Spaltaren: Om något av julen kunde vara för alltid

Återigen firar vi tjugondag Knut och vägen genom julhelgen leder ut till vardagen igen.
På samma sätt som det var roligt att förbereda sig för julen känns det även skönt att det nu igen blir som vanligt och vardagen tar vid. Trots glädjen att göra helg finner vi även tryggheten i att få vila i en rutin och en i vardag. Helgen och vardagen ger varandra sin betydelse, på samma sätt som mörkret ger betydelse åt ljuset. Förhoppningsvis möter vi vardagen mer utvilade och med en önskan om att julens många budskap har gett oss något nytt att tänka på, ett nytt perspektiv eller en ny infallsvinkel som vi får bära med oss som vägkost ut i vardagen.

Under julhelgen har vi fått följa med timmermansfamiljens vandring till Betlehem. Vi har sett stjärnan som lyste på himlen. Vi har fått uppleva den stora händelsen, det oförklarliga; då ett nytt Hopp för världen föddes, Guds närhet i universums storhet, Guds kärleksvilja som tog en synlig gestalt.
Men för många kan det kanske verka som det här med julen och Jesus endast blir en vacker saga, något som inte är ”på riktigt”. Detta kanske märks allra mest just efter julen, då allt städas bort som hör julen till, och kvar har man kanske inte heller något av julens egentliga budskap. Frågan för oss blir, vad vill vi ha kvar av julen och vad vill vi städa undan eller slänga ut? Vad behöver vi packa ner och vad behöver vi hålla kvar eller kanske till och med lyfta fram ännu mer?

För samtidigt tror jag, att vi bär på, en önskan om att något av julen kunde bestå för alltid. Då tänker jag mig att vi som mänskor alltid kunde vara goda mot varandra och leva i fred. Och viss kan det kännas som en önsketanke, men samtidigt något att sträva efter. Detta innebär att vi möter varandra med respekt, att man inte i själviskhet slår ner på någon annan utan visar tålamod och vill göra det som man önskar att den andra skall göra mot en själv. Kunde man inte sträva efter att leva så varje dag?

För varje gång vi räcker ut en hand åt någon i nöd, firar vi Herrens födelsedag. Varje gång vi ger vår kärlek till någon annan, firar vi Herrens födelsedag. Varje gång vi bemöter oss själva och varandra respekt, firar vi Herrens födelsedag. Varje gång vi möter felsteg med förlåtelse, firar vi Herrens födelsedag. Och varje gång vi gör något för fred, frid och försoning så firar vi denna stora födelsefest!

Patrik Sundell
Ungdomsarbetsledare

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*