagnsoperatör med 200 anställda och med en omsättning på 170 miljoner svenska kronor.

Under den tiden har spårvagnslinjerna i huvudstaden blivit längre och flera. Vad som tidigare var turisternas föredragna transportmedel har nu också blivit stockholmarnas sätt att ta sig till och från jobbet.

– Den museala linjen visade att trafiken var tekniskt möjligt, säger Lange.

Mikko Laaksonen förundrar sig över att Åbos tjänstemän och politker inte varit i kontakt med SS, utan i stället valt franska Nantes som en jämförelsepunkt för Åbo.

Stockholm, men varför också inte Uppsala, kommer närmare Åbos förhållanden än Nantes, är Laaksonens poäng.

Uppsala, som fattat beslut om att bygga spårvägar, är till storleken och tillväxtmål rätt lika Åbo. Närheten till Stockholm har lett till en statlig satsning på järnvägsförbindelsen mellan städerna, i stil med den diskussion som förs om ett entimmeståg mellan Åbo och Helsingfors.

Lange ser inte överraskande spårvagnen som överlägsen ledbussen, speciellt om man ser till kapaciteten.

Hade till exempel Djurgårdslinjen körts med bussar hade man tvingats ta in fler bussar inför sommarens turistanstormning, säger Lange. Men spårvagnarna sväljer de ökande passagerarmängderna utan problem.

Därmed undviker man det trafikkaos som bussar med avgångar tätt på varandra skapar i centrumtrafiken, argumenterar marknadschefen.

Lange säger att om en linje har 30 000 passagerare per dag är det dags att planera för spårvägar. Då är gränsen för en lönsam spårvagnstrafik nådd.

I Åbo diskuteras spårvagnsalternativet med tanke på en prognostiserad befolkningsökning. Borde Åbo vänta på att den blir verklighet?

– En spårväg är ett långsiktigt projekt, och kostnaderna för det skrivs av under en lång tid. Därför är det bra att planera i tid, så att trafiken är tillgänglig när tillväxten kommit igång.

Thomas Lange diskuterar spårvagnstrafik på måndag kväll klockan 18-20 på restaurang Old Bank i Åbo, Auragatan 3.

LÄS OCKSÅ: Beslut om superbussar och spårvagnar i Åbo skjuts fram.

Det kvittar om Åbo väljer spårvagn eller buss.

Låt spårvagn och buss tävla om trafikavtalet i Åbo.

Busslobbning i Åbo snuddar vid partitillhörighet och släktband.

En kommentar

  1. Hm, mycket intressant. Det var från Stockholm de hästdragna spårvagnarna kom till Åbo våren 1890. Dags att återuppliva traditionen? Fast vagnarna får naturligtvis gärna beställas inhemskt.
    Alla spårvägar i Stockholm dog för övrigt inte 1967. Linjen till Alby och Lidingöbanan överlevde. Men från stadskärnan försvann de.
    Hälsningar
    Jan-Erik Wiik

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*