På bete för mångfalden
Sedan mitten av maj har ett gäng extra viktiga – och extra lurviga – sommarjobbare i Åbo koncentrerat sig på sin uppgift, nämligen att äta gräs. Det handlar om får och kor som har hämtats till bland annat Friskala på Hirvensalo för att beta på strandängarna där. I sommar ska tre tjurar, femtio kor med kalvar och femtio kvigor gå på sommarbete i Friskala. Också i bland annat Katrinedal, på ön Kulho och på Runsala finns det djur på bete i sommar. Djuren kommer från gårdar i Pemar, Sagu och på Kimitoön, men sommarjobbar som gräsätare i Åbo. (ÅU 18.5.2018.)
För en förbipasserande ser det ut som en riktig sommaridyll med kor på bete.
Tankarna går till Bullerbyn och andra barndomsböcker av Astrid Lindgren.
Men kor som betar på strandängar är inte bara en idyll, tvärtom. Kor som betar på strandängar är ett sätt att försöka förhindra att naturens artrikedom utarmas ytterligare. Betande kor är ett sätt att försöka rädda naturens mångfald.
Av Finlands cirka 45 000 arter har man kunnat kartlägga 21 400 så bra att man har kunnat göra en bedömning av hur hotade de är. År 2010 var var tionde art hotad. Målet är att Finland ska kunna stoppa att allt fler arter hotas av i värsta fall utrotning före år 2020. Miljöförvaltningen konstaterar på sin gemensamma webbtjänst miljo.fi att det kommer att vara svårt att uppnå målet.
En av de mest hotade naturtyperna är öppna strandängar. Förr var det vardag att kor och får betade på strandängarna, som på det sättet hölls öppna utan att växa igen. Men i och med att kreatursskötseln har förändrats har sly och vass tagit över stränderna och många av de arter som behöver öppna strandängar för att överleva har antingen redan försvunnit eller hotas av utrotning.
Enligt Miljöförvaltningens gemensamma webbtjänst hör stränderna till de naturtyper där utvecklingen med tanke på naturens mångfald har varit mest negativ. Jämför man utvecklingen mellan åren 2000 och 2010, då stora nationella artkartläggningar har gjorts, har hotet mot sextio arter ökat, medan bara 14 arter var mindre hotade år 2010 jämfört med tidigare. Följande stora nationella hotbedömning och artkartläggning borde bli klar nästa år.
Över 600 arter av de hotade arterna som finns på den så kallade röda listan i Finland lever i första hand på stränder. Det är över tolv procent av alla arter på den röda listan. Nästan fyrtio strandarter anses redan ha försvunnit och närmare trehundra av strandarterna klassas som utrotningshotade. De största hotade grupperna som lever på stränder är skalbaggar, fjärilar och kärlväxter. Mest är det skalbaggsarter som har försvunnit helt och hållet.
Vad spelar det då för roll om en skalbaggsart hit eller dit försvinner för gott?
Det finns ju andra skalbaggar och många andra arter kvar, kan man kanske tycka.
Problemet är att arternas antal minskar i förfärande fart globalt sett. Och en art som har dött ut är försvunnen för alltid. Även om gentekniken har gjort stora framsteg är det fortfarande en utopi att man skulle kunna återskapa en livskraftig art av en utdöd arts DNA. Det räcker inte med att lyckas skapa en ny individ, vilket redan i sig skulle vara en oerhörd bedrift. Den måste också kunna fortplanta sig och få avkomma som kan föda levande ungar för att räknas.
Miljöförvaltningen konstaterar kort och gott på sin webb att människans välbefinnande är beroende av en artrik natur. Varje art är en pusselbit i ett oerhört komplicerat pussel och har sin specifika roll som producent, konsument eller nedbrytare i en näringsväv, som bildar en helhet där alla behövs för att upprätthålla balansen. Eftersom arternas mångfald eller biodiversitet är hierarkiskt uppbyggd kan mångfalden på en högre nivå i näringskedjan eller näringsväven bevaras bara om mångfalden också bevaras på lägre nivåer.
Arternas mångfald är helt enkelt ett villkor för en levande planet. I mars konstaterade Finlands miljöcentral att fungerande ekosystem ligger till grund för människans välmående, samtidigt som den internationella naturpanelen IPBES i sin färska rapport slår fast att största delen av Europa redan är så påverkat av människans göranden och låtanden att de flesta naturliga miljöer och deras arter har försvunnit. Att naturens mångfald minskar så snabbt som den gör i Europa betecknas som alarmerande, även om det också har skett positiv utveckling.
Kor på bete på en strandäng är inte bara en bild från svunna tider. Kor på bete på en strandäng är ett sätt att försöka bromsa en alarmerande utveckling innan det är alldeles för sent.
Så bästa kor, tugga på. Ni äter för allas vår framtid.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.