Olika slags tragedier

De senaste två veckorna har världens blickar varit riktade mot Thailand och grottsystemet Tham Luang där tolv thailändska pojkar i åldrarna 11 till 16 suttit instängda tillsammans med sin tränare.

Fotbollslaget överraskades av kraftiga regn och översvämningar gjorde kalkstensgrottorna till en fälla.

Räddningsinsatsen är extremt prövande för såväl dykare som nödställda. En erfaren dykare omkom redan när insatsen förbereddes.

I skrivande stund har sju personer räddats ur grottorna. Nya regn gör operationen, som förväntas vara klar i dag, till en kamp mot tiden.

Viljan att rädda pojkarna och deras tränare är stor, inte bara hos de thailändska myndigheterna utan också hos omvärlden. Närmare 100 dykare, hälften av dem från utanför Thailand, deltar.

Den massmediala bevakningen är enorm. ”Världens blickar” är i det här fallet direktsändningar, minut för minut-uppdateringar, lägesrapporter och expertkommentarer.

Oavsett var i världen man befinner sig skapar pojkarnas öde rubriker.

Att fundera kring varför så är fallet är inte att förminska situationen som de befinner sig i. Ingen kan önska sig annat än att det hela får ett lyckligt slut, och de som osjälviskt sliter för att så ska ske är värda hyllningar.

Med detta sagt: rapporteringen om tragedin i Thailand och, kanske framför allt, hur den tas emot, säger något om allmänhetens behov av tydliga berättelser.

Det instängda fotbollslagets öde innehåller element som gör det till en global nyhet.

Det är en pågående händelse där insatserna inte kan vara högre. Det utspelar sig i en miljö – grottgångar så smala att syrgastuber ställvis inte ryms med – som understryker dramatiken. Det involverar barn, fotbollsspelande ungdomar som egentligen borde följa med VM-slutspelet i Ryssland på tv.

Men framför allt är det en nyhet som är enkel att förklara och begripa.

Återigen: pojkarnas och tränarens situation är just så verklig och hotande som den framställs. ”Enkel” syftar här på vad som behövs för att förmedla detta. Som betraktare på avstånd förstår omvärlden situationen, vad som krävs och hur den kan sluta. Häri ligger tydligheten.

Påstår vi att här finns ett problem? Inte nödvändigtvis, men i en tid då medieläskunnighet – mediekritik om man så vill – blir allt viktigare är det bra om vi kan diskutera vilka nyheter som har genomslagskraft och varför.

Debatten om medierna har den senaste tiden kommit att handla om åsiktskorridorer, falska nyheter – ”fake news” – och om så kallade alternativa nyhetssajter. Den diskussionen är viktig, men det betyder inte att den enda indelning som värd att uppmärksammas är den mellan sant och falskt, mellan neutralt och vinklat.

Minst lika viktig är diskussionen om vad som blir en nyhet och om huruvida det sker på bekostnad av annat värt att uppmärksammas.

Att nyhetsmedier också ur ett globalt perspektiv har svårt att koncentrera sig på mer än en sak åt gången förminskar inte nödvändigtvis betydelsen av det som, vid en given tidpunkt, drar till sig all uppmärksamhet.

Däremot säger det något om den journalistiska dramaturgin. Det säger att trots webbens möjligheter till mångfald så finns det fortfarande nyheter som dominerar och tar över.

Vi gör en jämförelse, inte för att påstå att den är den bästa möjliga utan för att visa hur mer komplicerade skeenden saknar medial genomslagskraft trots att de rymmer fruktansvärda tragedier.

EU:s allt hårdare linje i flyktingfrågan – som kan komma att inkludera mottagningscenter utanför Europa – har lett till en dramatisk ökning i antalet personer som drunknar när de desperat försöker ta sig från den afrikanska kontinenten till den europeiska över Medelhavet.

Den internationella flyktingorganisationen IOM rapporterar att under några veckor i slutet av juni drunknade över 400 personer i Medelhavet. Samtidigt hindras frivilliga räddningsinsatser av nationella myndigheter inom EU.

Någon vill kanske inflika att barn instängda i en grotta inte är det samma som personer som medvetet riskerar sina liv. Kanske inte, men tragedin är inte mindre för det.

I ingetdera fallet har någon önskat sig situationen som de befinner sig i. I bägge fall är viljan att överleva densamma.

Skillnaden är, att ett drunknat flyktingbarn på Medelhavets botten är en djupt politiserad och polariserande fråga. Ett drunknat flyktingbarn tvingar oss att ta ställning på ett annat sätt än situationen med de thailändska pojkarna.

Därför sänder ingen direkt från Gibraltar sund och därför finns det inget krav på en sådan rapportering.

En ojämlik nyhetsrapportering förminskar inte nödvändigtvis värdet hos den rapportering som görs och berövar inte situationen som bevakas på dess allvar.

Men en mediekritisk nyhetskonsument vet att varje rapportering är resultatet av ett val och att valet alltid kan diskuteras och placeras i ett större sammanhang.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*