Konsert: Key Ensemble

Key Ensemble
Dirigent Teemu Honkanen, körsolister.
Schnittke
Martinskyrkan 26.11.

När den hysteriska julkommersen har börjat och de 717 ljusen i domkyrkans gran redan tänts sjunger kören Key Ensemble en andakt på domssöndagen som påminner oss om att det är ännu en vecka till advent och en hel månad till jul. De tolv botpsalmerna uppmanar till eftertanke: ”Min själ, varför lever du i synd? Din livstid tryter. Är du inte rädd för en förskräcklig dom?”

Den tyskfödde, sovjetiske tonsättaren Alfred Schnittke (1934–1998) var en egensinnig epigon som gärna citerade och ironiserade kollegor i sin musik. Uppstånden efter en massiv hjärnblödning på 1980-talet – läkarna dödförklarade honom! – blev hans kompositioner mycket seriösare och till dem hör ”12 botpsalmer” för kör a cappella (Schnittke var katolik men ville hedra den ortodoxa kyrkans förbud mot instrument) en körsvit som blivit ett repertoarstycke för körer med ambition.
Botpsalmerna är ingen liturgisk musik, texterna på kyrkoslaviska från 1500-talet är personliga bekännelser och betraktelser i vilka domssöndagens mörka tematik betonas. Texternas översättningar i programhäftet, till finska och svenska, var oumbärliga, trots dem var det inte lätt att uppleva musikens texttolkning – knappast var det många bland lyssnarna som behärskade kyrkoslaviska.Key Ensemble blir allt bättre. Suomen Kulttuurirahastos satsning bär frukt, nu har Key råd med åtta heltidsanställda korister vilket nog märks i körens balanserade och slipade klang. Musikstunden i Martinskyrkan inleddes med tre korta sånger som körens sjöng uppställd runt kyrksalen. I dem är Schnittkes tonspråk helt traditionellt och vi fick njuta av en fullödig körklang.
Tonspråket i botpsalmena är betydligt mera avancerat men beredde kören inga svårigheter. Den första psalmen, ”Adam satt och grät” är en tungt klingande manskörssats, damrösterna kommer med först en god bit in i den andra psalmen ”O vildmark”. Hopplösheten i texterna bryts någon enstaka gång i slutet av glädjerop ”Fröjda dig min själ”, eller glädjen i att bli begravd i rysk jord; här blir Schnittkes textmåleri tydligt med skira durtreklanger som lösgör sig ur den mestadels kompakta harmoniken där stämmrna ofta rör sig parallellt.

Det gedigna framförandet stöddes av kompeteta körsolister bland vilka kan nämnas tenoren Andreas Nordströms välklingandde solo i den andra psalmen.
Den sista, tolfte botpsalmen är en textlös körvokalis, en meditation över de elva psalmtexterna. Dirigenten Teemu Honkanen startade den direkt och dirigerade ytterst känsligt med endast små rörelser. Jag upplevde en påtaglig andaktsfull stämning, måhända det var därför applåderna blev så matta, applåder kändes främmande, nästan störande.

Folke Forsman

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.


*