Ledaren: Pragmatiska Pesco

Först hade vi neutralitet och vänskaps-, samarbets- och biståndspakten. Sedan kom militär alliansfrihet och partnerskap med Nato. För ett år sedan ströks begreppet alliansfrihet i den säkerhetspolitiska redogörelsen.
Redogörelsen gjorde inget annat än verifierade det som är verklighet, konstaterade Jan Sundberg, professor i statslära vid Helsingfors universitet (FNB, 17.6.16).
Det här med neutralt och alliansfritt är såklart knepigt. Orden är synonymer, men med nyansskillnader. När Alexander Stubb (Saml) i rollen som utrikesminister diskuterade temat med tidigare utrikesministrarna Erkki Tuomioja (SDP) och Paavo Väyrynen (C) var de två förstnämnda av åsikten att Finland är militärt alliansfritt – och därför inte (!) ett neutralt land. Väyrynen, däremot, ansåg att militärt alliansfri ofta är detsamma som neutral. Så där kan man sedan hålla på och vrida orden i all oändlighet.

Nu ska vi då i alla fall lära oss ett nytt begrepp: Pesco. Det kommer att dyka upp i talrika sammanhang: Pesco-avtal, Pesco-övning, Pesco-samarbete, och så vidare.
Pesco, för ”permanent strukturerat samarbete, handlar om 23 EU-länders överenskommelse om fördjupat försvarssamarbete. Den principiella överenskommelsen nåddes i somras, men därefter har EU-länderna listat mål de kan enas om.
Ett mål är att åtgärda luckor i de olika ländernas och hela EU:s försvarsförmåga genom samarbete kring exempelvis materiel, personal och insatser. Ett annat mål är att minimera byråkratin, exempelvis i samband med gränsöverskridande övningar.

Utöver det konkreta handlar det i viss mån om försvarsideologi. Tommy Westerlund noterar i sin ledare i Hufvudstadsbladet att Finland fick med en hänvisning till Lissabonfördragets artikel 42.7 om hur en medlemsstat som utsätts för ett väpnat angrepp ska få hjälp av övriga medlemsstater.
”Den har åberopats en gång, av Frankrike efter terroristdåden i Paris för två år sedan. Men det är högst oklart vad ’stöd och bistånd med alla till buds stående medel’ egentligen omfattar. Det kan gälla militär hjälp, men likaväl endast civil”, skriver Westerlund.
Artikel 42.7 kan jämföras med Natos paragraf om att ett angrepp på ett Natoland ska mötas som ett angrepp på alla, men den anses inte vara lika förpliktande.
Lite krasst kan vi också konstatera att avtal som sluts i fredstid brukar sträcka sig endast till att nästa krig bryter ut.

Lite paradoxalt är det att ett EU-lands utträde – Storbritanniens brexit – nu öppnar upp för nya former av integration och samarbete. Britterna varnade för att Pesco leder till en EU-armé.
Det synsättet är ändå smått komiskt, då man beaktar hur det militära trots allt är ett område där de flesta EU-länder – också Natoländerna – i mångt och mycket kan beskrivas som knutpatrioter. Varje gång tyska soldater ska delta i något som påminner om gränsöverskridande samarbete ska det komma grönt ljus från landets parlament.
Det som vi nu borde få se är konkret samarbete mellan olika EU-länder. De företagsamma svenskarna ser redan nya möjligheter för övnings- och testbasen Vidsel i Norrbotten. Andra länder kunde bidra med transportplan, fältsjukhus och gemensam utbildning för soldater i internationell tjänst, redogör Sveriges radio.
För Finlands del gäller det att nu aktivt bidra med konkreta samarbetsprojekt. Sannolikt finns det möjligheter att i större utsträckning bjuda ut finska övningsområden som militära testlaboratorier.
Den här dörren har visserligen stått öppen redan länge, också för känsliga former av samarbete. Ett exempel är då Finland lät utföra ett missiltest för att hjälpa nederländska forskare i utredningen av vad som kunde ha träffat det malaysiska passagerarplanet som sköts ned i ukrainskt luftrum.
Här blev det lite fnurror på tråden då de nederländska myndigheterna gav ut data, trots att de själva hade önskat att uppgifterna hemlighålls. President Sauli Niinistö fick förklara att offentliggörandet av data om missiltypens egenskaper kan strida mot Finlands inköpsavtal för de ryska robotsystemet.

Missilfallet är så tillvida intressant att samma vem får se vad–aspekt kommer att gälla för Pescos 23 EU-länder. I ett intensivare samarbete och kunskapsutbyte stöter de olika parterna snabbt på gränser för hur bra insyn man ska ha i andras system. Här övertrumfas Pesco-mål av andra alliansregler och vapentillverkarnas egna klausuler.
Det är därför i de olika formerna av samarbete – också icke-militära – som Finland finner de viktigaste öppningarna i Pesco. De finska försvarsgrenarna kan hitta nya sätt att lära andra och samtidigt uppdatera den egna beredskapen.
Det verkligt intressanta blir hur överenskommelsen påverkar debatten i Finland, då ett syfte med Pesco är att stärka den egna militära förmågan och göra EU mindre beroende av USA.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*