Mia Bäck målar upp sin dröm om församlingen

Mitt i stan. Mia Bäck, t.f. kyrkoherde Åbo svenska församling, säger att församlingen har ett fantastiskt hus på Auragatan 18. Där finns bland annat församlingens eftis, som nu har rekordmånga barn. (Barnen i bakgrunden inte därifrån).

– För mig är Gud kärlek. Gud är existensen, det är svårt att beskriva… Gud är samtidigt större än vi människor kan förstå.

Mia Bäck är t.f. kyrkoherde i Åbo svenska församling, ÅSF. Vi sitter i hennes arbetsrum på tredje våningen i Aurelia på Auragatan.

Utsikten är mot innergården. Där ser man barnen i ÅSF:s eftis leka.

Det är ett arbetsrum som Bäck gärna behåller. Hon hoppas snart bli vald till församlingens ordinarie kyrkoherde.

ÅSF har tolv anställda. Kyrkoherden är deras förman, ordförande i församlingsrådet och ansvarig för verksamheten, gudstjänstlivet och förrättningar, förklarar Bäck.

Det är mycket administration, en hel del representation och många möten i takorganisationen Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet.

– När administrationen fungerar hjälper den församlingen att vara församling, fira gudstjänst och tjäna människor, säger Bäck och konstaterar att hon är intresserad av ledarskap och organisation.

Hon har gått kyrkans alla utbildningar i ämnet.

– Administrationen är ju också vad man använder den till. Det är viktigt att rekrytera personal som är duktiga på att bygga församlingen.

Att bygga församling, att bygga kyrka, är ord som Bäck återkommer till.

– Mest vill jag kanske satsa på frivilligengagemanget, på att alla ska hitta sitt sätt att delta och bli sedda. Det är viktigt att bygga kyrkan tillsammans. Jag drömmer om en församling som samlas till gudstjänst på söndagen och sedan går ut i vardagen och möter människor med kärlek.

Engagemanget finns redan i ÅSF, säger hon. Några exempel: ett 40-tal medlemmar indelade i grupper hjälper till vid gudstjänsterna, diakonin har frivilliga som gör hembesök, många unga är hjälpledare på läger, folk hjälper till med barnpassning under träffar för ensamstående, det finns böne- och bibelgrupper och en kyrkokör som deltar i gudstjänster.

Mia Bäck har varit pastor i ÅSF sedan 2007. Före det var hon diakoniarbetare och ungdomsledare i flera år.

Hon har alltid gillat konfirmations- och ungdomsarbetet och vill inte släppa det helt. Men när hon tidigare varit präst på kanske tre ”skribaläger” per år hinner hon nu med ett eller två. Det gjorde att hon tvekade lite att söka tjänsten som kyrkoherde.

– Jag kan inte vara lika engagerad i ungdomsarbetet som förr. Jag har valt att fokusera på administrationen för att lära mig. Vi är fyra präster i församlingen och det är viktigt att arbeta för att de andra kan göra prästjobbet.

ÅSF har cirka 9 200 medlemmar. Det är omöjligt att veta hur många man når varje år.

– Men vi når de svenskspråkiga barnen och unga flera gånger per år, till exempel via morgonsamlingar och skolgudstjänster. Samarbetet med skolor och förskolor är bra, och en hel del av den positiva respons vi får handlar om barn och unga. Kanske att ett barn varit med på ett läger och haft det roligt. Det kan också handla om gudstjänstlivet, vår stora barnkör eller musiken.

Ibland kan någon klaga på bristande information om något evenemang, eller på att det varit svårt att höra vid en gudstjänst.

Men Bäck har inte hört medlemmar kritisera ÅSF:s engagemang för asylsökande.

– Tvärtom är det många frivilliga som märkt att församlingen är ett sätt att hjälpa asylsökande. Det är jättemånga som är med, också sådana som tidigare inte varit aktiva. Maria Wikstedt, som är ansvarig för arbetet med invandrare, har rummet fullt med kassar med saker som folk skänkt.

De asylsökande är själva gärna med och hjälper, säger Bäck.

– De har till exempel plastat psalmböcker. De är vilka asylsökande som helst. En del är muslimer och fortsätter vara det, men har hittat en trygg gemenskap här. En del är sökande. Vi har en grundkurs i kristendom för den som vill, men det finns inga krav från vår sida. Vi gör ingen skillnad mellan dem.

Mia Bäck

  • Född 1976, uppvuxen i Kronoby.
  • Var au pair i Kanada ett år, flyttade 1996 till Åbo för att studera teologi vid akademin. Började jobba vid Åbo svenska församling under studierna.
  • Familj: Sambon Anna, två bonusbarn.
  • Hobbyer: Att leva ett skapelsevänligt vardagsliv. Är ofta på sommarstugorna, läser gärna, motionerar och är aktiv i sociala medier.
  • Dold talang: Kan teckenspråk. ”Jag har en döv lillebror, så jag lärde mig det finlandssvenska teckenspråket som liten som vilket annat språk som helst. Det har rostat lite, för han har bott länge i Sverige.”

Hur är det med kvinnoprästfrågan, är den alls en ”grej” längre?

– I Åbo känner jag inte av den alls. Någon enstaka gång ringer någon och önskar en manlig präst till en förrättning. Men det kan också vara tvärtom, att de helst vill ha en kvinna.

Att Mia Bäck är sambo med en kvinna är inte heller någon större fråga här.

– Säkert är det en fråga för en del. Men när jag föreslog att vi ännu inte ska upplåta Aurelia för kyrklig vigsel av samkönade par ansåg församlingsrådet tvärtom att vi ska göra det. Själv har jag valt att följa biskopens önskan om att vi ska ha tålamod och invänta kyrkomötets beslut.

– Det är fantastiskt att vi i Borgå stift har en biskop som helhjärtat stöder samkönade äktenskap. Samtidigt är det en brottning hur länge man ska vänta och varför. Det är inte lätt, för jag tycker att det är självklart att alla borde få gifta sig. Det är intressant att en rapport som biskopsmötet beställt öppnar för att man ska kunna ha två olika äktenskapssyner i samma kyrka. Vi får se vad som händer.

Mia Bäck tror att medlemmen på gatan har en rätt positiv bild av ÅSF. Att församlingen står för traditioner men samtidigt är ganska nytänkande.

– Jag jobbat här i 16 år, så det är svårt för mig att se på det utifrån. Men jag tycker ÅSF alltid haft kyrkoherdar som gett utrymme för kreativitet och förnyelse, samtidigt som man värnat om högmässan och gudstjänstlivet.

Bäck säger att hon, uppvuxen i Kronoby, lärt sig älska den mer högkyrkliga prägeln i Åbo.

– Det finns en rytm i gudstjänsten. Den flyter på och man behöver inte sätta så mycket ord på allt. Jag tycker om musiken och psalmerna och att fokuset är på nattvarden och liturgin. Att gudstjänsten inte är ett uppträdande eller en konsert, utan fungerar på samma sätt varje söndag. Om gudstjänsten blir ett projekt blir den något annat än vad den ska vara. Den ska vara ett gudsmöte som hjälper mig att älska min nästa och leva som kristen.

Jobbar där uppe. Bakom Mia Bäck skymtar ÅSF:s hus Aurelia sett från innergården, där hon har sitt arbetsrum. Foto: Jean Lindén

Mia Bäck om…

Annat hon vill utveckla:
– Vi borde bli bättre på att berätta utåt om allt vi gör. En annan sak jag vill jobba med är församlingsrådets önskan om tydliga visioner. Skapa en klar, nedskriven strategi om vad vi vill göra tillsammans och vart vi är på väg. Samarbetet mellan förtroendevalda och anställda är viktigt. Det skulle vara bra att träffas mera.
– Med 5 000 svenskspråkiga studerande i staden finns det alltid mycket man kan göra. Samfälligheten har tre studentpräster, så vi är inte ensamma, men vi kunde kanske bli bättre på att nå studerande. Det märks att många mår dåligt i dag. Det är lång kö till studenthälsan, och fint att vi kan finnas tillhands. Men vi kan inte ersätta vården.

ÅSF:s yttre förutsättningar att jobba:
– Vi är lyckligt lottade med det här fantastiska huset mitt i Åbo centrum. Vårt eftis har cirka 40 barn, vilket är fler än någonsin. Det är fint att vi har en hel våning för barn- och ungdomsarbetet. Men medlemsantalet i samfälligheten som helhet sjunker, vilket gör ekonomin ansträngd. Vi måste till exempel fundera på vad i verksamheten som kan vara helt gratis.
– Samtidigt är ÅSF:s medlemsantal på samma nivå som då jag började jobba här 2001. Det var en svacka kring 2010, men nu har det ökat igen. Den svenska inflyttningen är ganska stor, och så skriver folk in sig igen. De skrev kanske ut sig ”för hastigt” tidigare på grund av någon sakfråga. Nu känner de att de vill vara med igen. Kyrkans ställningstagande för asylsökande är ett skäl.

Att tolka Bibeln bokstavligt:
– Jag tycker om John Vikströms sätt att tolka Bibeln. Liksom Jesus samtidigt var 100 procent gudomlig och 100 procent människa så är Bibeln samtidigt helig och mänsklig, med saker som är tidsbundna. Jag växte upp i ett sammanhang i Kronoby där man sa att allt ska bygga på det som står i Bibeln. Sedan började jag studera bibelvetenskap och insåg att Bibeln inte är ofelbar, och att det finns saker jag kanske hade blundat för.
– Jag gick igenom en kris där jag frågade mig: om inte allt i Bibeln är sant, hur kan Gud då finnas? Men tron på Gud höll. I dag kan jag säga samma saker som då jag var yngre, men mena något helt annat. Jag läser Bibeln med andra ögon. I Bergspredikan säger Jesus ungefär så här: ”Gör er inga bekymmer. Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska ni få allt det andra också”. Som ung fastnade jag på orden ”sök först Guds rike” och texten blev ett krav. Då kunde jag tänka att det är mitt fel om jag inte lyckas nå dit. I dag inser jag att poängen är att vi inte ska göra oss några bekymmer. Bibeln är jätteviktig för mig och jag läser den dagligen. Men den är något helt annat än ett uppslagsverk eller en vetenskaplig avhandling.

Kyrkoherdevalet

  • Mia Bäck provpredikar vid högmässan i domkyrkan denna söndag klockan 12. Temat är ”Tacksamhet”.
  • Den 24 september predikar valets andra kandidat Robert Ojala. Vi återkommer med intervju med honom.
  • Söndagen den 1 oktober kl. 18 är det paneldiskussion med kandidaterna i Aurelia, Auragatan 18.
  • Valet är söndagen den 8 oktober i domkyrkan. Det inleds efter högmässan och pågår till kl. 20.
  • Måndag–fredag före valet kan man förhandsrösta i Aurelia klockan 9–18.
  • Björn Nalle Öhman lämnade posten som kyrkoherde i fjol.

LÄS OCKSÅ: Robert Ojala är utmanaren i ÅSF:s kyrkoherdeval

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*