LSJH och ett fungerande producentansvar

Brännbart avfall enligt en aktuell dekal. Källa: LSJH

AVFALLSHANTERING. Martell och Yrjölä tar i sin insändare 1.8 upp viktiga avfallsfrågor som rör oss alla.

De frågar bland annat varför det kommunala avfallsbolaget samlar in brännbart avfall. De skriver också om producentansvar och om vem som har ansvar över vilket avfall. Vi vill i detta svar klargöra vissa saker kring ansvarsfördelningen inom avfallsservicen och också förklara varför LSJH samlar in brännbart avfall.

För det första bygger skribenternas insändare olyckligt nog, på en föråldrad dekal som ej längre borde vara i användning. De avfallssorter som finns på dekalen hörde till det brännbara avfallet innan producentansvaret för förpackningar trädde i kraft.
Vi kommer att göra en extra kontroll på de insamlingskärl som LSJH ansvarar över och byta ut eventuellt föråldrade dekaler om de i misstag blivit sådana kvar. Enskilda fastigheter och husbolag kan beställa nya dekaler och sorteringsråd på adressen www.lsjh.fi/tilaamo.

Sen till de olika rollerna inom avfallsservicen. Enligt avfallslagen ansvarar kommunerna för hushållens avfallsservice. För att fullfölja sin skyldighet har kommunerna grundat ett gemensamt kommunägt avfallsbolag för att ta hand om de lagstadgade operativa avfallsservicetjänsterna. Inom vårt område är detta bolag Sydvästra Finlands Avfallsservice Ab, LSJH. Som Martell och Yrjölä helt korrekt skriver hör förpackningarna till producentansvaret. Detta betyder att producenterna skall ordna insamling och återvinning av förpackningarna. LSJH och producenterna utövar ett nära samarbete för att på bästa möjliga sätt få ihopsamlat så mycket återvinningsbart material som möjligt.

Producenterna ordnar förpackningsinsamlingar vid Rinki-Ekopunkter och kommunerna enligt avfallshanteringsbestämmelserna vid fastigheterna (husbolagen). Dessutom upprätthåller LSJH områdesinsamlingar för glas- och metallförpackningar på de områden som inte Rinki har sina Ekopunkter, främst inom glesbygden. Allt rent och återvinningsbart förpackningsmaterial transporteras därefter till producenternas mottagningsterminaler och vidare till återvinning.
De avfall som uppstår i hushållen och som inte hör till producentansvar ansvarar kommunerna (LSJH) för. Dylikt avfall är till exempel bioavfall, textilier, blöjor, plast (inte förpackningar), renoveringsavfall, metallskrot, farligt avfall och slam från fastigheternas enskilda avfallsvattensystem. Också till exempel smutsiga, icke återvinningsbara förpackningar hör till denna kategori. I LSJH mottar vi i dag avfallet i 30 olika avfallssorter för att så effektivt som möjligt kunna återvinna avfallet antingen som material eller som energi.

En mycket central och viktig roll när det gäller återvinning, har du och jag. En fungerande återvinning av förpackningsmaterial baserar sig på en fungerande källsortering. Det betyder att var och en effektivt sorterar hemma och för de olika materialen till anvisade platser. Om denna sortering i hemmen inte fungerar, och till exempel förpackningsmaterialet hamnar huller om buller med det övriga avfallet i din soppåse så finns det tyvärr ingen ”undermaskin” som skulle kunna åtskilja de ihopblandade materialen så att de skulle duga till producenternas återvinning.
När det gäller textilier finns det inte ännu planer på att införa producentansvar för avlagda textilier. Med andra ord hör också insamlandet och utnyttjandet av textilier till kommunernas (LSJH:s) ansvar. Separat insamlingsskyldighet för textilier kommer dock att införas från och med år 2025. Åbo regionen och LSJH har redan länge arbetat för att hitta nya inhemska lösningar för insamling och återvinning av avlagda textilier. Detta kunde vi läsa om till exempel i ÅU ledaren 27.7.

Slutligen, varför samlar LSJH in brännbart avfall? Varje vardag hämtar sopbilarna in 350 000 soppåsar genom LSJH:s portar. I dessa soppåsar finns ännu kvar mycket sådant avfall som rätt sorterat skulle gå att återvinna. MEN i och med att förpackningarna har blandats ihop och kontaminerats i soppåsen, kan ej producenterna längre återvinna dessa förpackningar och då är det näst bästa alternativet att återvinna materialet som energi (=brännbart avfall) och på så sätt ersätta fossila bränslen.
Vi arbetar varje dag tillsammans med olika aktörer inom avfallsbranschen för att vi ska kunna uppnå en effektivare sortering och få allt mera material till återvinning och mängden soppåsar med blandat avfall mindre. Hoppas verkligen att vi en dag kan styra allt avfall till materialåtervinning men innan vi är där får vi nog jobba på ett tag till.

Cati Huhta
invånarservicechef
Sydvästra Finlands Avfallsservice

 

Läs också Krister A. Martells och Outi Yrjöläs svarsinlägg den 7 augusti.

En kommentar

  1. Damen som svarat var tidigare VD på Klara, har jag för mig. Hon kan nog avfallshantering i praktiken… men ni talar runt varandra i insändardebatten.
    En förpackning är en förpackning oavsett renlighet o producentansvaret är detsamma.
    Däremot är det ett praktiskt problem… för producenterna. Så till den delen har Krister rätt. Cati har rätt i det att den smutsiga vanligtvis ändå bränns, men klart det inte står så i lagen, det är enbart en praktisk konsekvens. Undermaskinen Cati efterlyser är människan. Men producenterna har väl inte råd att anställa människor, om dom hittar nån villig att sortera brännbara sopor.
    Producenterna, eller kommunen genom samarbetsavtal m producenterna, borde förståss samla in förpackningarna separat och hantera dem på bästa vis. Kostnaden ska styra dem mot bättre design o mindre förpackningar eller effektivare hantering. Först då kostnaden hamnar rätt uppstår incitamentet som EU eftersträvar.

    Den ”nya bilden” som Cati nu visar är mera korrekt för brännbart avfall, enligt lag.
    Om LSJH har avtal med Rinki så borde ju alla förpackningar samlas in skilt, oavsett skick o renlighet. Sedan är det Rinkis sak att avgöra vad som återvinns och vad som går till energiåtervinning. Lägg inte det ansvaret på kommuninvånarna! Och framför allt får det inte fördyra för invånarna. Nu får konsumenterna betala kalaset, minst 2 gånger. Först avfallskostnaden och därtill det som bakats in i varans pris som ersättning till producentansvarsorganisationen.En förpackning ska ju vara fri att lämna ifrån sig för konsumenten. Men om man tvingar konsumenten att sortera somm en avgiftsbelagd fraktion, brännbart, så blir det inte rätt.

    Lagstiftning i all ära, men det är hur teori o praktik samverkar som spelar roll. Så länge alla (speciellt övervakande myndigheter) tycker det är ok att göra lite fel så får folk betala dubbelt. Lagen kanske inte är 100 % genomtänkt och vattentät… antingen överreglerat eller också behövs ännu mer detaljreglering.

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*