Ledaren: Vansinneslönsamhet. Del 2

I Ryssland. Storbrytaren Nordica åker till Ryssland då kapaciteten skulle behövas här. Istället hyr staten in brytarkapacitet. Resultatet är, sannolikt, att det statliga isbrytarrederiet visar upp ett bättre resultat. Men helheten mår inte bättre för det. Bild: Arctia

Isen lägger sig i alla farleder och samtidigt släpper statsägda Arctia iväg multipurpose-isbrytaren Nordica till Sachalin i Ryssland på ett några månaders uppdrag för att trygga den ryska oljeproduktionen.

Arctia motiverar beslutet med att det är en god affär, eftersom man kan göra pengar istället för att ligga i beredskap i hemlandet. Samtidigt färgar man det hela blåvitt och säger att detta också är ett bevis på hur högt finländskt sjömanskap uppskattas utomlands.
Vi ska inte vara oroliga, eftersom isbrytarflottan har samma storlek som ifjol, eftersom nya jätten Polaris anslutit sig till den, får vi också höra.

Visst.
Och mycket blev osagt. Till exempel att de två ryska isbrytare som byggs på det ryskägda varvet i Helsingfors är kraftigt försenade.
Men för att koppla isbrytningen till det lokala livet för den lokala mänskan i till exempel Åboland behövs en kort bakgrund.

Om inte isbrytarflottan utanför våra kuster kan assistera handelssjöfarten är Finland på knä på mycket kort tid.
Nästan all vår handel går på köl. Dessutom är vi landet som alltid drabbas värst i Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken av isen. Alla våra hamnar fryser i regel varje år. Och eftersom det under vintern i allmänhet blåser från väst innebär det att vi får packisen i famnen.
Vi måste ha isbrytare. Det bara är så.

Då man talar om isbrytning i Östersjön, talar man ofta om flottans totalstorlek och brytarkapaciteten på hela området. Svenska isbrytare bryter finsk is och tvärtom.
Jobbet måste göras och det behövs tillräcklig A-klasskapacitet. Men det är klart att brytarna ägs av någon och att räkningarna ska betalas – av någon till någon.

Nu är det inte sant att isbrytarflottan är lika stor efter att Nordica åkte till Ryssland. Nya Polaris är förstås ett tillskott. Finska staten har hyrt storbrytaren Frej av svenska Sjöfartsverket på grund av att Nordica är i Ryssland. Men samtidigt finns inte de norska brytare längre kvar, som assisterade på Östersjöområdet i fjol.

Den som inte bryr sig rycker på axlarna och frågar vem som bryr sig när det ändå inte blir någon isvinter.
Den insatte frågar den som inte bryr sig om denna vore beredd att släppa iväg en av de bästa, starkaste och största brandbilarna på uppdrag utomlands, och på så sätt försvaga den lokala brandkåren så att den inte längre kunde släcka alla de bränder man förutsätter att den finns till för att släcka.
Vore den som inte bryr sig beredd att göra detta, då det enda motivet är att brandkårens ekonomi förbättras, medan kommunens ekonomi till och med kunde försämras, eller riskeras, genom operationen?

Det är detta det gäller nu.
Arctia kommer givetvis att kunna visa upp en bra affär då Nordica återvänder. Helhetsekonomiskt, med inhyrningen av Frej från Sverige, med hyrda isbrytare från privata rederier, lappar man på och kanske, i värsta fall, hoppas på det bästa.
Brytarkapaciteten är i alla fall mindre nu än den var i fjol vintras och orsaken är ett statsbolag vill göra resultat – inget annat.

Isbrytning ska vara en myndighets-, samhällssäkerhets- och beredskapsfunktion som går ut på att se till att det här landet alltid klarar sig och alltid är konkurrenskraftigt också då isen hindrar sjöfarten.
Isbrytarna är vår nationalekonomis brandkår. Att leka med denna brandkår är att inte förstå sin uppgift.

Det finns alltid en kontext.
Nu skriker denna kontext Arctia i ansiktet, men statsministern och trafikministern väljer att titta bort.
Regeringen vill rumstera om i trafiken och den gör rätt i att tänka innovativt. Nej, allting blir inte rätt, men det blir heller inte rättare av att man alltid gör som alltid tidigare.
Förbindelsebåtsavgifterna är fel. Men modellen kunde vara den man har på Åland. Låt staten äga båtarna och konkurrensutsätt resten. Där är den marknad som går att skapa.

I Sverige har man samma modell då det gäller isbrytningen.
Om staten nu verkligen inte ser längre än till sitt eget bolags resultat, då ska staten givetvis hålla kvar isbrytningen så som den är nu.
Staten ska sälja och köpa och på det sättet leka en farlig och till och med naiv lek med den brandkår, som på mycket kort tid förstör hela den ekonomiska plan, den sysselsättningsgrad och de tillväxttiondelar regeringen värnar om, om brandkåren inte skulle fungera.

Men styr i stället genom att äga flottan.
Låt marknaden ta hand om drift och underhåll. Kräv som stat, samhälle och ägare av de rederier som ger sig in i leken. Det finns rederier som är beredda att rycka in.
Där är en modell som garanterat ser till att det finns isbrytarkapacitet då den behövs.
För vi som går här på land, vi bryr oss inte om isbrytning som fungerar. För då märker vi inga störningar i vår lokala vardag.

Men du milde den dag då vi inte har någon som bryter upp rännorna längre.
Helheten ska alltid gå före delarna. Detta fattar inte regeringen nu och inte Arctia heller.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*