Ledaren: Det sena språket

Det andra inhemska. Så brukar vi kalla det språk som inte är modersmålet eller skolspråket. Då vi syftar på det svenska språket är ”andra” mycket träffsäkert, eftersom språket oftast kommer på andra plats, om ens där. Svenska är allt som oftast det sena språket då det offentliga Finland kommunicerar med sina medborgare.

Det senaste exemplet handlade om en enkät om infartsparkering, för Egentliga Finlands förbund. ÅU skrev för en vecka sedan om enkäten, som fanns enbart på finska, något som fick flera läsare att reagera.
Sannolikt var det någon som också skickade kritik direkt till förbundet. Nu hittas följande text på enkätsidan:
”Du kan byta språk på enkäten från menyn i höger överkant.”

När det gäller sådant som uttryckligen ska engagera människor borde det vara solklart att materialet från första början finns på båda språken. Svarsformuläret hålls nu också öppet lite längre, för att ge folk mer tid att svara.

Ibland finns kanske allt på två språk, men budskapet är inte det samma. Ibland är det förstås inte alls allvarligt. De flesta har säkert sett bilder på tokroliga varningstavlor: ”Ovi sulkeutuu automaattisesti 10 s kuluttua.”
Och nästan samma på svenska: ”Porten stängs automatiskt efter 15 sekunder.” Sådana fel är bara skoj.

Allvarligare är det då fel förekommer i sammanhang som verkligen ställer till problem, som i studentskrivningarna. I fjol skrev ÅU om ett felstavat ord i fysikprovet. En lärare kommenterade hur några elever lakoniskt konstaterat att ”studentexamensnämnden är aktiva på att göra fel”, så det var inte svårt att gissa sig till att det handlade om ett fel.
Under årens lopp har flera andra fel rapporterats in. ”Medianer” har blivit ”meridianer” och frågor har formulerats på svenska på ett sätt som gjort uppgiften klart krångligare eller direkt omöjlig att förstå.

Fel på svenska har också drabbat finskspråkiga. I vintras fick elever kämpa med en missvisande uppgift i hörförståelsen i svenska. Handledningen till hörförståelsen var olika formulerad i texthäftet och på det ljudspår eleverna lyssnade på.

I det offentliga Finland verkar det svenska ha en slags deltidsanställning. På webbsidor med verkligt viktig information, som alueuudistus.fi-sajten med all tänkbar information om social- och hälsovårdsreformen, har bara hälften av alla texter i kategorin ”nyheter och pressmeddelande” översatts till svenska i september.
Såklart finns det sådant som är viktigare än annat. Det är till och med helt motiverat att i den resurssnåla vardagsverkligheten stryka sådant från översättarnas att göra-lista som rent innehållsmässigt kan tänkas vara relevant i första hand för det finska Finland. Vårdreformen har också ett livet är lokalt-perspektiv.

Frågan är knepig: hur mycket är tillräckligt? Good enough-nivån, som företagsfolk talar om. Hur minimal kan en produkt – i det här fallet service på svenska – vara för att ändå upplevas som tillräcklig av målgruppen?
”Med tanke på den mängd översättningar som produceras i vårt land − ofta under hård tidspress − så måste vi väl ändå konstatera att i det stora hela är resultatet gott”, som språkvårdaren Anna Maria Gustavsson skrev i tidskriften Språkbruk för några år sedan.
Så är det. Eller i alla var det så. Det knepiga är att behovet av bra översättningar ökar så snabbt, bland annat som en följd av vårdreformen.

Det slitna uttrycket ”samma på svenska” är också symptomatiskt för verkligheten. Först det finska, och så tar man det svenska – om det finns tid. Det blir sällan samma på svenska om man knuffar över ansvaret till mottagaren, inte ens då denna kan finska bra.
Många svenskspråkiga som vuxit upp med det finska språket som nära granne – och som uppfattar sig som tvåspråkiga – har inte lätt att hänga med då det offentliga Finland informerar. Det som är jobbigt att förstå på finska, också av finskspråkiga, förlorar på tok för ofta både substans och nyanser då ansvaret för att vrida om budskap till svenska delegeras till individnivå.

Jamen vi ska väl inte vara krångliga, sägs det ibland. De flesta kan ju finska riktigt bra. De andra kan fråga dem. Och det är förstås inte så att vilseledda svenskspråkiga kläms ihjäl varje dag i alla missuppfattade tiosekundersdörrar.
Men då det gäller svenskan i exempelvis kollektivavtal, föredragningslistor, läkarutlåtanden och nödmeddelanden (exempel som Folktinget har kämpat för) är läget ett annat. Bra översättningar kräver insatser, men vi kan också vända upp och ner på det hela: Hur kommer det sig att kommuner med klar svenskspråkig majoritet är så duktiga på att översätta till finska?
Jubileumsårets tillsammans-tema borde rimligtvis omfatta en utökad medvetenhet om det viktiga i att på sitt modersmål få läsa om och förstå viktiga processer Alternativet är ökad passivitet, en ovilja att delta, en känsla av utanförskap.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*