LEDAREN: Ett viktigt initiativ

Bland de 26 medborgarinitiativ som just nu samlar allmänhetens stöd på webbsidan Kansalaisaloite finns ett som är värt att uppmärksammas extra mycket.

Initiativet handlar om konkurrensutsättningen av stöd och hjälp till personer med funktionsnedsättning.

Den här typen av konkurrensutsättning måste upphöra, säger organisationerna bakom initiativet. Det finns skäl att lyssna på dem.

I juni i fjol ratificerade Finland FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen betonar att oberoende av funktionsnedsättning ska en person kunna delta i en beslutsprocess på ett jämställt sätt.

Personer med funktionsnedsättning ska till exempel själva få bestämma om sina boendearrangemang, inte tvingas in i dem.

Men när den nya lagen om upphandling trädde i kraft i januari i år reducerades personer med funktionsnedsättning till en handelsvara, menar intresseorganisationerna.

När vård- och boendetjänster, som personerna behöver livet ut, upphandlas av kommuner och städer leder det i värsta fall till en återkommande flyttrumba, trots att det som behövs är långsiktighet och trygghet.

Till tidningen Iltalehti säger Risto Burman, verksamhetsledare på stödförbundet Kehitysvammaisten tukiliitto, att tjänsterna ibland upphandlas utan att personen med funktionsnedsättning, eller hens anhöriga, informeras.

Lagen gör ingen skillnad på om det är varor, tjänster eller boende som upphandlas. Den är formad ur ett näringspolitiskt perspektiv, trots att det handlar om beslut som har en avgörande betydelse för enskilda personers liv.

I kampanjen som försöker åstadkomma en förändring vittnar föräldrar om konkurrensutsättningens trubbighet.

Tuija, mamma till Petteri, säger att hennes son tvingas flytta från ett gruppboende mot sin vilja. Petteris specialbehov tillgodosågs inte.

Pia, vars dotter Jenni inte kan tala, berättar om hur stora delen av personalen byttes ut då en ny vårdproducent anlitades. Sådana omställningar skapar ångest hos dottern.

I diskussioner av det här slaget försvarar sig lagstiftare, upphandlare och de vårdproducenter som gynnas med att det uttryckligen är den kvalitativa vården som vinner och därmed också personen med funktionsnedsättning.

Låt oss säga att det stämmer helt och hållet – vilket det tyvärr inte alltid gör. Poängen med medborgarinitiativet är inte att misstänkliggöra den vård och de tjänster som ges. Snarare handlar det om hur stödtjänster och boende ordnas, och på vems villkor.

Hur vardagen ska ordnas för personer med funktionsnedsättning är inte en fråga som har ett enda svar.

Behoven är olika, beroende på funktionsnedsättningen. Den som känner till behoven bäst är personen i fråga och hens anhöriga, därmed måste de alltid vara en del av diskussionen om behoven.

Det betyder inte att till exempel ett byte av boende är uteslutet men om så sker ska det vara på den enskildas initiativ, inte utgående från ett allmänt kommunalt beslut i jakten på kostnadseffektivitet.

Intresseorganisationerna befarar att i och med social- och hälsovårdsreformen växer volymerna på konkurrensutsättningen eftersom den görs på landskapsnivå eller till och med på nationell nivå.

Därmed ökar också avståndet mellan besluten och de som besluten rör.

Tage Erlander, långvarig socialdemokratisk statsminister i Sverige, sa att samhället ska vara starkt så att människor slipper vara svaga.

Det är lätt att hålla med om det, för i det här avseendet betyder styrka inte övermakt. I stället handlar det om en möjliggörande makt, en som ser till individens behov och förutsättningar.

De flesta av oss tenderar att ta den här makten för givet eftersom välfärdssamhället möter våra behov på ett nästan osynligt sätt: på daghemmet, i skolan, på jobbet, under läkarbesöket och så vidare.

Men samhället är inte enbart till för dem som utgör normen. Snarare kunde man påstå att samhällets styrka bestäms av beredskapen att möta minoriteters, till och med individers, behov.

Det aktuella medborgarinitiativet – ”Vammaisten henkilöiden välttämättömän avun ja tuen kilpailuttamisen lopettaminen” – ger oss alla möjligheten att testa den beredskapen.

I skrivande stund har drygt 6 200 personer stött initiativet. För att det ska tas till behandling av riksdagen krävs att 50 000 personer stöder initiativet före den 12 december.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*