”Regeringen har skilt avtalat om att ett av Finlands värsta människorättsbrott inte ska åtgärdas”

För ungefär en månad sedan firades den internationella dagen mot trans- bi- och homofobi. Här i Finland är den närmaste en sorglig påminnelse om hur vi fortfarande inte har lyckats ändra på en av de största människorättskränkningarna i den finländska lagstiftningen: vår nuvarande translag. Lagen förutsätter fortfarande att en person som ändrar sitt juridiska kön är steriliserad eller av annan orsak oförmögen att få barn. Vi har med andra ord en lag som innebär tvångssterilisering. I Finland. År 2018.

Den finländska lagstiftningen, som kränker både självbestämmanderätt och mänskliga rättigheter, har blivit hårt kritiserad av många internationella instanser och organisationer. Såväl den europeiska människorättsdomstolen som EU-kommissionen har ifjol konstaterat att krav på att man saknar fortplantningsförmåga är ett människorättsbrott. Amnesty International för en internationell kampanj för att ändra den finländska translagen och såväl jämställdhetsombudsmannen, barnombudsmannen, diskrimineringsombudsmannen som människorättsdelegationen har alla krävt att lagen ändras. Den finländska lagen släpar efter de övriga nordiska länderna och även största delen av det övriga Västeuropa.

Hur är det då möjligt att lagen fortfarande inte korrigerats?

Som ansvarig minister har Annika Saarikko flera gånger uttryckt sin personliga besvikelse över att lagen inte ändrats och sedan konstaterat att man inom regeringen kommit överens om att det inte ska göras. Med andra ord: regeringen har skilt avtalat om att ett av Finlands värsta människorättsbrott inte ska åtgärdas genom lagändring, trots internationella påtryckningar.

Translagen är ett bra exempel på vad symbolpolitik i värsta fall innebär. De tidigare Sannfinländarna och nuvarande blåa har med andra ord specifikt krävt att lagen inte ändras ens så att kravet på tvångssterilisering slopas. Samma parti som vill profilera sig genom att kritisera “traditionell” partipolitik gör med andra traditionell partipolitik, på bekostnad av en redan färdigt utsatt grupps rätt till självbestämmande och psykiska hälsa. Jag kan inte komma på ett mer fult sätt att profilera sig politiskt, än att bygga upp sin image som konservativ motkraft till den rödgröna oppositionen på ett sätt som så här grovt kränker en minoritets mänskliga rättigheter.

De som får lida mest av denna konservativa symbolpolitik är de många transunga och -vuxna, som måste genomgå en lång och tung medicinsk könskorrigeringsprocess och sedan dessutom bevisa sin “avsaknad av fortplantningsförmåga” genom sterilisering för att få id-papper som motsvarar deras kön.
Translagen måste reformeras i sin helhet, så att varje individs självbestämmanderätt utgör grunden för hela lagstiftningen. Framförallt så är det hög tid att man upphör med att göra partipolitik på bekostnad av de mänskliga rättigheterna. Translagen måste förnyas, det finns helt enkelt ingen mer tid att vänta. Oberoende av vilken sammansättning nästa regering får, måste alla partier bära sitt ansvar för att se till att inget enskilt parti kan förhindra att denna skamfläck i den finländska lagstiftningen äntligen korrigeras.

Lokala riksdagsledamöter som skriver kolumner i ÅU med jämna mellanrum är Stefan Wallin (SFP), Eeva-Johanna Eloranta (SDP), Li Andersson (VF) och Saara-Sofia Sirén (Saml).

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*