”Sötvattenbassängen behöver akut hjälp”

Slussen vid Simonbyvägen. Allt vatten som slussen stänger av bildar sötvattenbassängen. Foto: Anja Kuusisto

Allt tyder på att det behövs både vilja och finansiella resurser för att genast agera så att inte de vikar som utgör sötvattenbassängen på Ålön i Pargas ska slamma igen. Vattendjupet är flera meter men ställvis är bottnarna helt döda.
När aktiva i Ålöns naturvårdsförening i lördags möttes var tongångarna något dystra.

– Stämningen var annars ok, men många är rätt uppgivna, säger Krister Söderholm, kassör och sekreterare för Ålö naturvårdsförening.

Orsaken till uppgivenheten är tudelad: Dels handlar det om att även om merparten av markägarna runt de vikar som utgör bassängen vill öppna upp bassängen till havet, har miljötillståndsmyndigheterna tidigare sagt nej (se bakgrundsrutan) och processen med en ny ansökan är omfattande.

Och dels handlar det om att de nyaste vattenprover som presenterades av Kari Penttinen visar alarmerande resultat, och bekräftar det som markägarna ser: Bassängen mår dåligt och slammar på vissa håll igen.
– Jag sitter som bäst och skriver ett referat från mötet. Föreningen funderar på hur gå vidare, och söker samarbetsparter, säger Söderholm på tisdagen.

De samarbetsparter han till exempel tänker på är staden och Nordkalk.
De åtgärder som genast kunde tas handlar om att återuppta syresättningen, att minimera utsläppen via bäckar diken, kanske plantera växter som suger upp näring i diken med mera.

Det som framförallt oroar naturvårdsföreningen är nya rön om kraftigt förhöjda fosforhalter, och att växten knoppslinga har påträffats i vikarna. Den kan bli ett rejält ogräs, är till besvär till exempel för den som ror eller kör med aktersnurra.
De höga fosforhalterna och döda bottnarna vittnar om allvarliga syreproblem i vikarna.

Föreningens medlemmar, det vill säga markägare och invånare i området, delar gemensamma målsättningar som kunde ses som självklara för den som bor intill vatten:
– Vi vill fortsättningsvis kunna simma, fiska, åka båt och vi vill att våra barnbarn ska få göra detsamma, säger Söderholm.
– Det vi inte riktigt tycker om är att vi också har fått höra att det skulle vara egoistiskt att agera för ett öppnande av bassängen, men det alla tänker på är framtiden. Att öppna bassängen till havet är det vi vill, men formellt är det Pargas Vatten som kan göra ansökan.

Ett underlag för lördagens diskussion om bassängens framtid gavs av fil.dr, biologen Riggert Munsterhjelm. Han har på Ålö naturvårdsförenings uppdrag gjort ett utlåtande med fyra olika alternativ för skötseln och framtiden för bassängen.
Han betonar att han inte har någon egen åsikt, utan har gett en utomstående sakkunniganalys.

Vid pricken finns slussen. Och vattendragen ovanför bildar bassängen som ligger på Ålön i Pargas. / källa Google Maps

 

 

 

Bakgrund: Pargas stad har inte längre någon bassäng-agenda

  • Sötvattenbassängen på Ålön består av många vikar och sträcker sig till många byar, som Vallis, Petteby, Hyvilemp och Sysilax.
  • En bassäng bildar vikarna för att Pargas stad och Nordkalk under flera decennier fick sitt råvatten härifrån.
    Den sluss som stänger av bassängen från havet ägs fortfarande av staden, och staden äger även pumpstationerna.
    Men all mark och allt vatten i bassängen är i privat ägo. Merparten av markägarna vill öppna bassängen mot havet.
  • Bolaget Pargas Vatten ab bildades i tiderna kring sötvattenbassängen, för att sälja råvatten till staden. Bolaget ägdes då av Nordkalk och staden gemensamt, men Nordkalk har dragit sig ur och staden äger numera aktierna i bolaget till 100 procent.
  • Då Pargas stad gick med i Virttaa ås-projekt och började få sitt vatten därifrån (i början av 2015) upphörde stadens behov av sötvattenbassängen.
    – Pargas Vatten ab har inte längre riktigt någon funktion och inte några inkomster heller, förklarar Sture Österman, miljövårdschef i Pargas, Tidigare kunde inkomsterna bland annat användas till syresättning av bassängen.
  • Österman betonar att staden inte dikterar något om sötvattenbassängens framtid. Pargas stad har mera en roll av lyssnare, säger han, och i den egenskapen deltog även han på mötet i lördags.
    – Ska bassängen öppnas är det Pargas Vatten ab som måste söka tillstånd till det, och det är nationella miljömyndigheter som avgör om det tillåts eller inte.
  • Det som inverkar till uppgivenheten (se texten invid) är att en motsvarande process har gjorts med negativt resultat. Ansökan lämnades in år 2000 och först 2007 kom svaret. Då beslöt dåvarande Västra Finlands miljötillståndsverk att bassängen inte får öppnas till havet.
  • Motiveringen till avslaget var bland annat att det är ett Natura- och naturskyddsområde och att vissa vadare och andra fåglar är beroende av bassängmiljön.
    Det påståendet tillbakavisas från flera håll i dag, och en utredning över fåglarnas utbredning är på gång.
  • Källa: Sture Österman, Kari Penttinen och ÅU:s arkiv

Kari Penttinen: Fosforhalterna har ökat drastiskt

Biologen, pensionerade Fiskeriskolrektorn Kari Penttinen har länge följt med sötvattenbassängens öde och är insatt i problematiken. Han är djupt oroad.

– Det finns ställen där fosforhalten har ökat med 50 procent på 20 år, och andra ställen där ökningen är ännu större. Det kan handla om upp till 60 mikrogram fosfat per liter. På sikt betyder det döda bottnar och om man inte sätter igång syresättningen ökar mängden alger och siktdjupet blir bara sämre.

Penttinen var inkallad som sakkunnig till diskussionen om sötvattenbassängens framtid. Han köper inte alla Riggert Munsterhjelms slutsatser men säger så här:
– Munsterhjelm har logiskt lagt upp fyra alternativ. Antingen öppnar man bassängen eller så gör man det inte, och antingen vidtar man andra åtgärder, eller så inte. De här kombinationerna leder till fyra alternativ.

Att det är förkastligt att göra ingenting alls instämmer Penttinen i, men Penttinen vill inte köpa Munsterhjelms slutsats om att det också är helt förkastligt att öppna bassängen utan att vidta åtgärder.
– Att det skulle leda till att problem som i dag finns i bassängen bara flyttas ut till omgivande vatten, det köper jag inte, säger Penttinen. Ett öppnande betyder att sötvatten kommer ut i havet, ja, men det är inget som sker över en natt, eller ett år, utbytet av vatten är en långsam process.

– Syresättningen behövs obereonde av vad som görs. Går man in för att öppna slussen är det inte nog, också vägbanken innan slussen bör öppnas. Det är vägbyggen och annat som kostar, och förutom att själva tillståndet är knepigt, är den knepiga frågan att vem ska betala.

Läs också: Sötvattenbassängen kan inventeras

SFP redo utreda öppnandet av sötvattenbassängen

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*