Robert Ojala är utmanaren i ÅSF:s kyrkoherdeval

Robert Ojala vid ingången till Åbo domkyrka. Foto: Timur Yilmaz

På söndag ska Robert Ojala predika i Åbo domkyrka. Det är hans provpredikan inför kyrkoherdevalet i Åbo svenska församling, ÅSF, där han tävlar mot församlingens tillförordnade kyrkoherde Mia Bäck.

Ojala har aldrig predikat i den stora kyrkosalen, och konstaterar att han bland annat måste hinna testa ljudet före söndagen.

– Fotbollsmässigt är det lite fördel för Mia som predikat här många gånger. Det är hennes hemmaplan. Men ibland händer det att bortalaget vinner, säger den sportintresserade Ojala.

Ojala är nog ett okänt namn för många i ÅSF. Han är medveten om att han inte är förhandsfavorit.

– Det är lite speciellt med en så här pass stor tjänst, säger han om beslutet att ställa upp i valet.

– Jag tänkte att jag kan söka tjänsten och så får församlingen välja om de vill ha mig. Det är ett fritt val och allt kan hända. Det är inte mer märkvärdigt än så. Hade det funnits bara en kandidat hade det varit lite som i Nordkorea.

LÄS OCKSÅ: Mia Bäck målar upp sin dröm om församlingen

Robert Ojala flyttade 1999 från Sverige till Åbo för att studera teologi vid Åbo Akademi. Han lämnade in sin graduavhandling drygt tre år senare och gjorde sedan sin militärtjänstgöring.

Åren 2004–2007 var han församlingspastor i Kronoby i Österbotten.

Sedan återvände han till Åbo för vidare studier. De resulterade bland annat i en doktorsexamen i teologi vid akademin 2015 och en magisterexamen i latin vid Åbo universitet året därpå.

Efter det har han sökt en del tjänster. Nu jobbar han som studentarbetare vid Studentmissionen.

Jobbet går i hög grad ut på att prata med studerande och förbereda och ordna studentkvällar.

Vad har du för bild av kyrkoherdejobbet?

– Jag vet att det är mycket administration utöver prästjobbet. Men jag vet att jag klarar det. Samtidigt uppfattar nog medlemmarna kyrkoherden som sin präst, och det är hur man är bland folk som är det viktiga. Att man är deras präst, fast det förstås också finns andra präster i församlingen.

Ojala betonar att det är väldigt viktigt att nå ut.

– Det handlar till exempel om att nå äldre på boenden, de med dålig ekonomi och flyktingar som annars skulle vara i nöd i sitt hemland. Det är viktigt att nå ut även till de som inte tror. Att sprida kärleksbudskapet.

I Åbo har Ojala och hans familj mest varit kyrkligt aktiv på finskt håll.

Men bland annat via sina studier vid akademin är han ändå inte helt obekant med ÅSF, säger han.

Vad har du för bild av församlingen?

– Den har mycket verksamhet, bland annat för barn och äldre, och ett rikt gudstjänstliv. Jag gillar det och det stämmer bra med det jag tror på; att vi ska nå människor på olika sätt, också utanför kyrkan. Vår framtid hänger på hur relevanta vi lyckas vara.

Teologiskt beskriver Ojala sig som Jesus-centrerad.

– Det är väl lite av ett österbottniskt drag, att förkunnelsen är ur Bibeln, säger Ojala vars föräldrar är från den finska sidan av Österbotten.

Foto: Timur Yilmaz

Robert Ojala

  • Född i Södertälje 1979. Hans pappa hade gått i skola i Sverige redan på 60-talet, och på 70-talet flyttade föräldrarna från Karleby till Södertälje.
  • Familj: frun Heli och barnen Elias, 14, Hanna, 11, och Ada som fyller 8 på valdagen.
  • Bor i Nättinummi, några kilometer norr om Åbo centrum.
  • Hobbyer: ”Jag gillar kaffe och elektriska prylar. Jag ägnar mycket tid åt familjen, och till att följa med sport och världshändelser.” (Se skild ruta.)
  • Dold talang: ”Vet inte om jag har någon sådan, men jag brukar skämta att jag skulle kunna spela (fotbollsvideospelet) Fifa på något ungdomsmöte, klå allihop och sedan säga ’Gud älskar er ändå!’. Jag vill testa det någon gång.”

Hur placerar du dig på skalan liberal–konservativ?

– Jag tror Mia är mera åt det liberala hållet och jag mera åt det konservativa. Men jag tror inte att någon av oss är renodlade. Jag är inte tillräckligt konservativ för de riktigt konservativa och jag tror inte Mia är superliberal heller.

Ojala vill dock inte lägga ord i munnen på sin motkandidat. Han konstaterar att han gillar att förkunna utifrån Jesus, och om hur Gud tröstar, hjälper, förlåter och upprättar.

Jag säger att jag i arkiven hittade en del artiklar om Ojala i Jakobstads Tidning år 2006, då han var pastor i Kronoby.

De handlar bland annat om ockultism och att driva ut djävulen, och om att Ojala under en resa träffat en häxa. En debatt följde, och i radion ska det ha sagts att Ojala driver ut onda andar – vilket hans kyrkoherde dementerade.

– Bakgrunden var att det var några unga som sett filmer om sådant, förklarar Ojala. Så jag berättade om en kvinna i en församling vi besökt i Estland som kom fram och berättade att hon sysslat med ockultism. Jag nämnde det i förbifarten, men någon av journalisterna väckte upp det där. Jag tyckte det var väldigt elakt gjort, för jag hade inte sagt så mycket om det. Det stod i tidningen att jag jagar häxor i Kronoby, vilket var totalt fejk.

Ojala nämner en rubrik om att han ”Vägrar välsigna bögar”.

– Det var inte seriöst. Det var total smutskastning och är något jag helst vill glömma. Jag var ung och det hela gjorde mig väl lite skeptisk.

Men, konstaterar Ojala: hans syn var och är att äktenskapet är mellan en man och en kvinna.

– Guds kärlek gäller alla, och jag kan be för alla. Men på frågan om vad äktenskapet är så är definitionen för mig att det är mellan man och kvinna. Det är idealet, men man måste förstå att det alltid inte är så. Det finns många heterosexuella som skiljer eller som inte gifter sig och så vidare. Och jag kan förstå att två vuxna av samma kön som samtycker bor tillsammans.

Vilken är din syn på kvinnopräster?

– Om jag inte kunde samarbeta så skulle jag inte kunna vara uppställd. Jag är inte så konservativ som de mest konservativa önskar.

Har du ändrat din syn på någonting de senaste 10 åren?

– Vet inte… Jag har väl fått mera livserfarenhet och kanske blivit bättre på att formulera mig. Bättre på att undvika missförstånd.

Robert Ojala säger att hans familj, under Ojalas uppväxt i Södertälje, hade med sig en allmän folkkyrklighet. Man gick till kyrkan på julen ibland och på begravningar.

Det var i skriftskolan han blev intresserad av kristen tro.

– På konfirmationsdagen upplevde jag starkt att det här vill jag tro på. Det var på finska sidan i Södertälje, och sedan gick jag med i verksamheten både på finska och svenska sidan. Flera präster tyckte att jag borde bli präst, men jag var ung och det kändes som ett stort steg.

När Ojala var 20 år kom han i på Kungliga tekniska högskolan. Men han hade samtidigt sökt till Åbo Akademi för att studera teologi.

– Jag bad och kände att det var meningen att jag ska studera teologi. Studier vid tekniska högskolan hade gett ett tryggt jobb, men det var det här som hjärtat brann för.

Vad var det som grep dig?

– Gud grep mig! Det kändes bara rätt. Man kan inte helt förstå det. I lutherdomen talar man om ”den trälbundna viljan”, att det är Gud som skänker tron.

Vad ger tron dig?

– Jättemycket. En Gud och en Fader som tar hand om mig. När det är svårt kan jag vända mig till Gud i bön och få tröst.

Hur ser du på bönens funktion?

– Jag upplever att Gud har gett mig bönesvar, särskilt med familjen. Jag vet inte om jag vill gå in på detaljer, för det är ganska personligt. Men om man har sett något stort hända i familjen så det man på Guds omsorg på ett annat sätt.

– Men jag vet inte varför Gud ger bönesvar till vissa. Man ber och så är det upp till Gud. Men jag tror att vi har en Gud som bryr sig om sina barn.

På söndagen provpredikar Robert Ojala alltså i domkyrkan. Temat är Guds omsorg.

– Det passar mig. Jag tror Gud tar hand om oss.

Robert Ojala om…

Att han på Twitter ofta länkar till artiklar om kriser i världen:

– Jag har aktivt följt med kriser och händelser i världen sedan Kuwaitkriget i början av 90-talet. På något sätt vill jag se lidandet som det är, till exempel i videoklipp. Ser man inte det så kan man inte riktigt förstå deras situation.

Sitt sportintresse:

– I Södertälje gick jag väldigt mycket på ishockey. Jag såg spelare som Peter Forsberg som var nära att nästan på egen hand vinna SM-guldet åt Modo. Han var helt suverän. Jag är också fotbollsintresserad och spelade lite själv. Ett tag var jag tränare för ett knattelag här i Åbo. Jag har också spelat korgboll och innebandy och tränat självförsvar. Nu springer jag.

– Jag gillar lagsporter och tittar på mycket sport. När jag höll på med doktorsavhandlingen var det skönt att koppla av med att titta på Champions League-matcher (i fotboll) på kvällen. Det skulle vara roligt att se en final på plats.

Om bokstavstroende:

– Om man bara är bokstavstroende blir det tråkigt och livlöst. Jag tror att Bibeln är Guds ord, men att Anden måste göra dem levande. De måste tala till mig. Det andra diket är att se Bibeln bara som människors ord. Då betyder de ingenting. Varför skulle man då tro?

– Anden ger liv åt orden. Gör så att Gud är verklig, och att man får tröst och styrka genom orden. Det är svårt att förklara. Man måste på något sätt uppleva det själv.

Högmässan är klockan 12. Valets andra kandidat, Mia Bäck, provpredikade förra söndagen. Söndagen den 1 oktober kl. 18 är det paneldiskussion med kandidaterna i Aurelia, Auragatan 18. Valet är söndagen den 8 oktober i domkyrkan. Det inleds efter högmässan och pågår till kl. 20. Måndag–fredag före valet kan man förhandsrösta i Aurelia klockan 9–18.

Text: Jean Lindén

LÄS OCKSÅ: Mia Bäck målar upp sin dröm om församlingen

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*