Ledaren: Den direkta hjälpen

De är hisnande många, närståendevårdarna. Sammanlagt ungefär 45 000 närståendevårdare har ingått ett avtal om närståendevård med sin hemkommun.
Många fler sköter och hjälper någon närstående redan nu. Hela 350 000 finländare är varje vecka den huvudsakliga hjälparen i hemmet och vardagen för någon annan.
Ungefär varannan av de nuvarande närståendevårdarna vårdar sin make eller maka. Var fjärde tar hand om sina föräldrar. Det finns också många som är närståendevårdare för sina egna barn.
Sju av tio närståendevårdare är kvinnor, sex av tio pensionärer och en av tio arbetslösa. Två av tio närståendevårdare arbetar.
Var hundrade finländare kommer snart att vara en närståendevårdare.

Närståendevårdarnas insats gör är enorm. Det stöd de får är begränsat, men har lyckligtvis blivit bättre. Då Åbo gjorde en enkät bland närståendevårdare 2016, hade betyget för stadens service stigit från 8,2 till 8,46 på ett år. Det höga betyget ska kanske ändå tas med en nypa salt, eftersom vi bör beakta att många äldre alltid har fått vara nöjda med litet. Alla förbättringar, också små sådana, känns därför lätt som en stor förbättring jämfört med hur det varit.
En konkret förbättring är att närståendevårdare nu har en möjlighet att få regelbundna hälsokontroller (i vissa kommuner gäller det här 65 fyllda, i andra kallas också yngre till hälsokontroll):

Alla har inte ens fått det bättre. Det här gäller familjer med barn med funktionsnedsättning. I praktiken har det blivit svårare för familjerna att få rätt stöd, enligt Lisbeth Hemgård, verksamhetsledare vid Förbundet De Utvecklingsstördas Väl.
”Både socialvårdslagen och lagen om stöd för närståendevård har förnyats. Avsikten var att göra det lättare för familjerna och stödja deras vardag, men i praktiken har det blivit svårare för familjerna att få rätt stöd”, skrev Hemgård i en insändare i ÅU (30.9).

Därtill har vi alla de närståendevårdare som inte känner till vad allt de har rätt till. En studie för några år sedan visade att många har en vag uppfattning om sina rättigheter. Det är svårt att begära hjälp om man inte känner till vad man kunde få.
Ibland är rättigheter dessutom bara teoretiska. Den förnyade arbetsavtalslagen från 2011 ger en person rätt att ta ledigt för att ta hand om en närstående. Villkoren för hur man får ta ledigt är till och med mycket flexibla. I praktiken är det här är ett ekonomiskt omöjligt alternativ för många.

När allt fler behöver hjälp där hemma, får vi sannolikt se en kraftig ökning av andelen närståendevårdare som inte ännu är pensionerade. En nyckelfråga är hurdana stöd som ska riktas till den här gruppen, så att de tillåts ha kvar ena benet i arbetslivet då de tar på sig uppdraget att ta hand om någon – kanske till och med för något år – men så att närståendevårdaruppdraget inte leder till en ekonomisk krasch.
”De kostnader som närståendevården medför för en anhörig är som störst när den anhöriga lämnar sitt förvärvsarbete eller minskar arbetsmängden på grund av sin uppgift som vårdare. När det gäller sysselsättning kan det här också ha mer omfattande konsekvenser för samhällsekonomin.”
Så säger Riikka Shemeikka, som ledde en färsk undersökning om hur en ny omsorgsledighet kunde se ut. Den modell som utredarna kom fram till utgick från en ledighet i kombination med en specialvårdspenning.

Om man betraktar närståendevårdarna ur en rent ekonomisk synvinkel så hjälper de med sina insatser också alla andra svaga i samhället. Om de medmänniskor de vårdar skulle tas in på vårdenheter skulle det kosta samhället väldigt mycket mer. Investeringar i nya metoder som underlättar närståendevårdarnas och de vårdades vardag är därför i allra högsta grad kloka.

Vi får ännu vänta på en ny finländsk omsorgsledighetsmodell. Fram till dess kan var och en göra det som riksförbundet Närståendevårdare och Vänner uppmanar till: Bidra med en egen, konkret och människonära insats. Förbundet har på sajten välittämö100.fi lagt upp olika förslag till hur vem som helst kan hjälpa en närståendevårdare orka (tyvärr bara på finska, men i alla fall). Med bara några knapptryckningar kan vem som helst donera motionsmöjligheter i form av gymmedlemskap eller simhallsbiljetter samt andra former av rekreation, som biobiljetter och presentkort.
Det går också att anmäla sitt intresse för att hjälpa till med någon vardasssyssla, antingen som engångsinsats eller som något mer regelbundet. Kanske någon behöver hjälp med att skotta snö? Då närståendevårdarna blir fler handlar det inte bara om att samhället ska klara av att erbjuda nya former av stöd, som omsorgsledighet. Grannhjälpens betydelse kommer sannolikt att öka i samma takt.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*