Låt en ny framtid gro

Ingen kan ha undgått artiklar om hur sommarens torka har gjort livet svårt för många inom lantbruket. Det goda med den omfattande mediebevakningen är att alla vi som inte har en direkt koppling till lantbruket sannolikt har fått en mångsidigare bild av denna primärnärings olika former.
I och med att lantbruket nu också blir en budgetfråga på helt annat sätt än tidigare år kan vi förvänta oss mer synlighet och fler infallsvinklar under de närmaste veckorna.
Tyvärr förekommer det fortfarande också vissa rötmånadshistorier, såsom Talouselämäs nyhet om hur det allt dyrare kornet tvingar producenter att höja ölpriset. Prisstegringen för korn känns stor – 22,4 procent – men denna råvaras andel av slutpriset är marginell. Det ”dyra” kornets påstådda pristryck skulle motsvara ungefär bara en cent per flaska (1/3 liter).

En viktigare nyhet skulle vara att berätta om läget för de kornodlare vars skörd i år blir 40 procent mindre än normala år. Torkans följder lär vara ännu värre i Egentliga Finland, enligt Talouselämä (30.7).
Spannmålsskördarna blir de sämsta på 2000-talet, enligt Naturresursinstitutet Luke (20.7)
Det som är bra att minnas att också 2017 var ett dåligt år för många odlare. På många åkrar blev spannmålet aldrig tröskfärdigt.
Foderläget är också oroväckande. Det finns mjölkbönder som redan i början av juli skickade djur till slakt i förebyggande syfte, så att maten ska räcka hela året (Yle, 18.7).

Enligt Naturresursinstitutet Lukes prognos kommer 1 100 mjölkgårdar att försvinna inom ett par år. Många som odlar spannmål eller har köttboskap är också redo att kasta in handduken, enligt Luke.
Prognosen utgår inte från en enkät, utan från Naturresursinstitutets kartläggning av lantbrukens bokslut och lönsamhetskalkyler av dessa. Det som blir kvar på sista raden är en stark indikator på hur det kommer att gå, också om lantbrukare sannolikt kommer att tänja sig mer än vad Lukes prognoser signalerar.

För mjölkgårdarnas del ser vi såklart också effekterna av sanktionerna mot Ryssland och landets importstopp på jordbruksprodukter från EU:s medlemsländer.
”En femtedel försvann från mjölkkontot på ett dygn”, sade jord- och skogsbruksminister Jari Leppä då han nyligen besökte Axxells naturbruksenhet Brusaby i Kimito.
Vi kan bara ana oss till var vi hade varit utan importstoppet. Fyra av fem ryska turister tar med sig finska livsmedel hem (och spenderar överlag allt mer pengar här).
Smuggling är också lönsamt: i november stoppades en bil vid gränsen. I bilen hade smugglarna gömt 150 kilogram finska livsmedel, mestadels ost och smör. Det finns också andra följdeffekter, som piratprodukter. I ryska mataffärer kan man stöta på ost och smör i förpackningar som är förvillande likadana finländska produkter.

Lantbrukets lönsamhet har naggats i kanterna i en situation där allt fler skuldtyngda lantbruksföretagare borde klara av att investera. Trots dystra nyheter finns det nämligen riktigt goda saker att rapportera om lantbruket, som det hur flera år av exportfrämjande arbete ger resultat. Finsk köttexport till Kina skulle för inte så länge sedan ha upplevts som något väldigt utopistiskt, men både Atria och HK Scan beräknar att det finns en betydande potential. Kvalitet är nyckelordet här.

Det har också pågått ett långsiktigt varumärkesarbete vars resultat nu kompenserar för förlusten av den ryska marknaden. På fem år har smörexporten till Frankrike tiofaldigats: chansen är stor att den som köper en croissant på ett kafé i Paris får ett bakverk med finsk råvara:
”Finskt smör är smörens Rolls-Royce, säger företaget Maitomaas vd Mikko Sairanen (Yle, 31.5).
Valios smör utsågs nyligen till världens bästa på världens största ostfestival i mejeriproduktsdelstaten Wisconsin i USA. Alla dessa är framsteg värda att rapportera.

En stärkt efterfrågan på mjölk, kött och spannmål väcker frågor om utbud och kapacitet. Samt om lönsamhet. Ska lantbruket tillåtas utarmas samtidigt som så många nya dörrar öppnas? Hur är det med alla billighetskampanjer, vars kostnader i praktiken överförs oavkortade till producenterna?
Lönsamheten är nyckelfrågan, och det kommer sporrande signaler från de stora affärskedjorna, sade lantbruksminister Jari Leppä i Brusaby: ”Snacket är redan det rätta, nu väntar vi på gärningarna.”
Vi har därtill strategin Europa 2020 (ekologisk och närproducerad mat i Finland), programmet för närmat 2020, programmet för utveckling av ekobranschen, statsrådets principbeslut om cleantech 2013 (med lantbruket i nyckelroll) samt Finlands klimatstrategi. Program är ändå ”bara” program: Finländska företag kan också vinna hur många pris som helst utomlands, men lantbruket behöver därtill de inhemska konsumenternas fortsatta och stärkta förtroende, också vid butiksdisken, kanske mer än någonsin förr.

 

Läs mer om naturens dag på lördag, då 42 finska ekologiska gårdar har öppet hus.

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*