Låt oss vara lite modiga! Vi ska inte genast tvinga andra tillbaka när de vill pröva nya vägar

Jag stiger in genom dörren. Det känns som om det var en evighet sedan jag var här sist. Min näsa berättar för mig att det doftar lite instängt, lite pappersdamm och lite grann av tvättmedel. Det är första dagen efter ledigheten och jag är tillbaka i huset där min vardag bor. Du kanske känner igen dig? Kanske du också nyligen har, eller snart ska, stiga in genom dörren till huset där vardagen bor? Kanske det är jobbet eller skolan eller studieplatsen eller hemmet? Det spelar ingen roll, vi delar upplevelsen av att ha haft ledigt under den exceptionellt varma sommaren och nu får vi återgå eller börja på en ny vardag. Varje sensommar inleds skolåret i hela landet och många är förväntningsfulla men många bär också på bävan, rädsla och oro. Hur ska det här läsåret se ut? Hur ska det vara att återgå till jobbet?

Den här tiden är en chans till nystart men det kräver att människorna runt omkring oss tillåter oss få den chansen. Tillåter oss att dra upp nya hjulspår, nya stigar. Det kan vara svårt. Det är skrämmande att ändra på vanor och att pröva på nya sätt att göra saker och ting! Det är så mycket lättare att falla tillbaka på hur vi ”alltid” brukat göra. Då vet man hur allt fungerar och man vet ungefär vart det leder, även om det inte leder någon vart eller leder till tråkiga resultat.

Låt oss vara lite modiga! Vi ska inte genast tvinga andra tillbaka när de vill pröva nya vägar. Vi ska inte hindra oss själva från att pröva på nya vägar. För det fanns för länge sedan en rörelse som kallade sig själva för de som följer vägen. De följde den nya vägen. De hade sett och hört om att det fanns en ny väg att följa, där man fick en ny chans, där man fick ångra sina felsteg och fick förlåtelse för allt dumt man gjort. Att den här nya vägen var hållbar kan vi konstatera idag. Den leder fortfarande framåt och idag är det omkring 2 miljarder människor i världen som valt att höra till dem som följer vägen. Idag kallas dessa följare för kristna. I den kristna tron är en av grundstenarna det att vi alla är älskade av Gud för vår egen skull. Oberoende av hurdana vi är, vad vi har gjort eller låtit bli att göra, får vi lita på att vi är älskade. Det är en mäktig känsla att inse att man duger sådan som man är. Tänk om vi människor skulle kunna komma ihåg det och uppskatta oss själva och varandra sådana vi är? Då skulle det vara mycket enklare att nu efter ledigheten gå in genom dörren till huset där vår vardag bor. Vi behöver inte låtsas vara något vi inte är. Vi är redan bra. Vi är älskade sådana vi är.

Må din väg gå dig till mötes och tills vi möts igen, må Gud hålla dig i sin hand.

Janette Lagerroos

Församlingspastor, Kimitoöns församling

Var först att kommentera

Kommentarer

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*