LEDAREN 11.8: Stor risk för urspårning

Det här låter väl som en bra utvecklingsmodell då Kommunikationsministeriet ska öppna persontrafiken på järnvägarna för konkurrens: Fler passagerare, skälig prisutveckling, tryggare att åka. Ökade godstrans-porter, dessutom.
Så här har det gått i Storbritannien, efter att järnvägarna privatiserades i mitten på 1990-talet.

Men det kan väl inte stämma? Privatiseringen av Storbritanniens järnvägar har väl alltid varit ett lysande exempel på hur allt kan gå fel?
Nej.

Allt gick inte fel. Antalet passagerare på de privatiserade spåren har ökat från 750 miljoner passagerare/år till 1,75 miljarder. Det är klart högre än någonsin tidigare.
Då British Rail skötte trafiken, från 1948 till mitten av 1990-talet, sjönk antalet passagerare stadigt.

Det som statliga British Rail gjorde rätt var satsningarna på säkerhet. Trygghetsutvecklingen från 1960-talet var konsekvent och märkbar.
Men: när järnvägarna privatiserades försnabbades den här utvecklingen. I en intervju för BBC sade Andrew Evans, professor i riskhanterng vid toppuniversitetet Imperial College att det är svårt att tro att British Rail hade klarat av det samma.
Om British Rail hade drivit trafiken och lyckats göra den ännu tryggare, hade antalet olyckor varit fler än vad som varit fallet med prvatiserade järnvägarna, enligt Evans. Nu är antalet på europeisk toppnivå.

För den brittiska godstrafiken rapporteras en ökning från 50 miljoner transportade ton/år till närmare 70 miljoner ton. Den totala godstrafiken har visserligen minskat, men det beror på den kraftigt minskade användningen av kol, vilket inte är de privatiserade järnvägarnas fel.

Är privatisering då bra? Inte per automatik, inte ens i Storbritannien, där somliga saker bevisligen blivit bättre. Biljettprisutvecklingen i Storbritannien har varit moderat, men utgångsläget var högt, på helt annan nivå än hos oss.
Brittiska tåg har alltid varit dyra, ofta alldeles förskräckligt dyra. De ökade passagerarmängderna har nu också lett till överfulla tåg.
Sex av tio britter vill åternationalisera järnvägarna (2015). Det är något att tänka på.

Så har vi en annan infallsvinkel: är brittiska tåg bättre är våra tåg?
Det det gäller hur effektivt tågen används och hur nöjda kunderna är, är vårt statliga VR klart bättre. Klart bättre.
Däremot är de brittiska tågen tryggare. Det är kanske inte så underligt, eftersom man där knappast har kvar sextiotalsvagnar i trafik, som i Finland. Tryggheten kan ändå åtgärdas här utan privatisering.

Uppgifterna framkommer i en europeisk jämförelse från 2015. I den placerade sig brittiska järnvägarna på åttonde plats, av 25 länder. Finland var sexa.
Schweiz var etta, vilket knappast överraskar någon.
Tvåa var Sverige.

Sverige? Landet där allt sägs ha gått fel?
”Svenska järnvägen är en läxa till liberala fanatiker”. ”Avregleringen orsak till tågkaoset”. ”Förseningar har blivit vardag och missnöjet är stort”. Bara för att ta några citat ur nyhestflödet.
I en kritisk Aftonbladetkolumn 2015 noterades att de mest liberaliserade länderna är de där järnvägen kostar mest per invånare. Uppgiftena, ja de kom från den svenska statens egna utredning.
”Finland har samma kvalitet på järnvägen som Sverige. Finland är ett av de minst liberaliserade länderna. Och kostnaden per invånare är mindre än hälften av kostnaden i Sverige”, fortsatte Aftonbladet.
Sverige är i topp, men det kostar.

Kommunikationsministeriets teser om privatiseringens under är lite som visonerna om avgifter för förbindelsebåtar: Vi inför avgifter, så uppstår det ur tomma intet nya företagare och lönsamhet. Eller: Vi privatiserar järnvägarnas passagerartrafik, så blir allt bättre?
Knappast.
Ska verkligen Egentliga Finlands landskap eller Åbo hyra de gamla IC-vagnarna som VR tänkte skrota, för att sedan försöka fixa de passagerrartåg som behövs i den snabbt växande regionen? Kommunikationsminister Anne Berners idé om att ”tillgången till materiel blir större” känns verkligt utopistisk. Fler operatörer betyder väl inte mer lok och vagnar?Varifrån ska de tas? VR:s gamla? Är det en förbättring?

De nya operatörrna ska också förpliktas att driva trafik på olönsamma sträckor. Hur gör man det? Med pengar, såklart. Om det är något vi ska lära oss av det brittiska exemplet är att det har blivit dyrt.
De statliga subventionerna till de brittiska järnvägarna har skjutit i höjden sedan privatiseringen i mitten av 1990-talet. Staten har varje år bidragit med flera miljarder pund, nivån har varit dubbelt så hög jämfört med då statliga British Rail skötte allt. Kanske det är så man tänkt locka nya privata operatörer också till Finland?

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*