Ledaren: Sätt punkt, gå vidare

Den evangelisk-lutherska kyrkans nästa biskopsmöte samlas den 11 oktober. Då ska man diskutera vigselrätten och den utredning som professor emerita Eila Helander gjort.
Utredningen om vigselrättens betydelse för kyrkans identitet och vilka alternativ som finns överräcktes till biskopsmötet i början av den här månaden.

Slutsatsen i Helanders utredning är klar: Kyrkan borde inte ge bort vigselrätten.
”Om kyrkan skulle avstå vigselrätten går det emot vad majoriteten av medllemmarna tycker”, säger Helander i Krykpressen (14.9)
Endast 11 procent av kyrkans medlemmar och 18 procent av alla finländare anser att så borde göras.

Beslut fattas såklart inte utgående från enkätprocenter, utan på basis av andra aspekter. Vid det här laget känns utredningen dessutom i första hand som en bekräftelse för det som sagts tidigare. Det är som Jan-Erik Andelin skrev i sin ledare:
”Att nu utreda plus och minus med att avstå från vigselrätten framstår smått som en marknadsundersökning, ett pragmatiskt fuktat finger i vinden för att se varifrån det blåser” (HBL, 31.1).
Redan i vintras konsterade ärkebiskop Kari Mäkinen att kyrkan inte ska skaka av sig vigselrätten – åtminstone inte på grund av den könsneutrala äktenskapslagen som trädde i kraft i våras. Det har helt enkelt inte funnits någon riktigt stark vilja för att bli av med vigselrätten, också om den här frågan framkastats – också på biskopsnivå – flera gånger under årens lopp.

Diskussionen om vigselrättens vara eller icke vara verkar äntligen närma sig målet. Det egentliga beslutet fattas visserligen först senare, av kyrkomötet.
Sannolikt kommer biskopsmötet i oktober att fokusera mer på hur vigselrätten ska hållas kvar, och på allt som följer därav. Biskopsmötet kommer säkert också att diskutera den svåra frågan om dem som redan viger eller är redo att viga samkönade par. Symptomatiskt för balansgången är hur Helsingfors domkapitel nyligen tillrättavisade pastor Kai Sadinmaa. Han fick inte en varning, utan ett ”allvarligt klander”, som inte är en (kyrko)juridisk term. Sadinmaa har sagt att han skulle överklaga en varning, men nu är läget direkt besynnerligt.
”I princip är beslutet formellt möjligt att överklaga i vilket fall som helst. Men eftersom ’allvarligt klander’ inte bygger på någon paragraf i kyrkolagen är det svårt att säga hur en sådan fråga skulle behandlas”, säger Ritva Saario, lagfaren assessor vid domkapitlet i Helsingfors stift, till Kyrkpressen.

Domkapitlet ville signalera att Sadinmaa gjorde fel, men inte tillrättavisa honom ens med den lindigaste formen av juridisk tillrättavisning, en varning.
Det här är inte konstigt då man beaktar hur känsligt läget är. Femtioen präster har öppet gått ut med beskedet om att de är redo att viga samkönade par. På nätet finns ett galleri med allas ansikten: ”I medierna fokuseras frågan på några få personer. Vi vill visa att vi är många fler”, säger en kampanjprästerna, Ari Kotisaari, till Helsingin Sanomat.

Hela diskussionen om vigselrätt kan i viss mån verka förbryllande för lekmän. Vad betyder det om evangelisk-lutherska kyrkan skulle avstå från den? Och varför löser inte en sådan åtgärd frågan om välsignelse av samkönade?
När kyrkan – som det ser ut nu – behåller vigselrätten, borde man gå in för mer upplysning om de olika elementen.
”Kyrkan finns inte till för äktenskapet, den finns till för att förkunna evangeliet och den kyrkliga vigseln är idag ett sätt att nå många olika medlemmar”, påpekar Helander i intervjun för Kyrkpressen (14.9).

Vigselrätten är också starkt förknippad med sådant som inte har med religionens kärna att göra. Ur kyrkans synvinkel är vigselrätten en viktig ”inkastare”: De som viger sig i kyrkan låter med mycket större sannolikt också döpa sin barn. Ett argument som utgår från att värna om medlemsantalet är ändå inte hållbart.
Det är också lite bakvänt då hela 70 procent av konfirmanderna anser att rätten att gifta sig i en kyrka är en viktig orsak för att gå skriftskolan. Hur många av dem minns vad skriftskolan egentligen handlar om?

Det här är mycket mer än vigselrätt, välsignelser och samkönade par. Därför är det all orsak att sätta punkt då det gäller just vigselrättsfrågan. Det är som utredaren Eila Helander konstaterar: Om inte kyrkan klarar av att lösa det här, profilerar den sig allt starkare genom sina utstakningar i köns- och sexualitetsfrågor än genom allt det som berör kärnuppgiften.
Fortsätt viga till äktenskap som nu, men godkänn också en annan modell för vigsel och välsignelse, säger Helander. Det är inte lätt, men det är ett sätt att komma vidare i en situation då evangelisk-lutherska kyrkan också annars har fullt upp med att utkristallisera sin roll.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*