När rasismen normaliseras

”Nazism kan aldrig vara nationalism.”

Det säger Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i sitt tal under årets Almedalsvecka på Gotland.

Medan han ser nazismen som en imperialistisk våldsideologi som saknar allt existensberättigande i en demokrati, menar han att nationalismen istället är helt grundläggande för det svenska samhället.

För honom är nationalismen någonting vackert, som bygger på samhörighet och gemenskap.

Men vem får tillhöra den här gemenskapen egentligen?

Enligt opinionsmätningarna för juli månad inför det svenska riksdagsvalet i höst har Sverigedemokraterna en ställning på 22,4 procent. Det gör dem till det andra populäraste partiet i Sverige just nu.

Jag skulle ljuga om jag påstod att resultatet inte chockerade mig.

Men sedan tänker jag tillbaka på Jimmie Åkessons tal. På den finslipade retoriken och på sättet som han tydligt tar avstånd från både rasism och nazism. Samtidigt som han bakar in den svenska asylpolitiken som en av landets tyngsta bördor.

Det här är normaliserande av rasism och inget annat.

Det är inte Åkessons plats att bedöma om han eller hans parti är rasistiskt eller inte.

Bara för att du inte ser dig själv som rasist så betyder det inte att du per automatik går fri från utförandet av rasistiska handlingar eller uttalanden.

Rasismen finns i fördomarna, okunskapen, arrogansen, och framför allt i tanken om ett ”vi” och ett ”de andra”.

Enligt Jimmie Åkesson så är det nazistiska våldet inte rätt metod för att uppnå sina politiska mål, utan är enligt honom vidrigt. Han har inte fel i det.

Men om samma politik paketeras in retoriken, lagen och det konkreta beslutsfattandet i riksdagen istället? Är inte det minst lika vidrigt?

Nästa år är det riksdagsval också i Finland, och jag vill komma med en liten påminnelse.

Bara för att fler verkar ty sig mot rasistiska partier, eller bara för att partierna själva tar avstånd från nazismen, så betyder det inte att de här människorna har rätt, eller att partierna är mindre rasistiska för det.

Människor gör dåliga beslut konstant.

Bara för att det är fler som begår dem så förändras inte besluten till det bättre.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*