”Överplanera inte Åbo centrum – rum för kreativitet och deltagande behövs”

– Varför ska bänkar behöva vara så tråkiga. De kunde till exempel byggas så att barn kan klättra på dem, säger Lundman.

Riina Lundman disputerar på tisdag med en avhandling om kreativitet och det offentliga rummet. Hon har Åbo som utgångspunkt i sin forskning. Hon granskar hur bra möjligheter staden ger för att förverkliga olika konst- och kulturevenemang och vilka möjligheter stadsborna har att påverka sin närmiljö.

Det finns stora planer för hur Åbo ska utvecklas. I centrumvisionen finns många nybyggen inplanerade, bland annat längs med Aura å.

Lundman konstaterar att den sociala aspekten finns med, men hon ser en risk i att bygga alltför tätt.

– Om allt utrymme planeras in i minsta detalj finns det inte utrymme för stadsborna att förverkliga sig själva och vara kreativa i staden.

Lundman efterlyser att stadsutrymmet i det politiska beslutsfattandet skulle ses som en social plats och inte bara titta på siffror och turistflöden och se utrymmet som mark för att smälla upp tråkiga privata byggnader. Hon nämner försäkringsbolaget Veritas planer på att bygga ett nytt kontor framför Samppalinna sommarteater i Idrottsparken.

– Det bör finnas utrymme för brokighet för att stadsrummet ska vara öppet för alla.

Lundman har skrivit sin avhandling inom ämnet kulturgeografi vid Åbo Universitet och utgångspunkten är att ett offentligt rum karakteriseras av att vara både öppet och politiskt.

– Det väldigt intressant att forska om det offentliga rummet eftersom det väcker så många olika åsikter och spänningar vilket skapar konflikter, säger Lundman om sitt val av forskningsområde.

(Artikeln fortsätter efter bilden)

Riina Lundman. Foto: Emma Strömberg

Ett fall som hon tittar närmare på i sin avhandling är Konstslummen (Taideslummi) som i flera år ordnades vid Gamla Stortorget. Det var ett ställningstagande för att staden är ett offentligt rum där invånarna ska få vistas och vara kreativa. År 2011 pågick Konstslummen i längre än en vecka, vilket den hade gjort tidigare år.

– Det blev en konflikt om de skulle få vara i parken eller inte. Konstslummen väckte också en större moralisk och juridisk diskussion om vem som får vara i det offentliga rummet och på vilka villkor? Vem som inte får vara där och hur man hindrar vissa från att vara där?

Efter tre veckor städade polisen bort Konstslummen på begäran av Åbo stad.

Konstslummen var i en gråzon mellan lagen om evenemang och lagen om demonstrationer. I båda fallen behöver man bara anmäla till polisen och inte be om tillstånd av dem. Men om man ordnar ett evenemang, till skillnad från om man ordnar en demonstration, behöver man be om lov av markägaren, som i det här fallet var staden. Men Konstslummen hade anmälts till polisen som en demonstration.

I stadsbilden finns också många så kallade halvoffentliga utrymmen som ordningsvakter patrullerar. Lundman nämner parken bakom Sibeliusmuseet som Åbo Akademi äger.

– Det har varit en populär plats för stadsborna att hänga på, men nu kommer vakten och ber en flytta på sig en meter om man sitter just innanför tomten.

Ett centralt tema för Lundman är konstens betydelse för det offentliga rummet.

– Men konsten borde inte bara finnas för att försköna staden.

Lundman förespråkar mera lekfullhet i stadsutrymmet och konst kan i bästa fall bidra till det. I avhandlingen tar hon upp den nya statyparken i Kuppisparken som Åbokonstnären Jan-Erik Andersson varit med och skapat.

– Här förenas konst och lek med EU-standarder för lekplatser, säger Lundman.

Ett övergripande tema i Lundmans forskning är förhållandet mellan omtanke och ansvar.

– Jag vill se på ansvar inte bara som en fråga om förpliktelser utan att när man bryr sig om en plats och känner delaktighet vill man också ta ansvar för platsen.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*