Ledaren: Tillsammanskapet

Tillsammans. Björnmannen Sulo Karjalainen och björnen ser varandra i ögonen. Hur mycket förstår de varandra? Människa eller djur, naturens skapelser båda, citerade presidenten författaren Juha Hurme. Lehtikuva

”Du mår bra när ingen mår dåligt. Ge alltså den hjälp du kan. Ett annat budskap kunde vara: Ta ett rimligt ansvar, åtminstone för dig själv. Gör alltså vad du förmår. På så sätt är du delaktig, en del av denna nation.”

För president Sauli Niinistö var det förstås lätt att välja jumbileumsårssynvinkeln för sitt nyårstal.
Han kunde, och hade säkert också velat, tala om mycket annat. Det enormt svåra år vi precis lade bakom oss var fullt av kriser, konflikter och problem, som alla, i hopp om ett bättre år till trots, fortfarande ligger och pyr och väntar på att bli åtgärdade.

Ta hand om dig själv och gör så gott du kan, då har alla det bättre. Detta tillsammans-tema är den röda tråden i jubileumsåret, men också ett tema Niinistö använt tidigare.
Presidenten har förstås helt rätt. Marginalisering, hat, främlingsfientlighet, depressioner, våld, övermod – allt kan bara åtgärdas på ett enda sätt och det är med delaktighet och förståelse.
Innanförskapet är alltid bättre än utanförskapet.

För Niinistö blir detta: ”Finland agerar på ett sätt som tar hänsyn till människan, och människan i sin tur gör en insats för ett gemensamt mål. Ett sådant samhälle, som bygger på en nationalkänsla, kan ha större framgång än andra utan att därför anse sig vara för mer än andra. Den utesluter ingen, inte heller på grund av härkomst, utan tar andra i beaktande och inbjuder till att delta. Den signalerar att detta är ett land där det är gott att leva.”

Visst, så har vi haft det och så vill vi ha det.
Samtidigt är det uttryckligen bottnen i den medmänskliga röda tråd som ifrågasätts i regeringens sparpolitik. Den är fortfarande omoraliskt skev där de som har mindre bidrar med i förhållande mera.
Regeringen vill skapa köpkraft för att den skapar några tiondelar mera tillväxt. Några stora hopp har inte inträffat, så som statsminister Juha Sipilä ville se det i sin nyårshälsning till STT.

Men Niinistö valde bort ekonomin, vilket måste ha varit ett svårt val.
Han koncentrerade sig istället på säkerheten och landande förstås i terrorhotet.
”När något ont har skett frågar man ofta i efterhand varför man inte redan tidigare gjorde tillräckligt för att stoppa terroristen. Det dåliga svaret är att man inte hade tillräckliga befogenheter. Ett sådant svar förmedlar en känsla av maktlöshet.”, sade Niinistö.

Det här är en direkt hälsning till alla dem som just nu funderar på hur mycket man kan töja på vissa grundrättigheter för att ge myndigheterna mera maktbefogenheter som kunde rädda oss från terrorattacker.
Det är svårt att tolka Niinistö på något annat sätt än att han är orolig för att vi inte lyfter garden tillräckligt innan det är för sent.
”Vad var det jag sa?”, är inte det han vill säga om vi drabbas av någon form av attack.

Presidenten konstaterande att vi blivit uppfostrade med tanken på att det goda alltid vinner det onda. Detta är en Niinistösk signal i samma riktning. Här efterlyser presidenten på ett Koivistoskt sätt klarare och snabbare åtgärder för att stärka den inre och yttre säkerheten.
Niinistö är övertygad om att det vi nu ser som terrorattack efter terrorattack är rätt långt bestående fenomen. För oss är det nu dags att bli smartare om det så skulle innebära någon form av mobilisering.

Presidenten kunde inte låta bli att återkomma till sitt tema om EU som en union som gör sig svagare än den är. Niinistö har tidigare utgått ifrån att det finns automatiska säkerhetsgarantier inbyggda i unionen. Det gör han fortfarande:

”Unionens försvarspolitiska samarbete har ryckt igång. Det är bra, och det finns all orsak att hålla vägen öppen. Det lönar sig inte att inleda diskussionen med att först fastställa vad samarbetet inte innebär. Det är bättre att framskrida steg för steg och se vart vägen bär.”
Kliv alltså inte över ribban där den ligger som högst. Lämna Natotjafset åtminstone för en stund och titta på innovativare och snabbare lösningar, måste Niinistö mena här.

Presidenten ser på det förändrade säkerhetsläget i Östersjöområdet och på möjligheten att Putin och Trump beslutar om Europa ovanför européernas huvuden.
I det läget finns, enligt presidentens resonemang, en risk för att vi bromsar genom att vi gräver ner oss i debatter i Natomedlemskap, när det kan finnas naturliga, och starka, militära samarbetsformer som inte skulle kräva lika enorma politiska insatser.

Men, som presidenten själv tidigare har sagt, detta innebär att vi bara kan få det stöd vi själva kan ge inom EU. Alltså ger han här en direkt signal till beredningen av den lag som kan göra det möjligt att skicka finländska soldater i aktiv tjänst utanför vår gränser.

Du mår bra, när ingen mår dåligt. Och du är säker om alla blir smartare. Och vi är smarta när vi sitter vid de bord där de smarta besluten ska fattas.
Så öppnade presidenten Finlands 100 års jubileum.
Det är en bra öppning.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*