Lyckat seniorkollektiv i Helsingfors inspirerar i Dalsbruk

Gamla vänner. Marja Dahlström – med farmor Elvira Kavander från Skinnarvik – har tillbringat barndomssomrar på södra Kimitoön där Pirkko-Liisa Topelius t.h. hoppas få i gång ett seniorboende liknande det Dahlström berättade om.

Finland skulle säkert behöva många flera hus med den gemenskap för seniorer som vi har , säger Marja Dahlström.
I lördags träffade hon i Dalsbruk några medlemmar i föreningen Skärgårdens seniorer som har förhoppningen att åstadkomma ett kulturellt seniorboende. En förebild är huset Loppukiri-Slutspurten vid Arabiastranden i Helsingfors som Dahlström berättade om. Där bor nu 67 personen i åldern 50-96 år.

Alla har sina egna ägobostäder men hjälps åt med bland annat kökssysslorna.
– Till exempel är vi uppdelade i sex arbetslag för att laga vardagarnas gemensamma middag klockan 17. Det betyder arbete under eftermiddagarna var sjätte vecka men sedan då den är över så är vi lediga fem veckor. Bättre med cyklisk än med lineär tidsanvändning för åldrande människor, alltså att ha något att se fram emot   –  i det här fallet  ledigheten efter kökstjänsten, sade Dahlström.

 Hon var ordförande då huset byggdes för elva år sedan. Innan bygget kom i gång gick sex år, från fyra kvinnors insikt att ”något borde man göra”efter nyheterna om åldringar som hade legat döda länge utan att någon ens hade saknat dem.
– Det vi ville ha var inte bara ett hus anpassat för våra behov utan också en värdegrund där det gemensamma bästa är hörnstenen, sade Dahlström.

 Besluten vid bolagsstämmorna röstas inte fram utan diskuteras ibland både två och  tre gånger.
Med mycket kunnande samlat i huset finns chans både till delade intressen och hjälp med problemlösande.
– Jag ser det som en stor korg dit alla som flyttar in sätter det de kan tillföra. Sedan tar alla ur korgen det som de behöver. Men ingen ska tro att boendet i ett kollektiv som det här kan tillgodose alla behov. Man behöver inte heller ge upp sitt eget privatliv, sade Dahlström.

Eftersom det här kollektivet – med gemensamma 400 kvadratmeter som matsal, tvättstuga och bibliotek – på många sätt var en föregångare, så har både studenter och andra intresserade besökt huset.
Under de elva åren har åtta invånare avlidit, i hög ålder, efter att ha varit i gång nästan till sista dagen.
– Alltså inga vårdpaket. Erfarenheter från motsvarande kollektiv för seniorer i Sverige säger samma sak, invånarna hålls aktiva långt upp i åren, sade Dahlström.

Nu har många av invånarna fyllt 80 år. De får ta emot hemvårdsbesök på sedvanligt vis, vid behov. Om en bostad blir tom kan den hyras ut i fall ägaren inte vill sälja.
– Enda sättet för oss att komma i gång var att huset skulle ha ägobostäder. Den modell med hyrda bostäder som er förening har tänkt sig är lättare eftersom det inte förutsätter att egna bostäder ska säljas, sade Dahlström till Skärgårdens seniorer.

Där säger ordförande Pirkko-Liisa Topelius att man nu inte har något hus i sikte.
– Vi förhandlade om det gamla huset Slaggis men hade inte samma syn på saken. Så nu fortsätter vi leta hus, och har under tiden program som skrattyoga, föreläsningar och teaterbesök.
Topelius citerade Merete Mazzarella som i sin bok berättar hur 102-årige britten Eric King-Turner för några år sedan meddelade att han tänkte flytta till Nya Zeeland – så att han inte som 105-åring skulle behöva undra varför han inte gjort det. – Det gäller att inte bara tänka ”sedan då det blir tid för det” utan att ta tag i saker, precis som vid Arabiastranden. Men nu är alltså läget för oss att vi inte har något hus i sikte, säger Topelius.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*