Ledare: Alla vill se ditt konto

Ett tema som dyker upp med jämna rum i åboländska gruppers debatttrådar i sociala medier är den service bankerna erbjuder. Eller närmare bestämt den service bankerna inte erbjuder. Frustrationen är påtaglig och utbredd, inte bara i Åboland, men också i Åbo och landskapets andra städer.
Ofta handlar det om hur besvärligt det är att hinna till banken de få timmar då kontanter hanteras. Andra gånger gäller debatten hur få kontoren nu för tiden är. I vissa fall kan det gälla traditionella bankärenden, som checker: Någon får en gåvocheck men så visar det sig närapå omöjligt att få ut pengar.

I andra ändan av kundspektret finns de som inte förstår diskussionerna. De minns ofta inte ens när de senast har besökt en bank. De anser dessutom att utvecklingen inte gått för snabbt, utan för långsamt. De undrar varför 80 procent av finländarna går omkring med kontanter i fickan, en klart högre andel än i andra nordiska länder, enligt en undersökning som gjordes 2016.
Och varför kan man inte betala med mobilen överallt, som i Sverige, där alla swishar? Till och med på loppisarna i Sverige ska det vara Swish.

I viss mån kan vi tala om ”bubblor” då vi ser på människors beteendemönster. De som kör med kort, mobil och nätbank tror kanske det är en ”europeisk” trend att skippa kontanter, men i många europeiska storstäder uppmanas turister ha sedlar med sig, om de ska klara sig.
Det är bara att titta in i affärer i trendiga Mitte i Berlin och erbjuda ett bankkort, så märker man att det ofta inte lyckas.
Sedan har vi Nederländerna, där flera affärer – hela kedjor – vägrar ta kontanter. Det finns supermarketar där de som vill betala med kontanter har egna kassaköer, ofta de längsta, för att på så vis ”sporra” folk att använda sig av bankkort.

Det är faktiskt lite skojigt att tyskarna – som bor i landet som kallas ”Europas ekonomiska motor” – hör till dem som verkligen gillar kontanter. Enligt en undersökning som gjordes för Deutsche Bundesbank finns det en utbredd uppfattning om att man har bättre koll på sina pengar då de är sedlar och mynt i plånboken.
När tyskar går till affären betalar de klart oftare med kontanter än med bankkort. För italienare är kontanter ännu viktigare. Och i USA, checkernas lovade land, har de först nyligen börjat dela ut kreditkort med chip. Men vi ska hålla oss till Europa och EU.

För den som sköter penningärenden i Pargas eller Kimitoön har det såklart inte så stor betydelse hur folk i andra länder beter sig med sina pengar och kort. Det som däremot har betydelse är att beslut om hur vardagen ser ut också i Pargas eller Kimitoön fattas på EU-nivå, med betaltjänstdirektiv PSD2.
”Det betyder att bankerna måste öppna informationen om kundernas konton så att andra aktörer kan använda bankernas infrastruktur som plattform för egna finansiella tjänster”, skriver John-Erik Jansén i sin ledare i Hufvudstadsbladet (2.11)

Vad Är detta? Din bank har inte längre monopol på din kontoinformation eller de betaltjänster du använder. Det här är ett långt steg från nuläget, så långt att det ännu är svårt att riktigt greppa det.
”Kunderna måste förstås godkänna operationen”, tillägger Jansén, och hänvisar till en undersökning om att de flesta inte vill ge andra aktörer tillgång till kontouppgifterna.
Å andra sidan har vi säkert de som gärna öppnar upp all data och räknar med att de vinner på de nya aktörernas entré. De som inte är så pigga på öppenhet tvingas kanske märka att de i fortsättningen behandlas som kontantkunderna i Nederländerna. ”Längsta kön, var så god”.

Det blir omvälvande, för kunder och hela banksektorn. Jansén noterar i HBL att Nordea räknar med att minst 6 000 jobb försvinner inom de närmaste åren. OP-gruppens avgående koncernchef Reijo Karhinen har uttalat sig ” i samma riktning”.
Hur många bankkontor har vi kvar i hela landskapet efter några år, efter en sådan minskning? Den bank du är kund hos decimeras kanske till en förvaringsplats för pengar. Andra företag kollar sedan in kontona och erbjuder sina tjänster. Och i teorin kan det väl vara trevligt om någon ny kan lova bättre villkor för att sköta dina räkningar eller lån.
Egentligen är det här en utveckling som bankerna själva drivit: skär i kassatjänsterna, öka andra tjänster, såsom egendomsförvaltning. När den här utvecklingen drevs starkt på 1990-talet hade bankerna förstås ingen aning om att de en dag får konkurrera mot företag som Apple, Google eller Amazon. Och kanske det går så att det i spelutvecklar-Finland också dyker upp programmerare som hittar på en framgångsrik förmögenhetstjänst som erövrar världen?
Vi bara har sett början av bankernas stora reträtt. Risken i det här är att det blir en ännu klarare uppdelning i A-bankkunder och B-bankkunder. De som inte är intressanta för de nya aktörerna kan få sin sista banktjänster nedskurna till ett extremt minimum jämfört med nuläget. Frågan är om det finns en bank som förstår att den här kundkretsen är så stor att det kan löna sig att profilera sig som ett alternativ, en gammelbank?

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*