”När du inte vet vem du ska prata med så lyssnar alltid hästen”

 

Jag satt i bilen med min morfar. Jag hade just fyllt 4 år.

Bilen åkte förbi en massa träd och radion spelade för fullt.

”Kolla där”, utbrast jag och pekade ut igenom fönstret. Jag hade sett en stor gård på sidan av vägen.

Vi åkte längs en sandväg och morfar körde upp på gården. Det var en varm dag och lukten av hö kändes ända in i bilen.

Jag tog av mig bältet och klev ur bilen. Solen lyste på de stora stallen och i hagarna gick hästarna och betade av det gröna sommargräset.

Någon red runt på en stor fin häst på stallets ridbana. Det hördes gnägganden från stallen och skötaren fodrade sina hästar.

Gården var i full gång.

Jag gick mot det stora stallet. Det var rött med svart tak och ett vitt stort hästhuvud på.

Det doftade så ljuvligt i stallet. Det var helt tyst i stallet tills jag hörde något frusta och gnäggade högt.

Jag gick försiktigt in för att se om någon var där eller om det bara var ren inbillning.

Då såg jag ett gulligt rufsigt ponnyhuvud som stack ut.

Det var hovslagaren som skodde den lilla svarta shetlandsponnyns hovar.

Ponnyn hade en röd söt grimma, rufsig man och svartblank päls.

Där stod den och bara tittade på mig med sina vackra ögon och gnäggade glatt.

Jag gick fram till ponnyn och klappade den. Den hade mjuk och så varm päls.

Hovslagaren sa något men det hörde jag inte för jag var helt förtrollad av den söta ponnyn.

Det var då mitt stora hästintresse började.

Nu är den ponnyn gammal fast hon kommer alltid vara något speciellt för mig.

Jag har så många fina minnen med henne och har lärt mig massor av henne, både ridning och andra saker.

Det är underbart med hästar, de talar inte men man kan ändå kommunicera med dem.

Och när du inte vet vem du ska prata med så lyssnar alltid hästen.

Det är alltid så skönt att sitta i en häst box oberoende vilket humör man är på. Det är som att komma hem efter en lång resa.

Hästar är inte som bara en hobby för mig, det känns också som terapi. Att bara komma bort från all stress och allt övrigt som bekymrar.

Det är otroligt hur fascinerande ett djur kan vara. Och den lilla svarta shetlandsponnyn var den första häst jag började rida på. Hon inspirerade mig och fick mig att se hur otroliga våra fyrbenta vänner kan vara.

Hon är anledningen till varför jag rider idag.

Ida Lehtivaara
Praoelev på ÅU

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*